Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: Grace Of The Past
ARTIST: Necrophobic
VALD AV: Amelie
Martin: NECROPHOBIC har gått från klarhet till klarhet under en väldans massa år, och detta är också bra. Fruktansvärt bra gitarrspel, och då tänker jag på solona som det slår gnistor om. Bra sväng, bra blastbeats och en överlag en trevlig stund. Det är hett, även om jag tror att resten av skivan kommer att få mig att tända än mer.
Robert: Inledningen känns som bandets magnum opus-låt Blinded By Light, Enlightened By Darkness, men refrängen håller inte riktigt samma klass. Inget konstigt med det, detta är fortfarande rasande bra och kommande “In The Twillight Grey” lär vara en given kandidat för årsbästalistan. Stekhett!
Fredrik: Det här är en bra NECROPHOBIC-låt, och då är det med andra ord bra på riktigt. Jämför man t.ex. med tillika ganska färska singeln Stormcrow så finns det mer nerv och fler hooks i detta spår. Sen har NECROPHOBIC i mina ögon (öron?) ytterligare en växel de kan lägga i. Jag vill ha deras melodiösa men blastbeat-intensiva black metal ännu lite elakare, lite råare, för då är de som allra bäst. Men detta är fortfarande bra grejer.
LÅT: One Word
ARTIST: Persefone
VALD AV: Fredrik
Amelie: Kan inte vara fel att utse PERSEFONE till Andorras stolthet inom genren. Med tanke på deras framgångar och samtidigt att landet, enligt Metal Archives, har exakt fyra aktiva metalband. Skönt gung i detta, varmt mot det riktigt heta.
Martin: Jag älskar PERSEFONE sedan bra många år. Detta är till stora delar bra, refrängen är liiiite tjatig och alibiartad som gjord för att kunna yla tillsammans med publik och visst, det kan behövas det med, men bättre är resten av låten om ni frågar mig. Varmt men inte kokande.
Robert: Jag brukar inte orka med PERSEFONE, tycker ofta de går vilse i sin egen musikaliska förträfflighet och krånglar till saker. Det här går dock ner ganska lätt, och är inte oävet alls. Det tar sig och är ljummet!
LÅT: Blacklisted
ARTIST: Horndal
VALD AV: Martin
Robert: HORNDALs förra platta “Lake Drinker” var ju typ facit i musik , så det känns nästan orättvist att de ska vara med i Hot or Not – omdömet kan nästan inte bli annat än stekhett. Omgångens bästa spår (förstås), och ökad förväntan på kommande “Head Hammer Man” som släpps i april…
Fredrik: Köttigt, svulstigt, alldeles lagom elakt, och med ett riktigt snyggt signaturriff. Även om en del av mellanspelspartierna känns aningen lättviktiga och planlösa, är helhetsintrycket således mer än godkänt. Absolut trivsamt hög temperatur på detta sköna tunggung.
Amelie: Kanske HORNDALs ”rusty metal” inte känns lika glödande som inför första albumet för fem år sedan men bandets bruksortsförankrade komposition är här som alltid stark i sitt uttryck. Omgångens starkaste, hett!
LÅT: I Am The Night
ARTIST: Wizard Death
VALD AV: Robert
Fredrik: När introriffet börjar tänker jag att detta låter klart lovande. När falsettsången kommer in blir jag aningen skeptisk, men tänker att det finns en viss HORISONT-vibe där som ändå inte är så tokig. Över tid blir dock sånginsatsen aningen påfrestande, och refrängen känns aningen som en misslyckad crossover mellan spandex-hårdrock och opera. Riffandet är dock fortsatt rätt behagligt, och sångmelodin i sig ganska catchy. Men varmare än “svalt+” blir det ändå inte.
Amelie: Som alltid till Hot or Not? har jag lyssnat igenom även denna låt ett försvarligt antal gånger. Jag kommer garanterat aldrig mer lyssna på den. Jag vill bara säga; Robert, varför gör du så här mot oss?! Iskallt.
Martin: Faktiskt inte helt tokigt. Sången stör jag mig inte överdrivet mycket på, och det svänger ganska bra om detta. Att det går tretton på dussinet av dylika band och låtar är det som sänker detta till en ljummen nivå för min del. Jag kan lyssna på detta utan att kräkas i munnen men den är glömd lika fort. Det blir 2 av 5 fisljumna folköl.