Hot or not? – Januari 2019

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: I, The Mask
ARTIST: In Flames
VALD AV: Amelie


Martin: Det här är det bästa jag hört från IN FLAMES på många år! Bra driv, älskar tvåtakten, och en rejält mycket bättre refräng än det ängsliga försöket till hockeyarenarefräng i This Is Our House. Det enda jag egentligen inte gillar med låten är gitarrljudet i solot. Så på det stora hela – riktigt bra!
Robert: Man vet ju inte vad man ska tro om kommande skivan med samma namn som den här låten. De tidigare smakproven (This Is Our House och I Am Above) har varit lite av ett kräkmedel – och så kommer det här och visar ett bättre, snabbare och mer drivet IN FLAMES än på länge?  Riktigt bra låt!
Fredrik: De hårda bitarna sitter som en smäck! Särskilt breaket är ju så läckert att man vill hångla upp det på stört. Den luftiga refrängen är dock, om du frågar mig, lite för insmickrande och poppig. Det låter liksom mer amerikansk radio-metal än klassiska IN FLAMES.

LÅT: War Pigs
ARTIST: Brass Against & Maya Azucena
VALD AV: Fredrik


Amelie: Nej, nej, nej. Det går inte. Hur sympatiskt detta än är kan jag inte med bästa vilja säga att det slår an något annat än nervpinande strängar i mitt inre. En saxofon eller en trombon förnuftigt använd kan förgylla nästan vilken extreme metal-låt som helst, BEHEMOTH till exempel vet just hur en gör, men det här är enbart plågsamt.
Martin: Helt underbart härligt blasfemisk cover på en klassisk låt. Som musiker nästan helt uppvuxen i kommunala musikskolan så älskar jag blås, och tycker att fler band borde haja läget med hur fett det är. Sångerskan Maya Azucena äger Ozzy alla dagar i veckan.
Robert: Oj! En cover på klassiska BLACK SABBATH-dängan fast med bara blås? Modigt! Och bra, tycker jag, framförallt första varvet. Inte lika kul andra och tredje gången, men visst vill man ha mer av samma stuk.

LÅT: Stålfågel
ARTIST: Soilwork
VALD AV: Martin


Robert: Den här låten gör mig alldeles varm i hjärtat. Bästa spåret på nya “Verkligheten“, och av den där digniteten som gör att man kan lyssna oändligt antal gånger. Skitbra!
Fredrik: Passande nog kom vintern på riktigt medan jag lyssnade in mig på denna, för den har verkligen åkt puckelpist i mitt sinne. När jag första gången hörde sången i versen komma in dreglade jag lite av förtjusning. Efter några genomlyssningar började jag sedan känna att tempot var lite för jämntjockt. Nu? Nu går jag likt förbaskat och nynnar på den…
Amelie: Så jäkla snygg denna. Soilwork är mästare på att snickra melodier och detta är vackert så en nästan vill grina. En av de bästa, kanske den bästa låten, på nya plattan “Verkligheten”.

LÅT: Praevalidus
ARTIST: VLTIMAS
VALD AV: Robert


Fredrik: Snygg produktion, och ett kompetent utförande av klassiskt black metal-stuk. Dock inget som riktigt vill kroka sig fast i mitt sinne. Jag gillar det medan jag lyssnar, sedan går jag vidare till nästa upptäckt utan att titta i backspegeln.
Amelie: De trummorna, rakt in i bröstkorgen. Det här river i hjärterötterna, på bästa sätt. Känns friskt och vitalt trots att det är ett gäng riktigt rutinerade rävar som gått ihop i detta projekt. Kommer i varje fall intresserat att följa dem fram till fullängdsdebuten i mars.
Martin: Introts helt ljuvliga blastbeatsvägg brakar in i hjärtat som en rivningskula. Sen tappar låten en hel del, dessvärre, för hur mycket jag än vill gilla detta känns låten som en låt som är kul just i stunden, men som glöms bort lika snabbt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *