ARTIST: Billy Talent
TITEL: Afraid Of Heights
RELEASE: 2016
BOLAG: Warner Music Canada
BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg
BILLY TALENT är ett sådant där band där man inte riktigt vet vad man kan förvänta sig. När de får till det finns det en svårslagen nerv och energi, och då är deras argt mollklingande trallpunk (ja, det är ett band med en ganska egen stil) hart när omöjlig att värja sig mot. Hela den självbetitlade debuten från 2003 är briljant, med Standing In The Rain som min personliga, gåshudsframkallande favorit. Bandet kan dock även skjuta under måltavlan, då en del av deras material genom åren blivit aningen för tamt och slätstruket.
Hur står sig då årets släpp, bandets femte, nu med Jordan Hastings (även i ALEXISFIRE) på trummor istället för Aaron Solowoniuk som tvingats till en tids sjukfrånvaro? Tja, här finns både höjdpunkter och en del dalar. Kanadensarna inleder starkt med Big Red Gun, som har den där patenterade BILLY TALENT-nerven. Även Ghost Ship Of Cannibal Rats (vilken låttitel!) är behagligt uppkäftig och kantig, men ändå med känsla för melodier. Apropå “uppkäftig”, förresten, är det slag som Louder Than The DJ slår för live-musik ganska underhållande…
Titelspåret är något mjukare än de hittills nämnda, och inte riktigt lika vasst, men även det fortfarande hyggligt behagligt. Det finns dock även några spår som blir lite för mycket av själlös power-pop, utan att riktigt lyckas gripa tag. Time-Bomb Ticking Away och Leave Them All Behind är nog de två tydligaste exemplen på detta.
Några gånger tar bandet ut svängarna ganska frikostigt, vilket är roligt om än lite spretigt. The Crutch utgör ett exempel, då vi här bjuds på en fet dos funk och ett par småkåta blues-licks, uppblandat med ett par riff som andas mer metal än vad vi är vana vid från Ontario-gänget. I mjukare Horses And Chariots smyger lite electro-vibbar á la 80-tal med genom spåret. I bägge fallen udda, men inte oävet.
Sammantaget känns det alltså som en… tja, BILLY TALENT-platta. Gamla fans av bandet kommer rimligen att gilla plattan, och säkerligen kan kanadensarna värva några nya med genom “Afraid Of Heights”. Det är en klart trevlig bekantskap, även om den genuina förälskelsen inte riktigt vill infinna sig.
Här infann sig total förälskelse med första lyssningen!
Bästa plattan sedan “Billy Talent II” och till och med en klar konkurrent till den. Håller med om mycket du skriver ovan Fredrik, men att du inte ens nämner “Rabbit Down the Hole” förvånar mig. Det är plattans absoluta toppspår och den gick på repeat minst 20 ggr innan jag ens kom vidare i låtlistan 🙂
“This is Our War” är ett annat höjdarspår tillsammans med nämnda “Ghost ship…” och “Louder Than the DJ”.