Etikettarkiv: Morbid Angel

Live: Morbid Angel

ARTIST: Morbid Angel
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 18 december, 2014

MORBID ANGEL är, alldeles oavsett hur man ser på klavertrampet ”Illud Divinum Insanus”, ett band med en bakkatalog som inte många band kan skryta med. Som ett av föregångsbanden i dödsmetallvågen från Florida i början av 1990-talet med skivor som ”Altars Of Madness”, ”Blessed Are The Sick”, ”Domination” och så jubilerande skivan ”Covenant” skrev bandet in sig i dödsmetallens Hall of Fame med besked.

1993 släppte bandet ”Covenant”, skivan som också är skälet till att bandet tröskat runt i Europa den senaste tiden, och de kör hela skivan från start till slut ikväll. Jag har alltid tyckt att även i fall låtarna håller en vanvettigt hög kvalitet så har produktionen alltid kännts aningen klen för låtmaterialet. Det behövde jag inte bekymra mig om i går kväll. Med ett fruktansvärt bra ljud lyfter materialet till än högre nivåer.

David Vincent är, tack och lov, en frontman av rang – vilket behövs då gitarristerna Trey Azagthoth och Thor Anders Myhren mest är intresserade av att oerhört frenetiskt lira på sina gitarrer. Faktum är att jag inte ser Azagthoths ansikte under hela konserten då hans mer än fullödiga hårman konstant döljer hans anlete. Hans och kollegans gitarrarbete är det dock inget fel på – det liras med en frenesi som verkligen imponerar, vilket även gäller trummisen Tim Yeungs insats. Hur människan är kapabel till att blästra trummorna och samtidigt helikopterbanga är en källa till förundran då MORBID ANGEL aldrig har gjort det lätt för sina batterister.

David Vincent har en karisma som är extremt tilltalande – spelskickligheten är en sak, men roligast är karlns höftvickande i exempelvis God Of Emptiness som trots att det inte är lika omfattande som typexemplet Flink i SOILWORK ändå får mig att dra på smilbanden. Det är inte mycket mellansnack, vilket är skönt då bandet väljer att lägga tonvikten på att framföra låtar istället.

Överlag imponerar MORBID ANGEL fruktansvärt på mig ikväll. Tajtheten i spelet är så otrolig att det inte hade gått att få in ens ett frimärke någonstans, och det märks att bandet verkligen har spelat ihop sig, och framför allt vet att låtmaterialet är starkt nog för att bandet inte ska behöva ta till så värst mycket mer kringparafernalia än de två fonder som flankerar scenen. Faktum är att publiken på KB mest verkar ta in att hela ”Covenant” spelas – det röjs nämligen inte alls i samma omfattning som man kanske hade förväntat sig. För egen del njuter jag från början till slut, och även om bandet hemskt gärna hade fått spela längre än de 75 minuter vi nu får, så räcker det rätt långt med att ha fått höra breaket i Lion’s Den med bara trummor och sång och Pain Divine som jag aldrig har hört live innan.

Jag har sett MORBID ANGEL tre gånger vid det här laget – konserten på KB igår var den mest imponerande hittills. Jag är oerhört glad att ha fått bevittna ett band som med stor ackuratess och våldsam frenesi fortfarande, trots många år i tjänst, levererar på detta vis.

Live: Morbid Angel

ARTIST: Morbid Angel
LOKAL: Amager Bio, Köpenhamn
DATUM: 12 december, 2012

Det är något visst med MORBID ANGEL. Jag pratar då såklart inte om det rent förfärliga magplasket ”Illud Divinum Insanus” som renderade i en sådan mängd sågningar att bandet nog inte kan ha mått riktigt bra av det, utan att bandet fortfarande har en del superkrafter att ta fram när det gäller konserter.

David Vincent är, i brist på bättre ord, en riktig entertainer. Fylld av självförtroende och jävlar anamma leder han bandet på ett sätt som är oerhört fint att se. Jag tänker då främst på hans scenmanér som skiljer sig ganska mycket åt från hur death metal-frontmän brukar agera på scen – det knixas och stolpas fram på ett helt eget sätt. Och det både låter och ser svinbra ut. Manglet som matas fram från Amager Bios scen är faktiskt riktigt kul att se och höra på. Setlistemässigt är det inga förändringar från giget på Copenhell för två år sedan.

Det hade kunnat vara prick hur tråkigt som helst. Om det inte hade varit för att trummisen Tim Yeung trampar sönder en av sina bastrumpedaler i Rapture. Han går till och med fram till micken och säger att pedalen har gått sönder och att han måste låna en pedal av NILEs George Kollias för att kunna fortsätta giget. Och det verkar vara precis det bandet behöver, för när väl den nya pedalen är dit-riggad är det som om incidenten har satt en blåslampa i häcken på hela bandet. Maze Of Torment fullständigt vräks ut över publiken som är nog så villig att hjälpa bandet upp ur svackan. Det är magiskt bra. Att bandet sedan kör tre låtar från ”Illud…” i följd spelar liksom ingen roll i sammanhanget eftersom de avslutande låtarna Angel of Disease, Chapel of Ghouls, Dawn of the Angry, Where the Slime Live, och God of Emptiness fullständigt blåser bort all tävlan denna kväll. Och då ska man ändå betänka att de andra banden denna kväll heter NILE och KREATOR.

Jag har sällan upplevt en liknande upphämtning överhuvudtaget faktiskt, och sammantaget levererar MORBID ANGEL ett gig som imponerar något rent makalöst. Då är jag fullt beredd att köpa att det inte är några förändringar i setlistan. MORBID ANGEL visade ikväll att de fortfarande är ett band att räkna med i allra högsta grad.