Etikettarkiv: Hot or Not 2023

Listor

Hot or not? – Maj 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Myling
ARTIST: Marekvist
VALD AV: Fredrik


Amelie: Det är inte så att det här får mig att kasta mig ut efter MAREKVISTs nysläppta album för genomlyssning men för all del, detta går gott att lyssna till. På det hela taget gillar jag låten, även om den bitvis känns lite tunn och ogreppbar. Ljummet.
Martin: Inte alls så tokigt detta! Bra och härligt sväng, fin stämning och produktionen klär verkligen låten ypperligt. Jag gillar till och med sången, som trots att den har en viss trygghetskänsla har några otroligt vackra harmonier på vissa ställen. Varmt, helt klart!
Robert: Word of the day när det gäller den här låten: ambivalent. Å ena sidan är det alldeles för mycket tjo-och-tjim och folkmusik för att det ska falla undertecknad på läppen egentligen, å andra sidan finner jag mig själv diggandes framförallt refrängen mer än jag borde. Ljummet, då, som slutresultat?

LÅT: The Bodhi Tree
ARTIST: Lunar Chamber
VALD AV: Martin


Robert: Tuggmotstånd! Jag gillar det här, men ska också villigt erkänna att det tog ett tag och att jag med tiden ändå kan tycka att det blev än bättre om det kortades lite. Oavsett, detta skaver skönt tycker jag. Hett!
Fredrik: Rent musikaliskt finns det en hel del trivsamma passager i det här överlag ganska spretiga spåret. Framför allt på riff-fronten, även om basliret också är rätt kreativt här och var. Sen har jag generellt alltid lite svårt för ett rakt igenom konsekvent användande av sådan där extremt guttural tjock-i-halsen-growl. Lite mer variation där hade varit nyttigt, särskilt i ett spår som klockar in på sju minuter. Inte iskallt, men inte alltför varmt heller.
Amelie: Låten i sig är helt ok, om än något för lång för sitt eget bästa. Men sen är det det där med sången. Denna typ av kväkande growl faller aldrig väl hos mig. Särskilt inte när det mal på minut för minut. Tyvärr ger inte LUNAR CHAMBER mig något alls av den upplysning som Buddha fann under sitt Bodhi-träd, och ingen värme heller.

LÅT: En krona av is
ARTIST: Blodtår
VALD AV: Robert


Fredrik: Ja, vad fanken, det här funkar ju! Härligt rivig black metal som bottenplatta, och så lite fornnordiska vibbar som lyckas undvika att bli kitchiga ovanpå det. Sången ligger lite väl lågt i mixen, annars är produktionen rätt väl utformad för låtens sound också. Gillar detta!
Amelie: BLODTÅR är genomgående en trevlig bekantskap med sitt debutalbum utgivet nu i april på Nordvis Produktion. I En krona av is har bandet den där nöjsamma balansen mellan black metal och folkmusik som ofta sökes men som alla inte finner. Riktigt varmt och mysigt!
Martin: Här kommer folkmusiken in från ovan och nu ska det gnolas! Märkligt nog tycker jag detta funkar finfint. Jag stör mig inte särskilt mycket på den i mina öron stockholmska dialekten i sången. Bra driv, och bra stämning. Varmt!

LÅT: Blood of slaves
ARTIST: Thulcandra
VALD AV: Amelie


Martin: Helvetiskt bra! Otroligt fin och laddad stämning i låten, sjukt bra närvaro i sången. När första versen tar vid får jag gåshud, och den släpper inte på hela låten. Skållhett!
Robert: THULCANDRA är ju erkänt bra, och tidigare släpp som ” A Dying Wish” och “Ascension Lost” dyker upp då och då i spellistan. Årets “Hail The Abyss” som släpps kommande fredag blir inget undantag, och detta är med lätthet omgångens bästa låt. Hett!
Fredrik: Bra även detta spår, som utgörs av ett stycka (huvudsakligen) black metal med bitvis överraskande tydliga drag av mörk thrash. I sina bästa stunder finns här närmast en BEHEMOTH-aktig verkshöjd, lyssna till exempel på partiet från fyra minuter och en knapp minut framåt – här är det svetslåge-hett! De mer thrashiga partierna drar i mina öron ner helheten något, men överlag landar THULCANDRA ändå (måhända tematiskt riktigt) på ett påtagligt varmt ställe.

Listor

Hot or not? – April 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Vishedens Ulidelige Lethed
ARTIST: Angstkríg
VALD AV: Amelie

Martin: Ganska bra detta! Jag gillar den här typen av black metal, låt vara att den känns ganska hemtam vid det här laget. Men någonting händer verkligen med låten då gitarrsolot börjar, för satan så bra det är! Då höjs den känslomässiga intensiteten något så vansinnigt mycket att det är omöjligt att inte gå igång. Låten som helhet=varm och trevlig. Gitarrsolot=hetare än helvetets eldar!
Robert: Gillar’t! Det är bra, detta, må vara att det kanske inte är världsomvälvande – men vaddå? Pizza är gott alla gånger. Black metal av gammalt snitt och på skandinaviska är lite samma sak, sen är det lite som med ingredienser som det är med språk. Norska är bättre, precis som räkor på pizza. Svenska med, som champinjoner. Ändå: gött, detta!
Fredrik: Förhållandevis trivsam men ganska standardiserad mellantempo-black. Svårt att hitta några uppenbara skönhetsfläckar att anmärka på, men också ganska svårt att hitta något som höjer just detta nummer över massan av all annan tillgänglig musik. Ljummet.

LÅT: Stone Of Duna
ARTIST: Stygian Slumber
VALD AV: Fredrik

Amelie: Meen, det tar ju aldrig slut… För långt och för tradigt detta här. Har också svårt för den alltför ”perfekta” skönsången. För mig är detta knappt över ljummet-strecket.
Martin: Inte helt osympatiskt detta, även om det verkligen känns som om jag hört detta innan. Det är också detta som gör att jag lätt glömmer bort låten när den är slut, det finns för lite som dröjer sig kvar annat än att den knappt gör en fluga för när. En stunds trevlig underhållning, men inte så mycket mer.
Robert: Underground och malande evighet – what’s not to like? Avgrunden, här står vi nu igen och stirrar på varandra. Trevligt att se dig igen.  Du ser het ut…!

LÅT: Scorched Quadrant
ARTIST: Scar Symmetry
VALD AV: Martin

Robert: Oooohhhh… lite väl tryggt val kanske för att vara redaktör Martin? Såklart otroligt bra, en av Dalarnas bäst bevarade hemligheter SCAR SYMMETRY levererar ju som vanligt och det är ju såklart alla rätt vad gäller låten.  Men.. känns det kanske lite väl tryggt, allting? Valet, men även låten?
Fredrik: Extremt välproducerat (läs: snudd på sliskigt elegant) nummer med bra balans mellan hårt och mjukt. Refrängen är snygg, om än på ett närmast musikal-aktigt sätt. Skön jazzighet, med imponerande baslir, i breaket. Höjning på slutet? Jajamensan! Schlager så det förslår, men i kombination med dubbelkaggarna som drar iväg i samma veva, så funkar det faktiskt. Överlag ändå lite för polerat för min smak, så omdömet blir även här “ljummet”.
Amelie: SCAR SYMMETRY har vi inte hört mycket från de senaste decenniet men nu är ett fullängdsalbum på väg. Jag kan inte påstå att jag specifikt saknat dem i floran av svensk melodisk metal men det här gör inte alls ont att lyssna på. Riktigt varmt och gôtt!

LÅT: Departure
ARTIST: Sermon
VALD AV: Robert

Fredrik: Att SERMON har en hög högstanivå visste jag sedan innan, är svag framför allt för spåret Golden. Här når de kanske inte riktigt samma höjd, men kombinationen mellan en rivigt manglande rytmsektion och eteriskt smekande sångmelodi är ett vinnande koncept. Även om Departure möjligen är i längsta laget, skulle jag ändå säga att det är det spår denna omgång (förutom, måste jag här inflika, mitt eget bidrag STONE OF DUNA med Stygian Slumber, som jag personligen verkligen tokdiggar) som når högst temperatur. God vårvärme här!
Amelie: En låten som vinner på många lyssningar. Tyckte i förstone den var lite väl lam men ju mer jag lyssnar desto mer vill jag ha! Varmt, vättande mot hett.
Martin: Massa känsla i detta! Bra sång, snygg produktion, och en härlig variation i hastigheter i trumspelet. Som mest går jag igång på blandningen mellan blastbeatsen och de smäktande melodierna. Mersmak, helt klart!

Listor

Hot or not? – Mars 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Spellbinder
ARTIST: Gyrdleah
VALD AV: Amelie

Martin: Jag vill gilla detta mera, det vill jag. Men maken till såsighet! Detta faktum drar ner låten i det närmaste totalt för mig. Vid 4-minutersstrecket tänder det dock till, och ett hopp om låten väcks. Men när sedan intensiteten dras ner igen så falnar detta. Fin stämning, och en del utsökta melodislingor förmår inte höja låten för mig, dessvärre.
Robert: Jag gillar detta – det är becksvart och hopplöst och eländigt på ett fint sätt. Däremot kunde låten kanske fått vara lite kortare när den sätts i ett sådant här sammanhang och ska bedömas i en spellista. Då kan (iaf jag) lyssnaren kanske vara lite otålig och inte tillåta sig att nå det där nästan meditativa som ofta lyfter musik av den här sorten. Trots det: hett!
Fredrik: Den långsammaste black metal jag hört? Tja, något åt det hållet, även om det rasslar till lite så småningom. Stämningsfullt, ganska vackert vemodigt, och under de partier där trummorna får smattra loss lite faktiskt riktigt bra. Men det blir lite väl trögflytande under stora delar. Ljummet.

LÅT: The Wretched; The Ruinous
ARTIST: Unearth
VALD AV: Fredrik

Amelie: Upplivande fartfyllt där lyssnaren dras med direkt i UNEARTHs sprudlande energi. Under resans gång förgyller även de behagliga tempoväxlingarna anrättningen. Jag kommer kanske inte springa och köpa albumet när det släpps i maj men det här glöder gott nog för att värma sig vid.
Martin: Ganska bra, men lite för alibi-artat för att jag ska gå igång helt och hållet. Man får vad man förväntar sig av UNEARTH, men dessvärre håller detta inte speciellt hög halt. Klart nöjsamt gitarrarbete, stundtals, men till största delen är detta för mycket mellanmjölk. Innan låten har klingat ut har jag glömt den.
Robert: UNEARTH är ett sånt där band som för undertecknads del försvinner ur sinnet så fort noterna klingat ut, även om det är nog så nöjsamt medan det fortgår. The Wretched; The Ruinous gör inget för att ändra den saken. Gött rens för stunden!

LÅT: The Nuckelavee
ARTIST: Hellripper
VALD AV: Martin

Robert: HELLRIPPER och “Warlocks Grim & Withered Hags” är en platta jag vill/borde gilla mer än jag gör. The Nuckelavee är – av det jag hört – nog starkaste låten, men jag kan inte komma ifrån att det blir lite flipperspel av det. Låten är liksom överallt och plingar. Norsk black följs av ett Maiden-solo som följs av thrash-riff som följs av… Kanske (sannolikt) är det mig det är fel på, men detta har ingen resonans hos mig.
Fredrik: Vad är nu detta? Jag brukar till vardags inte gå igång nämnvärt på varken old school thrash eller blackend thrash, och givet att HELLRIPPER rör sig i gränslandet mellan de bägge torde de gå bort. Men icke –  det här är ju faktiskt riktigt bra! Aningen spretigt, bitvis hetsigt nästan i överkant, och med aningen tunt gitarrljud – men likafullt genuint charmigt och medryckande. Inser lite till min förvåning att jag nog ser detta som omgångens starkaste kort.
Amelie: Brittisk svartmetall av kvalitet är inget det strösslas med. James McBain har varit aktiv i tio år med sitt HELLRIPPER och aktuella albumet Warlocks Grim & Withered Hags är som helhet lysande. Här osar det mycket av gammelnorsk svartmetall och det är ju alltid bra. Bland band närmre oss i tid och rum kan KVAEN nämnas som en referens. Hett som i helvetet!

LÅT: Frozen Kings
ARTIST: Frozen Dawn
VALD AV: Robert

Fredrik: Trivsam, elegant och välproducerad melodeath, med både fina melodislingor och hyggligt bra driv. Kanske aningen för snällt och förutsägbart, men ändock ganska fästande. Mer varmt än kallt åtminstone, det får jag ändå säga.
Amelie: Mysig melodisk metal. Inget man inte hört förut men spanska FROZEN DAWN genomför detta på ett mer än godkänt sätt. Detta kan jag lyssna till närsomhelst men det kommer å andra sidan inte störa mig nämnvärt i vad jag sysslar med för övrigt. Bakgrundsmusik av god kvalitet.
Martin: Riktigt nöjsam! Det är inte svårt att gå igång på detta melodiska dödsgäng som kan sitt hantverk. Låt vara att det inte peakar alls på originalitetsskalan, men när det låter så här kan jag ha överseende med det. Varmt, helt klart.