ARTIST: Lillasyster & Meshuggah
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 6 juli , 2012

I ett solindränkt Gävle spelas det metal så det står härliga till under tre dagar på Getaway Rock Festival. WeRocks utsända Martin Bensch och Kitty Rossander rapporterar från hela festivalen. 

LILLASYSTER

Hej och välkomna till programmet Hårdrockare tycker om att göra saker tillsammans i solsken kl. 13.30 vid Blue Stage. Jo, litegrann så känns det när LILLASYSTER ställer sig på scen och drar igång en förfest som i alla fall överraskar mig. På skiva låter bandet ganska ointressant – live är det en helt annan grej. Och det vet såklart den stora publiken som är med redan från första låt. Visserligen skulle det bli lite väl långtråkigt i längden – men under de dryga 45 minuter bandet lirar funkar bandets trygga fläskgung väldigt bra.

LILLASYSTER har en tydlig comfort zone som stavas mellantempo och tunggung. Men lägg till detta en uppenbar spelglädje och en grym publikkontakt framför allt från sångaren Martin Westerstrands sida så blir det bra. I låtar som Jag Har Fått Nog Nu, Motley Crew, Hårdrock och coverlåtarna Umbrella och Lok Står När De Andra Faller är det party rakt av – och det räcker gott så faktiskt för att jag ska gå från konserten rätt nöjd.  

MESHUGGAH

I en match mellan en rivningskula och MESHUGGAH så hade bandet vunnit – lätt. Att det skulle bli tungt hade jag ingen tvekan om, men att det skulle bli så förödande massivt som dagens konsert, det trodde jag inte. Det är som om en vägg av ljud väller emot den stora publiken framför Blue Stage. Det har såklart sin förklaring i att strängbändarna Thordendal, Hagström och Lövgren spelar så nedstämt att gomseglet fladdrar. Rent ljudmässigt är det ett sant nöje att höra bandet. Rent visuellt händer det verkligen inte mycket: sångaren Kidman stolpar mest omkring och ser, precis som vanligt, fullständigt galen ut. Tomas Haake bakom trummorna levererar sammanbiten de mest häpnadsväckande grejer på sitt cymbalstinna set. Här bjuder bandet inte på några överraskningar.

Behövs det frågar ni er kanske? Ja, i alla fall lite tycker jag. Jag har sett MESHUGGAH flera gånger och det man får är i princip alltid samma sak – väl exekverad musik av en dignitet som bräcker rätt mycket. Men nu börjar jag komma till den gränsen då jag gärna vill ha nåt mer ut av konserterna.

Inte så att bandet behöver totalt förändra sig – men något bör hända för att det ska lyfta ytterligare ett snäpp för mig. Låtmässigt ligger tonvikten på nytt material – och det är såklart lämpligt. Personligen gillar jag den nya plattan en hel del – men visst är det svårt att värja sig när bandet drar igång Bleed som får publiken att röja så att dammet yr, eller när Destroy Erase Improve pumpas ut med total övertygelse.

Jag har sett bandet så mycket bättre – idag kändes det mest som en dag på jobbet för MESHUGGAH.