Likt en Fågel Fenix reser sig WeRock ur askan, pånyttfödd i ny skepnad! Eller ja, åtminstone om sagda fågel vore gjord av solid metall, gravt begiven på all things metal, gick igång på blastbeats och nedstämda gitarrer, på bluesigt groove och skitiga jeansvästar… Det vi på ett något omständligt sätt försöker säga är detta:

WeRock är dött – länge leve WeRock! Välkomna till vår nya boning.

WeRock.se har alltså gått i graven, vilket vi som står bakom sidan hoppas att skall bli en till förbannelse förklädd välsignelse. Det framtvingade plattformsbytet ger oss nya möjligheter att förvalta er läsares intressen, och vi ämnar ta vara på dessa möjligheter efter bästa förmåga. I och med att vi flyttar in här på WeRock.nu kommer vi att kunna presentera ett jämnare uppdateringsflöde med kortare intervaller mellan publiceringarna av nya skivrecensioner, enklare åtkomst till våra historiska arkiv, och – inte minst – en snyggare och mer lättnavigerad sida!

Vi hoppas att ni kommer att vilja fortsätta göra oss sällskap när vi hänger oss åt den passion vi uppenbarligen delar med er: hård musik. Tips, recensioner, livebevakningar, intervjuer, topplistor, krönikor och annat godis på temat är precis som innan det som står på menyn, och vi ser fram emot era synpunkter på det vi skriver.

Det är ju trots allt så att musik förbrödrar (och försystrar, så ingen känner sig glömd). Det finns få platser som känns lika genuint varma och hjärtliga som publikhavet på en metal-festival, och få diskussioner som skapar lika stort engagemang som den om årets bästa platta, vassaste gitarristen eller maffigaste (eller är det kanske snarare ”mest överflödiga?”) trumsolot.

Musik är roligt – än mer så om den levereras med gott om sväng och energi, svulstig dist och smattrande baskaggar. Så, nu när vi skakat av oss askan: Ta vår hand, och gör oss sällskap på vår stigning mot nya mål – vi vill ha ert sällskap på resan!

All hail the Riff!
Fredrik, Martin, Robert & Amelie