ARTIST: Sunken
TITEL: Livslede
RELEASE: 2020-09-18
BOLAG: Vendetta Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Danska SUNKEN beskriver musiken på denna sin andra platta (efter debuten ”Departure” 2017) som ”en känslosam resa genom ångest, självhat och hopplöshet”. Fullt så munter och färgglad tillställning vet jag dock inte riktigt om det egentligen handlar om, det går lite mer i svärtad moll än så…

Skämt åsido, då lättsamhet ändå inte riktigt är danskarnas forte, det är alltså en rätt mörk och sval historia vi bjuds på. För den som gärna dribblar med genre-benämningar gissar jag att post-black metal kanske hade fungerat, det är bitvis rått och skitigt med desperat skriksång över smattrande blastbeats och tremolo-plockade mollslingor på gitarrerna, bitvis mer eteriskt och luftigt än så, men alltid sorgset, krispigt kallt och uppenbart tungsint. Ett intro, fyra fullvärdiga låtar, varav ingen under åtta och en halv minut.

Bitvis är det faktiskt rätt mäktigt och hypnotiskt, om man tillåter sig att blunda och sväva iväg tillsammans med SUNKEN och deras melankoliska ångest. Episkt långa Ensomhed har en vacker andra halva, och efterföljande Foragt en fin balans mellan finstämd sorgsenhet och skavande ångest. Bitvis tenderar materialet dock att bli aningen anonymt. Delirium skvalpar mest omkring likt en planlöst drivande jolle på ett kallt och likgiltigt hav, och avslutande Dødslængsel rullar också på utan att göra alltför mycket väsen av sig.

Det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är jag saknar, för det är som sagt inte alls helt utan skönhet eller känslosamhet, men jag misstänker att en bitvis ännu lite råare nerv, och kanske någon ytterligare tempoväxling, kunde ha gjort plattan gott. Som det nu är så utgör ”Livslede” en ganska behaglig ljudkuliss till grubblande introspektion, men skapar kanske inte så mycket känslor som inte redan fanns där. Vilket, givet mängden musik det finns som konkurrerar om alls vår uppmärksamhet, gör att plattan riskerar att drunkna något i mängden.

Fans av till exempel FALLS OF RAUROS eller WOLVES IN THE THRONE ROOM bör dock nog låna denna platta sitt öra och bilda sig en egen uppfattning, där tror jag absolut att danskarnas alster kan falla i god, okristnad jord!