ARTIST: Siberian
TITEL: Through Ages of Sleep
RELEASE: 2017
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Det var TYPE 0 NEGATIVE som på ett av sina skivkonvolut hade med frasen ”don’t mistake lack of talent for genius”, ett utslag av skön självdistans i deras fall. Att jag nämner frasen här beror inte på att jag ser SIBERIAN som talanglösa, verkligen inte, utan bara som en illustration av att det där med vad som är genialt och vad som bara är …kultursvårt… ibland kan vara en svår gränsdragning.

SIBERIAN rör sig precis i trakterna av den gränsen, och deras nedstämda men samtidigt innerliga musik glider tyst fram och åter över skiljelinjen, likt ett kyligt dimstråk i ett dystopiskt skymningsland. Musikaliskt drar jag vissa paralleller till akter som COLOSSUS, FALLS OF RAUROS, KYLESA, och de gemensamma nämnarna är desperation, nerv, intelligens och en sval svärta. Det som står klart redan vid en första genomlyssning är att detta A) är humörmusik, samt B) musik som inte utgör primärvalet för timmarna i solstolen. Frågan som lever kvar är den redan berörda – hur bra är egentligen Linköpings-sönernas andra fullängdare?

Låt oss till att börja med hålla det enkelt: Skivan är bra. Särskilt om man ger alstret den odelade uppmärksamhet och koncentration det kräver och förtjänar. Låtar som Witness, Axis Mundi, Kingdoms och avslutande Ages of Sleep är samtliga exempel på en riktigt hög högstanivå, och genuint ointressant blir det faktiskt inte någonstans under de nio spårens 38 minuter. Små detaljer som inslaget av svensk sång i Heresy Breath, eller den drömska kören mot slutet av Dirge, håller intresset vid liv även under de spår som inte sluggar med fullt samma kraft som topparna.

Den där kvalgränsen till genialitet är dock fortfarande svårbedömd. Där COLOSSUS ”Wake” är en skiva (inom skapligt samma genre) som tveklöst sätter ner foten i vinnarcirkeln, är juryn fortfarande ute avseende SIBERIAN och ”Through Ages of Sleep”. Det är en skiva som från sin nuvarande position precis på gränsen över tid både kan växa till genialitet eller svalna till ”bara” bra. Å andra sidan klagar juryn inte alls, för överläggningarna är jäkligt angenäma!

Ett litet PS, förresten, apropå det där med skivkonvolut: Det här omslaget lär finnas med på en del topplistor över 2017 års snyggaste. Min, till exempel.