Kategoriarkiv: Listor

Listor

Hot or not? – November 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: A Daydream Of Sorrow
ARTIST: Burden Of Grief
VALD AV: Amelie

Martin: En låt som lämnar mig med, ja vad? Inte mycket i alla fall. Jag hatar stora delar av trumspelet, sången är generisk, mellanspelet innan solot är för långt och dåligt. Solot är kanske okej? Jag har vid det laget slutat bry mig om låten. Kallare än permafrosten.
Robert: Fint riffande i den här dängan, men sången skrapar mothårs på ett sätt som över ett knippe lyssningar har jag svårt att komma undan en lätt irriterad känsla. Låten har ändå potential och stundtals tycker jag just riffen sitter fint!
Fredrik: Skön crossover mellan growl och raspig vrålsång från vokalisten, och en tämligen trivsam köttighet i soundet som helhet. Sen är låten i sig lite slätstruken, det saknas tillräcklig mängd hooks för att riktigt engagera. Melodisk dödsmetall på tomgång – låten är där, och sen är den inte det längre, och jag blir varken glad eller ledsen över endera…

LÅT: Greed
ARTIST: Theraphosa
VALD AV: Fredrik

Amelie: Småmysigt ändå… Och att låten som heter girighet skulle visa sig vara ”vinnaren” bland kollegernas låtval denna omgång, Greed kan absolut få snurra i bakgrunden medan jag sysslar med annat. Ljummet på ett sådär inte helt oävet sätt.
Martin: När jag lyssnar på den här låten så tänker jag att det kanske inte enbart är av godo att folk kan göra musik och sprida den helt utan eftertanke. Detta är nämligen fruktansvärt dåligt. Maken till ursäkt till låt. Iskall. 
Robert: Inte oävet, men man kan ju undra om inte THERAPHOSA borde betala royalties till GOJIRA för att man försöker sno soundet rakt av? Med det sagt (det är inte lätt att vara originell i musikvärlden så de är ju långt från ensamma om att låta lite väl lika en annan akt…) så är det en trevlig låt. Ljummet!

LÅT: To The Core
ARTIST: DGM
VALD AV: Martin

Robert: Det luktar SYMPHONY X på ett härligt sätt detta, och sången från Mark Basile är snygg och passande till de musikaliska krumbukterna som bjuds i övrigt. Ett lite typiskt Frontier-släpp som kanske inte är världsomvälvande men härlig lyssning för stunden. Varmt är det!
Fredrik: Väloljad gitarr-onani i snyggt motljus och med vindmaskinen uppskruvat till max. Det är elegant in absurdum, tekniskt oerhört kompetent, och tämligen själlöst. To The Core är inte en dålig låt, den är bara inte särskilt intressant.
Amelie: Jag hittar inget kul alls med denna låt… Kanske kunde det vara ett plus att refrängslingan ”down to the core” fastnar som klister på hjärnan – eller så är detta det största minuset i en i övrigt alldeles icke minnesvärd låt. Iskallt.

LÅT: Thy Kingdom Will Come
ARTIST: Sorcerer
VALD AV: Robert

Fredrik: Bitvis lite väl melodramatiskt och storvulet, men inte helt utan visst tryck. Refrängen är (om man har överseende med de teatraliskt knutna nävarna) hyggligt mäktig, och produktionen svulstig på ett för ändamålet välanpassat sätt. Ocreddig men inte helt charmlös hjälte-metal, kanske man kan sammanfatta detta som?
Amelie: … och det här var inte särskilt kul det heller. För visst har man hört denna låt många gånger tidigare, eller så snarlikt att det inte går att skilja. Rejält kylslaget detta. Tilläggas kan att SORCERERs nya album har ett par låtar som ändå är något mer intressanta än denna, såsom titelspåret Reign of the Reaper där faktiskt lite CANDLEMASS-känsla uppstår emellanåt.
Martin: Texten är så fruktansvärt ostig att den stundtals gör ont att lyssna på. Nödrim dessutom – i första textraden! Nä, bättre kan ni! Musikaliskt är det något bättre. En del snygga grejer på trummorna, och ett fint gitarrspel men nä, detta lyfter inte för mig. Avsvalnande till kallt. 

Listor

Hot or not? – Oktober 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje Oktober 2023för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: Watcher in the Dark
ARTIST: Guyođ
VALD AV: Amelie

Martin: Inte så tokig, men för lång för att hålla mitt intresse uppe hela vägen. Jag ogillar verkligen inte långa låtar, men det finns vissa tomgångspartier som drar ner låten i seghetsträsket. Bra stämning, jag gillar sången, och produktionen riktigt mycket. Ljummet mot varmt.
Robert: Detta är lite sådär lagomt raspigt och stämningsfullt, och precis den typ av black metal jag egentligen gillar. Däremot fäster det inte riktigt av någon anledning, och kanske är det lite för lång speltid jämfört med hur mycket som händer i låten? Inte dåligt, men det känns samtidigt som om det hade kunnat bli närmast briljant!
Fredrik: Blackened death i stadigt lunkande mellantempo. Snygg och stämningsfull produktion (jag älskar de reverb-stora pukorna!) och överlag ganska trivsam svärta. Men riktigt fullt ut lyfter det aldrig, det blir lite för jämntjockt i längden. Ett par D-takts-partier hade nog höjt detta till varmt, nu stannar det på ljummet.

LÅT: Victory Has 1000 Fathers, Defeat Is an Orphan
ARTIST: Primordial
VALD AV: Fredrik

Amelie: Detta gör mig lycklig! Jag hade helt missat att det irländska bandet hade en platta på gång när albumet damp ned. Nytt och vågat? Nej, inte alls men exakt det PRIMORDIAL åtminstone jag vill ha. Med A.A. Nemtheanga troget vid micken. På ett plan är det nog specifikt krig och elände låtarna åsyftar men för mig berättar albumet som helhet om mänsklighetens nutida tillkortakommanden och vandring mot vårt gemensamma öde och oundvikliga(?) slut. Hett!
Martin: Fruktansvärt bra! Ett underbart pulserande sväng och en, som vanligt, grym sånginsats av A. A. Nemtheanga gör att jag sväljer detta med hull och hår. Kokhett!
Robert: Ett säkert kort, detta är (som vanligt med PRIMORDIAL) rasande bra… och då är detta faktiskt inte alls plattans starkaste spår i mitt tycke! Stekhett, såklart!

LÅT: Carbon Based Misery
ARTIST: Terra Builder
VALD AV: Martin

Robert: Detta gillar jag, det är lite sådär lagom galet utan att skeva iväg fullständigt ner i diket a la SYSTEM OF A DOWN-vansinne. Helt klart ett lovande smakprov och något som väcker den musikaliska läckergommen till liv – det här vill man ha mer av!
Fredrik: Fin, rivig energi i anslaget, och köttig tyngd. Här finns en del rätt sköna partier, men precis som med föregående akt så hittar det inte riktigt rätt sträng hos mig att slå an. Det är inte dåligt på något sätt, det är bara inget jag känner något uppenbart behov av att återkomma till. Men stilpoäng för hög röj-faktor!
Amelie: Småmysig dödsmetall med lätt inslag av black. Trivsam ljudbild, allmänt tilltalande och lagom lättillgänglig. Ja ni hör, inga storslagna överraskningar, men TERRA BUILDER skickar oss en varm hälsning från debutplattan i form av  Carbon Based Misery.

LÅT: Stutter
ARTIST: Empire State Bastard
VALD AV: Robert

Fredrik: Punkrockigt skrammel med helt hämningslös skriksång. Låter lite som att CANCER BATS, THE HIVES och MINISTRY fått ett kärleksbarn tillsammans (ja, på tre) men att den havande parten druckit lite mer alkohol än lämpligt under graviditeten… (Och då menar jag inte nödvändigtvis det som något dåligt i det här fallet, även om ni inte skall pröva det hemma i verkligheten.) Den lite lugnare avslutningen är snygg, även om synthen som smyger med låter lite malplacerad. Ganska varmt, detta, ändå!
Amelie: Känner att jag ”borde” gilla det här mer än jag gör… Rytmiskt och melodiskt. Skramliga trummor och skriksång på det. Det är bara det att skriksången i detta fall skär som gnissel i mina öron. Inte alls den där sköna vokala desperationen som efterfrågas. Nej, det här funkar inte något vidare. För mig. Svalt.
Martin: Härligt stökig låt som gör mycket rätt. Jag gillar den illskrikande sången, ger en härlig nerv till låten. Bra sväng också stundtals, och så är det frenetiska riffandet svinbra. Jag gillar detta – hett!

Listor

Hot or not? – September 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Concrete And Steel
ARTIST: Svartkonst
VALD AV: Amelie

Martin: Habilt hantverk, men det blir extremt stadig uppförsbacke för SVARTKONST efter den majestätiska ”Black Waves”. Jag älskar produktionen som det ju inte går att inte gilla. Tjockt med gitarrer och trummorna – ja, för satan så bra de låter. Låten i sig blir aningens tjatig i slutet och låter resten av plattan så här så kanske jag blir tvungen att konstatera att nja, nära men ingen hare. Ljummet.
Robert: Alltså.. detta är med lätthet omgångens jobbigaste låt. Varför? Jo, för att man ju VILL gilla detta, och eftersom förra given ”Black Waves” var rätt up my alley så hoppas man ju att det är magiskt. Men… det är ju inte det. Ingen av singlarna från kommande ”May The Night Fall” har övertygat undertecknad då det varit lite… ”black metal 1A, standardformat” över det. Och det gör det knepigt! Hjärnan vill säga att detta är stekhett, men hjärnan och själen säger att det är rätt… ja.. mellanmjöök och ganska trist. Pyspunka. Svalt…
Fredrik: Egentligen varken särskilt nyskapande eller säregen historia, detta. Men den kolmörka reptil som i form av Concrete And Steel slingrar sig i gränslandet mellan mellantempo-black och blackened death har inte desto mindre ganska imponerande huggtänder. Eller, för att tala lite mer klarspråk – svärtan är kompakt, ljudbilden maffig, och låtens avslutande del betvingande tung. Så överlag är temperaturen här kanske inte i paritet med helvetets allra innersta krets, men ändå hög nog för att svedja skinnet på en och annan syndare!

LÅT: Jaded
ARTIST: Spiritbox
VALD AV: Fredrik

Amelie: Jodå, jag gillar hannes emellanåt härligt desperata skriksång men i rensången låter LaPlante väldigt generisk. Trist. Detta är ett slags pop-dänga som försöker vara metal – om jag får raljera lite. Inte långt över kylskåpstemperatur i min värld.
Martin: Refrängen sätter sig, men så mycket mer är det inte. SPIRITBOX har hajpats en del, men jösses så oerhört standard 1A detta är. Lite tuff skriksång och, såklart, rensång har blivit så uttjatat att jag storknar. Ljummet, med dragning åt svalt.
Robert: Unikt är det inte, men det försöker man ju inte påstå heller. Och då funkar det! Visst, knappast det bästa och coolaste du kan höra, men refrängen sätter sig och det är mysig lyssning. Ljummet!

LÅT: Fresh Chaos Greets The Dawn
ARTIST: Woe
VALD AV: Martin

Robert: Fint detta, och trots (eller tack vare?) total avsaknad av överraskningar så är det finfin lyssning med härlig hetta från start till mål. Jag gillar’t!
Fredrik: WOE är WOE, och det är väl nästan snudd på att jag kunde nöja mig med det som kommentar? Som sedvanligt möts lyssnaren av frenetiskt piskande trummor, vackert melankoliska mollslingor, och en desperation som känns så rå att det är omöjligt att inte bli känslomässigt påverkad. Det aktuella spåret är möjligen aningen i överkant långt, alternativt hade behövt en liten gnutta variation ytterligare, men ärligt talat, vem bryr sig? Detta är ju ack så hett!
Amelie: Ber om ursäkt men så mycket tråkigare än såhär kan väl knappast metal bli? Det maler och maler… samma melodi, samma röstläge… Och inte måttligt heller utan i åtta och en halv dryga minuter! Om jag inte nästan somnade ifrån det hela skulle jag bli lite förbannad. Isande kallt.

LÅT: The Agony Seeping Storm
ARTIST: Job For A Cowboy
VALD AV: Robert

Fredrik: JFAC är ett sådant där band som jag borde gilla mer än jag gör. De är snortighta, stenhårda, och tekniskt synnerligen kompetenta. Men likafullt är det något som inte riktigt fullt ut vill lira ihop med det musikaliska belöningscentrat i min hjärna. Så även här, låten är snygg, de snabbaste partierna rejält röjiga, och de subtilt frygiska inslagen genuint läckra. Men ändå är detta låten av de tre jag tar del av denna omgång som jag förmodligen kommer att återvända till minst antal gånger. Ljummet, för mig åtminstone.
Amelie: När jag såg valet i listan tänkte jag att jaha, Robert såklart <3. En gång i tiden var detta band rätt heta för mig. Icke så nu. Och ändå, i detta bleka startfält (egna valet oräknat då) är JFAC ändå det minst tråkiga. Riktigt behagligt ljummet!
Martin: Ett mycket kärt återseende! Efter 10 års väntan kommer äntligen JOB FOR A COWBOY tillbaka med en riktig scorcher till låt. Jag kan inte värja mig mot detta, och ser extremt mycket fram emot att få höra mer. Är det den långa väntan som gör det? Kanske det, men vem bryr sig? Stekhett!