Intervju: Tobias Cristiansson från Dismember

DISMEMBER har i vår kommit med sitt åttonde, obetitlade, studioalbum. Werock kontaktade bandet för att få lite uppdateringar om bandhistoria, nya plattan och turnélivet, och via basisten Tobias Cristiansson fick vi våra funderingar och frågor besvarade.

”Lite skit får man stå ut med för att få ha roligt”
Dismember har varit aktivt i tjugo år. Vad är det som fortfarande är mest inspirerande, och varför? Om du skulle tvingas välja, är det roligast att göra ny musik och spela in plattor, eller att möta fansen och stå på scen?
– Jag skulle vilja säga att allt det där i en kombination är en förutsättning för att man ska överleva som band och samtidigt ha kul, du måste spela in plattor för att kunna turnera (om man inte heter KISS vill säga) men för mig personligen är det bästa jag vet att spela live och att turnera. Har man en bra publik är det en sådan otrolig kick att göra ett gig, och att turnera är också skitkul, man har chansen att träffa nya människor från olika länder varje dag och se platser man aldrig skulle göra annars. Vi turnerar väldigt mycket och då måste man trivas med att göra det vi gör annars blir det outhärdligt till slut. Men det är inte alltid roligt att turnera heller, man vistas i rökiga lokaler, det är ljud överallt, fylla/bakfylla, trångt på bussen, man sover dåligt, blir sjuk, är skitig, äter dåligt osv. Men för mig överväger de roliga grejerna ändå, så det är helt klart värt att stå ut med lite skit för att få göra det man tycker är roligt.

Bandets allra första demo från 1988 hette ”Dismembered”. På tjugonde verksamhetsåret väljer ni att ge ut ett självbetitlat (egentligen obetitlat) album. Hur gick resonemangen när ni kom fram till det beslutet?
– Det är inte direkt någon djup tanke bakom att nya skivan inte heter någonting. Vissa tror att det är så för att markera DISMEMBERs 20 års-jubileum eller att det skulle vara nån ny era för bandet nu, men det bara blev så för att det var ingen av oss som kunde komma på någon tillräckligt bra titel på plattan. Vi snackade om att döpa den till “Europa Burns” ett tag men sedan slopade vi den idén. Det var Matti (sångaren, förf. anm.) som kom på idén att vi skulle ha en skiva utan titel och eftersom ingen annan hade nåt bättre att komma med så blev det så. Sedan tycker vi att med det omslaget som vi har till nya plattan passar det inte att ha någon titel utskriven på omslaget. Omslaget är så starkt i sig, så det skulle bara förstöra helhetsbilden. Vi är jäkligt nöjda med omslaget till den nya plattan. Det är en kille från Australien som heter Craig Rogers som har airbrushat det. Han är riktigt grym och han har gjort mycket motivlackering förut.

Mycket i världen har förändrats på tjugo år. DISMEMBER tycks inte ha förändrats radikalt under denna tid, trots att miljön ni verkar i har blivit annorlunda, inte minst musikmiljön. Vad är skillnaden mellan att vara och verka som DISMEMBER 2008 mot 1998? Och mot 1988?
– 1988 fans det ju inte många band som spelade death metal och speciellt inte den här typen av death metal, det var typ bara DISMEMBER, NIHILIST/ENTOMBED och GRAVE. Så på den tiden var allt väldigt nytt och fräscht. Jag var ju inte med i bandet på den tiden men jag kommer ihåg när jag hörde DISMEMBER första gången, runt -91. Jag hade aldrig hört något liknande, något så hårt och brutalt och med en sådan extrem men ändå fet ljudbild. Ja, vad hände 1998… inte mycket skulle jag vilja säga. Death metal var på väg ner då kan man säga, en hel del band la av vid den tidpunkten. Men perioden runt 1998 var ju ganska dålig för all typ av hårdrock. Headbangers Ball på Mtv hade lagt ner, det fanns inte mycket till hårdrockstidningar och det var väl typ KORN och sådan nu-metal som gällde internationellt sett, black metal hade ju blivit ganska stort vid den tiden också. DISMEMBER släppte ”Death Metal” 1997 men fick inte mycket hjälp av skivbolaget (Nuclear Blast) att promota den, sedan slutade både Robert Sennebäck och Richard Cabeza i den vevan så det var väl inte den bästa perioden för DISMEMBER direkt. Men nu 2008 flyter allt på mycket smidigare och vi spelar och turnerar som aldrig förr. Man säljer ju inte så mycket plattor nu tack vare nedladdning men folk lyssnar ändå på vad vi gör och vi blir jäkligt uppskattade för att vi gör det vi gör än idag. DISMEMBER la aldrig av eller bytte stil som så många andra gjorde under sent nittiotal utan körde bara på som inget hade hänt. Jag tycker det är jäkligt kul att spela i DISMEMBER år 2008!

Nya albumet
Att Fred Estby har lämnat bandet för något år sedan måste ha påverkat arbetet med nya plattan? Förutom bandets trummis var han också låtskrivare och även producent för de senaste albumen? Vilka svårigheter har funnits i och med medlemsbytet? Och vad har varit positivt?
– Fred slutade i mars 2007 och då hade vi gjort typ fem låtar till nya plattan, fast han hade inte direkt varit med och skrivit på de låtarna. Han hade en låt som han gjort själv och jag och han hade skrivit en tillsammans men de låtarna skippade vi sedan. Så när han slutade fick vi en ofrivillig paus i låtskrivandet för vi vart ju tvungna att hitta en ny trummis och det tog ungefär en månad innan vi hittade Thomas Daun som innan spelat med band som: REPUGNANT, INSISION och ONKEL KÅNKEL. Han passade in perfekt både som person och spelmässigt, han är en tekniskt duktig trummis, jäkligt svängig och han slår hårt som fan! Inget fislir här inte! Han spelar lite i samma stil som Fred så jag tror inte man skulle märka att det var en ny trummis om man lyssnar på nya plattan om man inte visste det. Så efter att vi repat in alla gamla låtarna med Thomas så fick vi repa in de nya grejerna vi hade och samtidigt fortsätta skriva nytt. Redan innan Fred slutade var det mest David, Martin (bandets gitarrister, förf. anm.) och jag som skrev det nya materialet så det var inga problem att få ihop det, vi hade alla jäkligt mycket idéer och riff så det gick faktiskt ganska fort att få ihop de nya låtarna. Redan innan Fred slutade pratade han och vi om att vi skulle ha någon annan som skötte ljudet på nästa inspelning och nu blev det ENTOMBEDs bassist Nico Elgstrand som skötte den biten, han har tidigare producerat bl a MERCILESS, KRUX, ENTOMBED, MURDER SQUAD, och vi kände honom sedan innan så det funkade kanon med honom i studion. Det svåra med att Fred slutade var att han har varit en starkt drivande kraft i DISMEMBER enda sen dag ett, så det blev att vi andra fick ta mer ansvar vad gäller låtar, texter, businessbiten mm. Men det har fungerat väldigt bra ändå tycker jag. Det positiva var att vi hittade Thomas som är en bättre trummis, och han är en jäkligt trevlig och galen person vilket är viktigt när man tar in en ny medlem, det måste ju funka på det personliga planet också eftersom vi är ute och spelar så mycket och lever väldigt tätt inpå varandra hela tiden.

Texterna på plattan berör död och krig. Det är inte fråga om något heroiserande av kriget eller döden, utan är en ganska sorgtyngd samling texter, tycker jag. Vem står för textbygget och vad är den genomgående tanken bakom lyriken på denna platta?

– Det är Matti Kärki som skriver de flesta texterna och han är väldigt kunnig på historia så de flesta texterna handlar om olika historiska händelser som t ex texten till The hills have eyes som handlar om konflikten i Bosnien och Sarajevo. Vi var där och turnerade i juni 2007 och när vi åkte över gränsen till Bosnien var vartenda hus man såg (som inte var nybyggt) totalt sönderskjutet eller bombat, det kändes helt surrealistiskt att se så tydliga spår av krig på nära håll. Vår promotor på giget hade blivit skjuten under kriget när han åkte spårvagn genom Sarajevo en dag och helt plötsligt började det skjutas rakt in i spårvagnen på alla civila. Det låter helt overkligt för oss men för dem var det den bistra verkligheten, så Matti skrev en text som baseras på kriget som var där. Annars har Martin skrivit texten till Death conquers all som handlar om att vi inte gillar modern death metal ungefär, den är lite svår att förstå men det är i alla fall vad den handlar om. Jag var med och skrev lite på texten till Under a bloodred sky men annars är det Matti som har skrivit alla texter.

Favoritspår och Japanbonus
Vilken eller vilka låtar från nya plattan betyder mest för dig personligen, och varför?
– Oj, svår fråga… men jag gillar Dark Depths Den är jäkligt kul att spela live och den innehåller en del tempoväxlingar. Sedan gillar jag Europa Burns för den är riktigt svängig och har en ganska catchy refräng. Jag gillar även Combat Fatigue för den är så jävla rå och går i släpig två-takt. Det är kul att spela Under a Bloodred Sky också, det är väl den låt som jag har varit med och skrivit mest på och det sista Iron Maiden-partiet i låten går hem väldigt bra live också. Jag gillar faktiskt de flesta låtarna på plattan väldigt mycket.

Själv har jag i skivrecensionen rekommenderat Werocks läsare ”lyssning från start till mål” av nya plattan. Hur har urvalet av låtar och kompositionen av spåren till det slutgiltiga albumet gått till?
– De enda låtar vi inte valde att ha med är de som Fred hade skrivit, men som jag sa förut så var det bara två stycken, varav jag varit med och skrivit en av dem. Annars spelade vi in alla låtar vi hade just då. Jag tycker vi fick till en väldigt varierad platta som låter jävligt mycket klassisk DISMEMBER. Det är mer variation i trumspelet den här gången, det är mer midtempo, mer dubbla baskaggar och mer D-takt, något som jag ville att det skulle vara. Jag tycker det är grymt med death metal med D-takt, jag är inte direkt någon punkfantast men jag tycker att det passar utmärkt att slänga in lite primitivt ös ibland. Vi spelade först in låtarna i replokalen och så ändrade vi en hel del i arrangemangen i låtarna ända tills vi spelade in dem i studion. Först hade vi tänkt att välja bort en av låtarna och använda som Japanbonus men sedan tänkte vi: varför ska vi slösa en låt på dem, så vi tog en liveupptagning av låten Trail of the dead från förra plattan och la som Japanbonus istället.

Trots rekommendationen ovan har även jag, naturligtvis, favoritlåtar på plattan. Kan du berätta mer om bakgrunden till låtarna ”Europa Burns” och ”Tide of Blood”?
Europa Burns gjordes väldigt fort. Det var David som hade två riff som han inte riktigt visste hur han skulle använda, och sedan var jag bortrest till Paris i en vecka och de andra repade typ två gånger utan mig och när jag kom hem igen var låten färdigskriven med Martins hjälp. Första gången de spelade upp den för mig så var det bara: “Yeah! Det här blir ju asgrymt!” Matti gjorde texten till den som handlar om första världskriget i dess olika skeden genom åren, titeln är ju ganska annorlunda också eftersom den inte heter ”Europe Burns” Det blev mycket coolare när den heter som den gör eftersom det bara är i England och USA det heter Europe, i övriga Europa heter det ju just ”Europa” om du fattar vad jag menar, haha! Tide of Blood är mer av ett teamwork kan man säga, har för mig att alla var med i replokalen när vi färdigställde den, så alla hade idéer om hur vi skulle arrangera den men det är David och Martin som skrivit riffen. Jag gillar hur den börjar, rakt på med sologitarr. För övrigt riktigt bra solon där av Martin och David i en liten duell, tycker det påminner en del om MERCYFUL FATE. Resten av låten är lite mer CELTIC FROST + återigen ett D-takts parti. Texten som Matti skrivit handlar om vikingar och hur de åkte över haven och plundrade och levde rövare. Jag vet att Matti var inspirerad av LED ZEPPELINs Immigrant Song och IRON MAIDENs Invaders när han skrev den texten.

Mottagandet
Nya albumet utsågs i april till ”The Album Of The Month” i tyska Legacy Magazin. Grattis! Har plattan uppmärksammats av media även på andra sätt? Hur har mottagandet av plattan varit så här långt?
– Det har varit över förväntan faktiskt. Vi visste inte vad vi kunde vänta oss nu när Fred slutat och så där, men vi har fått kanonbra recensioner världen över, och alla verkar vara överens om att det här är den bästa DISMEMBER-plattan på bra många år, och jag kan inte annat än att hålla med, haha! Det känns skitkul att det har gått så bra.

Ni turnerade i Europa under februari/mars, spelade ni låtarna från nya plattan då? Hur var publikens reaktion på dem? Finns det ett tryck från publiken att ni ska spela mest ”gamla” DISMEMBER-låtar?
– Under den turnén som vi gjorde tillsammans med bl a HATESPERE från Danmark, körde vi tre nya låtar per kväll, vi växlade och provade olika nya varje kväll. Även om inte plattan var ute i handeln var det nog många som hade laddat ner den, för det nya materialet gick hem riktigt bra, det var bra med röj hela tiden. Vi försöker hela tiden variera vår setlista, dels för vår egen skull men även för publikens, det skulle bli tjatigt att köra samma set varenda kväll på en turné som varar nästan en månad. Vi kör alltid en bra blandning mellan nya och gamla låtar live, men det finns ibland folk på spelningarna som står och skriker ”Spela mer gammalt!” Jag vet inte vad de tror att de vinner på att skrika så? Gå och kolla på KISS eller BLACK SABBATH då om du inte vill höra ett band som vill promota det nya de gjort! En annan rolig grej som händer ganska ofta är att folk skriker efter en låt som vi redan spelat. Oftast är det Skin Her Alive Jag vet inte om folk ens uppfattar att vi har spelat den eller om de bara är för fulla.

Spelningar i Sverige, Europa och världen
I söndags (25/5) hölls ett releaseparty för nya plattan på Harry B James i Stockholm. För oss som inte kunde vara där… Var och när har vi chans att se DISMEMBER i Stockholm/Sverige igen?
– Ja, vi hade ett litet sent releaseparty-gig, det var riktigt kul! Ett litet intimt gig på en liten svettig scen och en otrolig respons från publiken trots att det var en söndag. Vi ska ner till Malmö den 13 juni, det är faktiskt det enda planerade just nu men vi har faktiskt spelat en del i Sverige på sistone, vi har varit i Göteborg, Sandviken, Sundsvall och Uppsala under det senaste halvåret. Men vi spelar gärna så det är bara att boka oss!

I sommar spelar ni en del i Nordeuropa: Norge, Tyskland, Polen bland annat. Har du något favoritland/favoritort att spela i?
– Ett favoritland för mig är Australien som vi var i 2005 och som vi faktiskt ska tillbaka till nu i juli, vi ska turnera där och i Nya Zealand och Malaysia vilket kommer bli helt fantastiskt kul. Vi hade riktigt kul sist i Australien, gjorde fantastiska gig och hann med att se landet och hänga på deras pubar bl.a. en på AC/DC lane i Melbourne. Annars kan det vara grymt just i Tyskland emellanåt, det har ju alltid funnits en stark hårdrockstradition där, Italien kan också vara grymt. De är ena djävlar på att röja! Ryssland var också helt galet, de blir helt skogstokiga under gigen där. Öststatsröj är alltid bra! Dricka fulvodka och sniffa lim och sen bli galen på en death metal-konsert, haha!

Kommer ni att göra något speciellt för att markera bandets tjugoårsjubileum? I så fall vad?
– Vi har planerat det ja, fast ingenting är egentligen bestämt ännu. Vi har snackat om att göra ett speciellt gig med en massa gäster och coola grejer, jag hoppas vi får ihop det för det vore kul att göra något för att markera 20 års-jubileet. Vi planerar också att göra en speciell grej på Party San-festivalen i Tyskland, men jag kan inte säga vad det är ännu. Det får bli en överraskning, hehe!

Idag och imorgon
Och slutligen: Vilken fråga tycker du jag borde ha ställt men inte ställde? Och hur skulle du besvarat den?
– Ja du, jag vet faktiskt inte. Kanske Vad har du gjort idag? Och då skulle jag säga: Jo, jag har varit och handlat mat. Funderat på att lägga mig i hängmattan och läsa bok, just nu läser jag en biografi om Adolf Hitler, skriven av Bengt Liljegren, den är mycket intressant. Och nej, jag sympatiserar inte med Hitler what so ever… Sen fick jag just reda på att BLACKMORES NIGHT spelar ikväll i Stockholm och att DIO spelar imorgon och så snart jag gjort klart den här intervjun ska jag ringa till David och höra om vi ska gå på dessa. Jag vet iofs att David vill gå, så allt vi ska göra är att fixa biljetter. Jag har aldrig sett Ritchie Blackmore live så det vore ju på tiden att göra det tycker jag. Jag älskar gamla DEEP PURPLE och RAINBOW och jag tycker alla som kallar sig hårdrockare ska lyssna på de banden. Tack för en bra intervju. Ha det bra! Cheers!

BiblioteKarin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *