Live: Ministry & Municipal Waste

ARTIST: Ministry & Municipal Waste
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 6 juli, 2012

I Gävle spelas det metal så det står härliga till under tre dagar på Getaway Rock Festival. WeRocks utsända Martin Bensch och Kitty Rossander rapporterar från hela festivalen. 

MINISTRY

Att det inte skulle bli den bästa spelningen i världshistorien var jag fullt beredd på. Inte ens trummisens dubbla baskaggar får mig att tro på detta. Och det blir också – inledningsvis en riktig bedrövelse. I och för sig spelar ju bandet bra, det är inte här skon smiter åt för mycket, men MINISTRY är ju Al Jourgensen fullt ut. Och den Al som fanns under 90-talet är borta. Visserligen visste jag det när jag gick till konserten, men ändå. Den galning som spred skräck omkring sig, av honom ser vi inte skymten av ikväll. Istället får vi en skojande tomte som vajar omkring på scen. Inte direkt tummarna upp.

Al verkar dock ha hur kul som helst och flörtar vilt med publiken – allt medan han dricker allt han kommer över. Men då händer nåt, precis när jag har tröttnat – New World Order spelas med den där kusliga effekten som den faktiskt har. Och det är låtarna från mästerverket ΚΕΦΑΛΗΞΘ som funkar bäst för direkt efter följer magiska Just One Fix, en låt som jag måste ha hört tusentals gånger. Och helt plötsligt så är jag något mindre missnöjd – avslutande Thieves låter också mycket bra och får mig att känna att det var inte helt bortkastad tid att gå och se MINISTRY.

MUNICIPAL WASTE

Övergången från MINISTRY till MUNICIPAL WASTE blir, rätt gissad, brutal. För virginiabandets musik handlar nästan enbart om att ha kul. Och det har bandet också från första ton – ledda av den synnerligen sympatiske Tony Foresta stampar bandet upp en thrashfest som det är omöjligt att inte le till och njuta av. Att fråga hur många i publiken som druckit sprit under dagen, för att sedan säga att nästa låt, You’re Cut Off, handlar om dem är kanske billigt. Men det görs med glimten i ögat och roar i alla fall mig.

Likadant är det inför The Thrashin’ Of The Christ som introduceras som låten som handlar om att stampa på Mel Gibsons pung. Lätt att skratta bort? Nja, lite, men det är inte lika lätt att avfärda bandets kompetens på scen. Det är ren underhållning – och bandet gör detta bättre än rätt många andra akter. Speciellt gillar jag bandets förmåga att avsluta varenda låt oerhört distinkt. Några snabba markeringar, som det för övrigt finns gott om av i Headbanger Face Rip, och så är man hemma. Gott så. Och jag måste säga att det var längesedan jag blev så kungligt underhållen som under MUNICIPAL WASTEs  konsert.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *