Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Larum
ARTIST: Malsten
VALD AV: Amelie

Martin: Tar man sig an lyssningen som ett sinnestillstånd så är detta magiskt bra! Det är oerhört svårt att lyckas upprätthålla intresset hela vägen när det är så släpigt tempo att man får anstränga sig att inte längta efter variation. Riffen är svinbra och den malande tyngden befäster dessa fint. Sången bra – jag får nog säga att det här är varmt, med dragning åt hett för min del.
Robert: Det här är meditativ musik. Alltså, sådan musik som tarvar att man svävar iväg en aning eftersom det inte finns tillstymmelse till variation. Samma riff, samma sångslinga om och om igen på ett sätt som närapå hypnotiserar. Det är, överraskande nog, ganska bra om man är på rätt plats mentalt. Är man inte det så är det 100% frustration. För egen del har jag under inlyssningen haft båda upplevelserna, beroende på min egna situation – således är detta lika delar oerhört bra och rent av illa. Växelvarmt?
Fredrik: När låten drar igång på allvar “redan” efter tre minuter, är det faktiskt inte alls oävet. Behagligt malande tyngd, atmosfäriskt mässande sång, och allmänt ganska trivsam doom. Sen går det inte riktigt att komma ifrån att de följande sju minuterna av vad som egentligen konstant är samma riff blir lite i överkant. Men mer varmt än kallt, absolut!

LÅT: Until There Is No Longer
ARTIST: Thy Art Is Murder
VALD AV: Fredrik

Amelie: Livsandarna får sig en kickstart men sen är det inte så mycket mer som händer under de knappa fyra minuterna detta spår varar. Det tuggas på i samma tempo med sångarens röstläge malande nånstans i de nedre growl-regionerna. Helt ok låt men inte mycket mer. Ljummet.
Martin: Stört omöjligt att inte gilla detta! Aggressivt sväng har jag alltid varit svag för, och här får vi det i drivor. Är det orginellt? Nä, jag tror inte jag är ensam om att tycka att nickningarna till MESHUGGAH i slutet av låten är ganska tydliga. Sen kan jag inte säga att jag stör mig speciellt mycket på det. Kokande!
Robert: Härligt chugga-chugga som vanligt med THY ART IS MURDER – men det är ju inte speciellt orginellt. Som vanligt (?) med detta band gillar jag låten medan den spelas men kan sen inte minnas eller återuppleva en enda ton efter. Kort brinntid!

LÅT: Sound Of The Bell
ARTIST: Orbit Culture
VALD AV: Martin

Robert: ORBIT CULTURE fortsätter att erövra Sverige, denna gång med omgångens starkaste spår. Det är lika delar tilltalande finlir och stökig holmgång på ett sätt som få andra klarar av. Att bandet dessutom är riktigt bra live talar för fortsatt erövring. Hett!
Fredrik: Snyggt riffande, hög kvalité på sången både i growl och rena partier, och en ganska fästande melodi i de rensjungna partierna. Samtidigt en bitvis oväntat “snäll” låt för att vara ORBIT CULTURE, vilket gör att den inte riktigt lyckas gräva sig under skinnet på mig. De avslutande 90 sekunderna är dock jäkligt mäktiga, vilket ändå landar bidraget i den varma zonen.
Amelie: Bra aktivitet i det här bandet i år! Utöver en fullängdare i augusti landar en trespårs EP i årets sista månad. Och det här är riktigt trevlig melodisk metal. Inte glödande hett men klart riktigt varmt detta!

LÅT: Aldrig Ensam
ARTIST: Pär Wiksten, The Wannadies
VALD AV: Robert

Fredrik: Luftigt, svalt och så där konventionellt kultursvårt “deppigt light”. En ganska fin låt, rent objektivt, men för lite skav och nerv för min personliga del. Svalt.
Amelie: Har inget emot att gå utanför ramarna men förstår på riktigt inte vad denna gör i vår lista. Tråkig låt, tråkig musik, uuur-tråkig röst. Vet inget om artisten, vet inget om låten – och jo, jag vet vad Så mycket bättre är för sorts TV-program, men det ursäktar inget. Bottenfruset.
Martin: Det är ju ganska trevligt detta, men ganska harmlöst också. Kör man bil, vilket jag inte gör, skulle denna kanske funka ypperligt som ackompanjemang till körningen? Artisten som gjort originalet, Jonathan Johansson, kände jag inte ens till, men hans version är ganska slätstruken den med. Nä, ganska ljummet men så harmlöst att det inte blir provocerande att lyssna ett par gånger.