Hot or not? – Oktober 2019

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar och WeRock kör varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material. Alla är dock inte överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


VALD AV: Fredrik

Amelie: Nederländerna, där finns väl ingen death metal att tala om? Jorå, enligt Metal Archives ca 850 band varav drygt 300 aktiva sådana. Som ett av dem bjuder BODYFARM ganska traditionell döds. Låten är högst trivsam om än inte unikt spännande.

Martin: En klart nöjsam låt som väl förvaltar delar av den svenska dödsscenen från 90-talet. Originellt är det inte för några pengar alls, men som en stunds kvalitetssäkrad förströelse funkar detta alldeles förträffligt.

Robert: Underbart köttig döds. Ganska okomplicerat och rättframt, men jag gillar’t. What you see is what you get, den typen av döds. Ljummet?


VALD AV: Martin

Robert: Fantastiskt luftigt, svävande och vackert. Nästan esoteriskt. Tyvärr är det också motsvarigheten till engångsbestick för min del eftersom ett varv täcker hela mitt behov. Engångsmusik? Då låter det så här.

Fredrik: Elegant och luftigt, men utan samma vassa nerv som gäng som LEPROUS, BLACK PEACKS eller PORT NOIR. Ändå tillräckligt trivsamt för att jag skall bli nyfiken på mer.

Amelie: Kan bara säga som Ford Prefect i Liftarens guide till galaxen;
I stort sett menlöst.


VALD AV: Robert

Fredrik: Härligt mörk och ondskefullt lurkande black metal, med bra driv och hyggligt krispig produktion. Att avslutningen är instrumental under så lång tid tar ner intrycket lite, annars är det en bra låt. Även om det egentligen är irrelevant måste jag dock ge ett litet minus för det krystade och i ärlighetens namn aningen töntiga bandnamnet.

Amelie: Äntligen ett intro som skapar förväntan på låten, såsom ett intro ska! WATAIN-kvaliteter både i melodi, framförande och i sång/frasering på sina ställen. Fast snälla, ge f-n i att tona ut hårdrockslåtar en gång för alla… Trots det sistnämnda; hot!

Martin: Ja, du glade så bra detta är! Bra, stämningsfullt intro, helt rätt ljudbild och ett helt helvetiskt bra gitarrarbete gör att jag tänder till på alla cylindrar.


VALD AV: Amelie

Martin: Det är helt omöjligt att inte gilla TOXIC HOLOCAUST. Chugga-chuggagitarrer ett underbart sväng och fint bruk av ride cymbal. Klart hett!

Robert: Det här är ett sånt där band som glidit runt i periferin ett tag utan att jag kollat in dem på riktigt. Bad mistake, för det här är high quality stuff – bra skit helt enkelt. Hett, såklart, och det är bara att krypa till det giftiga korset!

Fredrik: Man förväntar sig efter introt att närsomhelst få höra en finnig James Hetfield eller Dave Mustaine ta ton, så då förstår ni till ungefär när den här thrash-kombon känns daterad. Dock håller TOXIC HOLOCAUST inte i närheten av samma klass som 80-tals-Metallica. Detta är inte helt utan poänger, bitvis är drivet gott, men jag har personligen svårt för den här typen av retro-thrash. Den känns alltför ofta, och så även här, rätt fantasilös och standardiserad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *