ARTIST: Second Sun
TITEL: Kampen Går Vidare
RELEASE: 2020-11-06
BOLAG: Gaphals
BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg
SECOND SUN är en egensinnig best, med de musikaliska rötterna i luftigt 70-tal med med diskreta inslag av ockult 60-tal och tidig 80-talshårdrock. Sången på svenska ger dock en aningen proggig känsla, lite som ett kärleksbarn mellan HORISONT och tidiga Pugh Rogefeldt, kanske? Apropå influenser, förresten, så kanske en något mer otippad sådan kan höras om man lyssnar på refrängerna i stockholmarnas Slå Tillbaks och BLACK SABBATHs TV Crimes från ”Dehumanizer”-plattan? Likheten är – om än säkerligen oavsiktlig – slående…
Nå, i övrigt är de två akterna inte direkt tvillingar, mer än möjligen avseende det visuella intrycket av kalufser och mustascher. SECOND SUN har ett mycket luftigare sound, där en energisk livsglädje på ett fint sätt samsas med en nedtonad och aningen vemodig ilska. Den musikaliska spännvidden är god, bluesigt riffande samsas med finstämda, akustiska partier och duellerande gitarrslingor, och sånginsatsen signerad bandets frontfigur Jakob Ljungberg har tillräckligt mycket nervig desperation för att ge det luftiga anslaget ett trivsamt driv.
Den svaghet som möjligen kan skönjas är att i princip alla låtar är bra, men få tar steget upp till nästa nivå. Den där omedelbara hitlåten, spåret med hooks som verkligen vägrar släppa taget, finns kanske inte riktigt där. Den avslutande duon Om Alla Bara Var Mer Som Jag och Gör Alltid Ditt Bästa För De Du Älskar är dock rätt starka kort, tillsammans med tidigare nämnda Slå Tillbaks, det lite mörkare titelspåret samt för tidsandan 2020 träffsäkra Hatar Det Ändå. (Läs texten i videon här nedan, så förstår du vad jag menar. Jo, läs, jag skrev rätt. Videon är för övrigt en riktig charmig övning i att hålla budgeten nere.)
Jag kommer således på mig själv med att, allt sammantaget, gilla SECOND SUN. De har hittat ett ganska eget sound och känns charmigt genuina. ”Kampen Går Vidare” är ingen livsomskakande ny bekantskap, men för fans av retro-soundet (och särskilt kanske då det som på den svenska scenen har HORISONT som främsta fanbärare) känns det som en tämligen given platta att spana in.