Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar och WeRock kör varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material. Alla är dock inte överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
VALD AV: Fredrik
Amelie: Utöver stor beundran över att L G Petrovs röst fortfarande håller, både för ständiga liveframträdanden och i inspelat format, är detta en gedigen ENTOMBED-låt i tradition och anda. Alldeles tillräcklig för att hålla denna del av det splittrade bandet fortfarande ”hot” efter trettio år.
Martin: Svårt att tycka illa om detta. Det låter, andas och lever ENTOMBED från förr, och det kommer alltid vara något jag gillar. Stekhett? Nja, men klart glödande i alla fall!
Robert: Inget nytt under solen kanske, men något gammalt? ENTOMBED A.D låter mer old school tvåtramp än på länge – och det gillar man ju! I ärlighetens namn har nog FIRESPAWN varit intressantare än ENTOMBED A.D de senaste släppen, så en återgång till gamla beprövade recept är nog helt rätt. Bra!
VALD AV: Martin
Robert: Danska BAEST imponerade redan på debuten, och nu tycks de ha tagit ett stort kliv framåt i både självförtroende och självklarhet. Det här är svintungt grisgung av yppersta sort. Hett, som en kremeringsugn!
Fredrik: Behagligt malande tyngd och trivsamt mörker, men aningen enahanda i längden. Tempoväxlingen efter 01:30 ger dock nödvändig livsluft till låten, som i det stora hela är klart godkänd om än ej mycket mer än så.
Amelie: Första intrycket; faan va bra! Tuuungt, en tyngd som hakar fast och drar som en magnet mot jorden. Efter ett större antal lyssningar börjar dock entusiasmen avta något. Hade velat haft något mer att säga än; tuuungt. Varmt men inte hett.
VALD AV: Robert
Fredrik: Ännu en ganska behagligt malande historia, här med sitt mörker bitvis draperat i luftiga körer. Lite mer nyanser och detaljer här än hos BAEST, varför detta lyckas kittla mitt sinne något mer. Fortfarande inte genuint lysande, men atmosfärisk och stämningsfull lågtempo-black metal.
Amelie: BATUSHKA mig hit och BATUSHKA mig dit. Hur det än är och vilken av de forna bandbröderna som har rätt till namnet har den här halvan gjort sig förtjänt av stor uppmärksamhet. Även om jag inte kan uttala många av titlarna har ”BATUSHKA med sångaren” med ”Hopsodi” gjort ett glimrande album där Wieczernie är en pärla bland många.
Martin: Stämningsfullt och stundtals ack så vacker musik. Det slaviska kyrkospråket gör verkligen skillnad för mig, då det skänker skopan full av känsla. Jag gillar också det gravt tunga svänget här. Klart ångande!
VALD AV: Amelie
Martin: BLACK OAK har stora ambitioner, och det märks. Jag gillar det till stora delar, även om bandets musik inte känns speciellt nydanande så är hantverket väldigt övertygande. Bra variation i låten också. Jag gillar Samuela Burenstrands sånginsats väldigt mycket, vilken gör att låten lyfter för mig personligen.
Robert: Åh, det har hänt saker med Nynäshamnska BLACK OAK. Första en och halva minuten är snudd på fantastisk och minner om numera avsomnade (och lysande) GHOST BRIGADE. Sen ändrar sångerskan Samuela Burenstrand till klassisk rensång av den sort det finns så andra som levererar, och även om det är imponerande att hon klarar alla aspekter av sång så blir det mer ordinärt. Tappar mig en hel del över tid då. Ljummet och på väg upp kanske – klart läge att lyssna mer.
Fredrik: Initialt relativt samtida skrik-metal, med ganska ”digital” ljudbild. Den plötsliga ankomsten av kvinnlig rensång överraskar därmed något, men känns ändå som en fungerande kombo. Det här är dock en sådan där låt där jag noterar att alla beståndsdelar är väl utförda, men där helheten ändå inte säger mig särskilt mycket. Snyggt, men ganska själlöst.