Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: The Devil Wears A Papal Tiara
ARTIST: Dun Ringill
VALD AV: Amelie
Martin: Ryggade tillbaka av inledningen på den här låten. Jag är inte ett fan av folkmusik i metal. Men banne mig om inte låten har vuxit i takt med att lyssningarna har trillat in. Här finns fortfarande saker som skaver på fel sätt, men det är svårt att inte uppskatta sången och det fina gitarrsolot. Trots att jag nog inte kommer att kasta mig över mer musik från DUN RINGILL så irriterar jag mig mindre på låten än jag trodde jag skulle göra. Ljummet.
Robert: Detta är inte oävet eller dåligt (trots den klart avskräckande starten med fiol/folkmusik), men i omgångens konkurrens står det sig inte riktigt. Ljummet, men försvinner lite jämfört med starkare alster.
Fredrik: THE HU möter keltisk folk-metal möter biker-metal med läderbrallor…? Visst finns här en en del fina detaljer, särskilt delar av sånginsatsen och då framför allt i versen, samt en del läckra pukrullningar. Överlag känns det dock (tyvärr) ganska pajigt och inte särskilt charmigt, och temperaturen överstiger inte snittet för den svenska sommaren 2023…
LÅT: Grand Eclipse
ARTIST: Sworn
VALD AV: Fredrik
Amelie: Jamen fy fasen vad trevligt vi har det i denna omgång av Hot or Not! Det här är melodiskt, det är black metal, det är norskt av lite modernare snitt och vad mer kan en längtande själ begära? Kanske något som stör och berör aningen mer men varför klaga? Gott glöd i detta!
Martin: Inte alls tokigt detta! Riktigt fin stämning, jag gillar verkligen produktionen, och sången är vass som bara den. En fin och kontemplativ låt som trots att den driver en viss stökighet försänker mig i ett lugnt känslotillstånd. Får mersmak – hett!
Robert: …omgångens starkaste spår? Mycket möjligt, detta är skönt drivigt och rivigt, med en fin mix av melodi och ilska. Ett litet fynd av Fredrik, och det enda som jag inte omfamnar helt är mellanspelet i mitten av låten. Kanske hade den varit ännu starkare om den tagit slut där? Oavsett: Detta är hett och gör mig nyfiken på mer av SWORN.
LÅT: The Glory Of The Ocean
ARTIST: Agriculture
VALD AV: Martin
Robert: Svart och tungt stundtals – ångestskrik och närmast hardcore-driv andra gånger. AGRICULTURE bjuder på hårdrocksbuffé med närmast allt på bordet, och kommer undan med det utan att det blir för eklektiskt. Hett, detta!
Fredrik: En säregen liten (nåja, åtta minuter) historia, detta. Den inleds med ett oerhört country-doftande (!) intro, innan låten gradvis glider över i ångestladdad post-black metal med dubbeltakts och desperat skriksång. Sedan hittar AGRICULTURE först ett närmast doom-minnande parti, innan avslutningen manglar loss rejält igen. Inte oävet, här finns ganska mycket atmosfär, men det tämligen luddiga produktionen och ett trots allt något för långt format drar ner intrycket lite. Skapligt ljummet, ändå.
Amelie: Kompositionen i fokus. Från start till mål. Så varierat och närmast ”spretigt” men ändå funkar det hela tiden. Melodislingors smekningar och ångestlikt avgrundsvrål träffar hörselsinnet. Jag erkänner att jag ibland tappar bort mig; ”åh javisst, det är fortfarande det här spåret jag lyssnar till”, men samtidigt stortrivs jag varenda en av de dryga åtta minuterna det fortgår. Hett!
LÅT: Faking It
ARTIST: Svalbard
VALD AV: Robert
Fredrik: Behaglig balans mellan rå nerv och eterisk luftighet, men det är i partierna med lite köttigare gitarrer det verkligen börjar brännas. Överlag snygg låt, med härligt rivig sånginsats och en synnerligen ösig och effektiv avslutning. Av de tre bidrag jag får bedöma denna månad helt klart det ledigt hetaste.
Amelie: Inte unikt men jag gillar sångerskans röst mycket och mörk melodisk metal av detta slag har alltid en tendens att hos mig slinka ner med stort behag. Trevligt aggressivt och behagligt hög temperatur här.
Martin: Oerhört svårt att inte gilla detta, trots att det inte alls känns originellt. Massor av triggers av det positiva slaget här – magiska och vemodiga melodislingor, en underbar produktion. Jag ser fram emot att få höra fullängdaren, för om den låter som Faking It lovar den en högtidsstund. Hett som satan!