Etikettarkiv: Gaphals

Second Sun – Kampen Går Vidare

ARTIST: Second Sun
TITEL: Kampen Går Vidare
RELEASE: 2020-11-06
BOLAG: Gaphals

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

SECOND SUN är en egensinnig best, med de musikaliska rötterna i luftigt 70-tal med med diskreta inslag av ockult 60-tal och tidig 80-talshårdrock. Sången på svenska ger dock en aningen proggig känsla, lite som ett kärleksbarn mellan HORISONT och tidiga Pugh Rogefeldt, kanske? Apropå influenser, förresten, så kanske en något mer otippad sådan kan höras om man lyssnar på refrängerna i stockholmarnas Slå Tillbaks och BLACK SABBATHs TV Crimes från “Dehumanizer”-plattan? Likheten är – om än säkerligen oavsiktlig – slående…

Nå, i övrigt är de två akterna inte direkt tvillingar, mer än möjligen avseende det visuella intrycket av kalufser och mustascher. SECOND SUN har ett mycket luftigare sound, där en energisk livsglädje på ett fint sätt samsas med en nedtonad och aningen vemodig ilska. Den musikaliska spännvidden är god, bluesigt riffande samsas med finstämda, akustiska partier och duellerande gitarrslingor, och sånginsatsen signerad bandets frontfigur Jakob Ljungberg har tillräckligt mycket nervig desperation för att ge det luftiga anslaget ett trivsamt driv.

Den svaghet som möjligen kan skönjas är att i princip alla låtar är bra, men få tar steget upp till nästa nivå. Den där omedelbara hitlåten, spåret med hooks som verkligen vägrar släppa taget, finns kanske inte riktigt där. Den avslutande duon Om Alla Bara Var Mer Som Jag och Gör Alltid Ditt Bästa För De Du Älskar är dock rätt starka kort, tillsammans med tidigare nämnda Slå Tillbaks, det lite mörkare titelspåret samt för tidsandan 2020 träffsäkra Hatar Det Ändå. (Läs texten i videon här nedan, så förstår du vad jag menar. Jo, läs, jag skrev rätt. Videon är för övrigt en riktig charmig övning i att hålla budgeten nere.)

Jag kommer således på mig själv med att, allt sammantaget, gilla SECOND SUN. De har hittat ett ganska eget sound och känns charmigt genuina. “Kampen Går Vidare” är ingen livsomskakande ny bekantskap, men för fans av retro-soundet (och särskilt kanske då det som på den svenska scenen har HORISONT som främsta fanbärare) känns det som en tämligen given platta att spana in.

 

 

Nocturnalia – Above Below Within

Nocturnalia Above Below WithinARTIST: Nocturnalia
TITEL: Above Below Within
RELEASE: 2015
BOLAG: Gaphals

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Linköpings NOCTURNAL har till andra given bytt namn till NOCTURNALIA (smart drag, jag gissar att antalet företeelser och band som dyker upp som träffar på en internetsökning av bandets förra namn gav så många träffar att det var närapå omöjligt att hitta rätt), men i övrigt är det inga dramatiska förändringar som skett.

Kvintetten levererar fortfarande smått psykedelisk rock med ett sjuhelsickes sväng och är fortfarande som allra bäst när man rider in i svänget från en lite svävande inledning. Låten som verkligen sticker ut heter Lady Of The Woods och sammanfattar kärnan av NOCTURNALIA på ett fantastiskt fint sätt. Den påminner i sin uppbyggnad om klassiker som Stairway To Heaven (LED ZEPPELIN) eller Child In Time (DEEP PURPLE), då den letar sig fram till ett crescendo via initialt slingriga stigar, och även om den kanske inte når samma extrema höjder som dessa superklassiker så är det så här långt en av årets bästa låtar. Resterande del av skivan består av ungefär samma sak – give or take – fördelat på totalt 7 spår. Förutom inledande instrumentala Vandringen så håller materialet hög klass, och det är på gnällen att skivan ska ha ett högre betyg. Jag har i alla fall köpt ett eget exemplar av plattan efter att ha lyssnat ett tiotal gånger på promomaterialet, så risken finns att den här fortsätter växa och leta sig upp mot högre höjder med tiden.

Bandet som sådant har dessutom, tycker, tagit ett ganska naturligt steg jämfört med debuten (“Nocturnal” från 2013). Låtskrivarförmågan känns vässad, och såväl Linus sång som samspelet mellan gitarristerna Kalle och Linus känns som det tagit ett steg till. “Above Below Within” är en prestation av ett band som verkligen börjar hitta formen, som nosar på ren storhet och som visar att det finns en enorm potential i NOCTURNAL. Det är en bra skiva, men men framförallt en skiva som antyder kommande mästerverk. Se till att följa det här bandet…

Night – Soldiers of Time

ARTIST: Night
TITEL: Soldiers of Time
RELEASE: 2015
BOLAG: Gaphals

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Linköpings NIGHT tar ett fint kliv med sin andra fullängdare “Soldiers In The Night”, tycker jag. Där den självbetitlade debuten var så angelägen om att hylla heavy metal från tidigt 80-tal att det blev inskränkande och till stora delar kostade bandets egna identitet så släpper man nu ramarna en aning och låter bredare influenser komma in i musiken. På köpet får man dessutom mer av en egen själ, och det märks genom skivan. Det är mer akustiskt (antagligen för att bandet enligt egen utsago skrivit mycket av materialet just så), samtidigt som man har lyckats bibehålla melodin i centrum.

Det luktar, kort sagt, lika mycket 70-tal och klassiska rock’n’roll och hårdrocksakter från den tiden som det luktar klassisk heavy metal från 80-talet.

Det är bra. Det blir dynamiskt och intressant.

Bandet i sig, låt oss för recensionens och illusionens skull kalla dem vid sina artistnamn, består av Burning Fire på gitarr och sång, Midnight Proppen på gitarr och Highway Filip på bas. Man har lånat in Martin Hjerstedt på trummor, och allesammans utgör en fin samspelt enhet. Det märks att man gnuggat vägar en hel del, för trots att detta givetvis är en producerad och polerad sak så finns en glädje och ett samförstånd som märks tydligt. Låtmaterialet är dessutom överlag starkt, såväl varierat som jämnt. Personliga favoriten är Ride On om jag ska tvingas nämna en, men det känns rätt orättvist mot spår som Across The Ocean, Towards The Sky, Secret War och Power. Kanske att jag finner de lite mer tillbakalutade spåren intressantare än de mer bombastiska överlag, och det har antagligen att göra med att jag tycker NIGHT får ett mer personligt anslag sådana gånger.

Oavsett – detta är en fin skiva som känns helt given när det är dags att spela musik till grillandet och slappandet i sommar. Tummen upp!