Iron Maiden – The Book Of Souls


Iron Maiden - The Book of SoulsARTIST
: Iron Maiden
TITEL: The  Book Of Souls
RELEASE: 2015
BOLAG: Parlophone Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

IRON MAIDEN har i år existerat som band i 40 år. 4 decennier av oavbruten verksamhet. Det är ju, såklart, självklart, naturligtvis, oerhört respektingivande. Rätt många tycker nog att bandet gott hade kunnat vila på sina lagrar efter den rent otroligt framgångsrika karriär bandet hade fram tills dess att Bruce Dickinson valde att hoppa av tåget 1993 och endast kört äldre material på konserterna. Det har IRON MAIDEN aldrig köpt. Visst – bandet har skämt bort oss med nostalgiska turnéer – men att helt lägga av med att skriva nytt material har aldrig varit aktuellt, inte ens under den golgatavandring som bandets karriär antog karaktären av innan Dickinson kom tillbaka tillsammans med Adrian Smith 1999. Sedan dess har det varit full fart framåt, utsålda turnéer av formatet större och nya skivor.

Att bandet hade spelat in nytt material i stora mängder hade hållits hemligt från offentligheten. Större fokus lades på faktumet att Bruce Dickinson hade fått cancer och undergått behandling efter det att skivan spelats in. Det kan vara värt att ha detta i  åtanke när ni lyssnar på skivan. Det är alltså en 57-årig cancersjuk man som sjunger på detta rent vanvettigt imponerande sätt.

”The Book Of Souls” är en lång skiva – över 90 minuter – och inte en enda låt känns överflödig. Ni bör inte jämföra denna skiva med ”The Final Frontier” i styrka, utan i stället med ”Brave New World”. IRON MAIDEN känns här otroligt starka, relevanta och hungriga att det är svårt att tro att detta är bandets 16:e skiva. I mycket kan det bero på att bandets oinskränkte ledargestalt Steve Harris har släppt lite på kontrollen och släpper fram övriga medlemmar som låtskrivare. Hela 4 låtar har andra låtskrivare än Harris: If Eternity Should Fail och Empire Of The  Clouds står Dickinson själv bakom. Där har ni  närmre en halvtimmes rent magisk musik då just de låtarna är av formatet längre, samt Speed Of Light och Death Or Glory där Dickinson samarbetar med Adrian Smith. Och ändå – de låtar där Harris har ett finger med i spelet känns snäppet starkare och visar tydligt på en musiker som verkligen inte har stagnerat som kompositör.

Överlag känns liret starkare – riffen är tydligare, vassare och solona känns farligare än på bra länge – och samtidigt är det helt klart från första till sista ton att detta är IRON MAIDEN. Den stora skillnaden är att bandet på ”The Book Of Souls” känns starkare än på över ett decennium.

Har du övergett bandet? Kan vara läge att uppsöka IRON MAIDEN igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *