ARTIST: Celestial Decay
TITEL: QuantumX
RELEASE: 2014
BOLAG: Music Alliance

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För fyra år sedan recenserade jag CELESTIAL DECAYs debutalbum ”Contradictum”. Då var mitt omdöme om bandets tonkonst att

[s]ammantaget gör CELESTIAL DECAY mycket rätt med sin debutplatta – de vinner inte över mig helt och hållet, men bjuder på en hel del intressant musik som trots sina brister till stora delar gör jobbet.

När det nu är dags för skiva nummer två märker jag att flera saker är desamma som på debuten: det rör sig om en lång skiva, 15 spår lång. Det finns talade passager. Det rör sig fortfarande om extremt storvulen symfonisk power metal. Jag vet att vår expert på området Mats Manhammar skulle uppskatta detta.

Sedan upphör likheterna. För denna gången övertygar CELESTIAL DECAY mig om att de är värda min uppmärksamhet. Detta är i all sin enkelhet ett stort erkännande då ni sedan länge borde veta att dylik musik inte brukar vara min kopp valfri dryck. Förutom de talade passagerna från Lisa Börtner, som jag fortfarande har invändningar emot så bjuder bandet med masterminds Hobbe Houshmand och Freddy Olofsson på en väldigt genomarbetad och stringent bra skiva. Framför allt är det plattans mitt och avslutande del som musiken verkligen fattar tag i mig. Från låt 6, otroligt fina balladen Power Of Will där även skivans mer än ypperliga produktion kommer till sin fulla rätt, lyckas bandet i varenda låt bjuda på något som har fått mig att återkomma till skivan betydligt oftare än vad jag gjorde med debuten.

Med huvudmännen fokuserade på gitarrspel och komponerande så rymmer bandet flertalet sessionsmusiker. Andi Kravljaca på sång imponerar storligen på mig. Han har ett brett register och en synnerligen dynamisk röst. Jag gillar också trumspelet från William Seidl.

Att bandet lyckas övertyga en recensent som undertecknad att det nog kan vara värt att hålla koll på CELESTIAL DECAY i framtiden det är att ta som en komplimang. Jag plockar fram betygssjuan utan att tveka. Betyget är att betrakta som starkt.

ARTIST: Celestial Decay
TITEL: Contradictum
RELEASE: 2010
BOLAG: Music Alliance

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag hoppade rakt in i lyssnandet på ”Contradictum” från TORTURE DIVISIONs ”Evighetens Dårar II” –  ett ganska stort hopp som inte direkt talade till CELESTIAL DECAYs fördel initialt. Det börjar inte heller bra –  jag är inte ett stort fan av berättarröster och det skär sig i öronen över den storvulenhet som demonstreras i öppningsspåret In Rememberance, en storvulenhet som mycket få band kan komma undan med överhuvudtaget. Tack och lov tar det sig – skivan bjuder på tillräckligt mycket bra musik och spelskicklighet från de inblandande musikerna för att tillfredställa mig inte totalt, men till stora delar.

”Contradictum” är en lång platta – inte mindre än 16 spår brottas om uppmärksamheten och enda gången det verkligen styrs ner i diket är när bandet drar igång en cover av R ’n’ B artisten Rhiannas låt Unfaithful – trots att bandet spelar bra ställer jag mig mycket undrande till att ha med låten på plattan.

Desto roligare är det att lyssna på låtar som Silent Embrace och No Need For A Hero som bjuder på verkligt bra spel. Likadant är det med stycken som C.R.O.D. och avslutande, väldigt intressanta, sviten Final Night som börjar med ett fejkat tal av George W. Bush i vilket han tar på sig rollen som diktator med mål att kontrollera USAs befolkning samt kuva resten av världen med hjälp av de massförstörelsevapen han förfogade över. Resten av sviten bjuder på över 20 minuters musik som drar åt alla håll och kanter – och detta gör bandet riktigt bra.

Produktionsmässigt finns en del att önska – trumnörd som man är tycker jag att dessa låter lite för instängda bitvis och jag tror att skivan hade vunnit på om trummorna hade låtit lika maffigt frisläppta som de övriga instrumenten.

Sammantaget gör CELESTIAL DECAY mycket rätt med sin debutplatta – de vinner inte över mig helt och hållet, men bjuder på en hel del intressant musik som trots sina brister till stora delar gör jobbet.