Etikettarkiv: Liseberg

Live: Dropkick Murphys på Liseberg

ARTIST: Dropkick Murphys
LOKAL: Liseberg, Göteborg
DATUM: 22 juni, 2016

Bostons stoltheter DROPKICK MURPHYS fick kämpa mot en del försvårande omständigheter, men bjöd ändå publiken på Liseberg på en överlag trivsam tillställning under tisdagskvällen. Bland minnesintrycken återfinns fyndiga betraktelser kring ungdomsbrottslighet, en imponerande sceninvasion samt ett oväntat sexigt dragspel…

Dropkick Murphys - Liseberg - 160622

Jag har förstått att det anses ofint att göra “alkoholreklam” (vilket i sig är lustigt i ett land som Sverige, där grav helgfylla för många snarare verkar vara en merit än en pinsamhet) men låt mig ändå vara tydlig: DROPKICK MURPHYS fusion av skränig punkrock och irländsk folkmusik är som allra bäst lämpad för varma, solgassande dagar med riklig ölkonsumtion som ett givet attribut. Därför är ett annat klassiskt svenskt diskussionsämne, vädret, en försvårande omständighet denna juniafton i Göteborg. Regntunga skyar hotar hela tiden med regn (även om hotet inte verkställs under själva spelningen, utan bara före och efter) och både sol och värme är tämligen frånvarande.

Massachusetts-sönerna verkar dock inte bry sig nämnvärt, utan inleder förhållandevis starkt. The Boys Are Back är kanske inte bandets vassaste låt, men ett ganska passande öppningsnummer, och sedan följer ett antal starka kort tämligen tätt i setlistan: Prisoner’s Song, Johnny I Hardly knew Ya’, The Gang’s All Here och Sunshine Highway betas samtliga av inom första halvtimmen. Under den sistnämnda spricker faktiskt den annars mestadels mörkgrå himlen upp för ett ögonblick, och bjuder på några vältajmade solstrålar.

Mellandelen av spelningen tappar något i driv, trots några riviga nummer som till exempel toksnabba Citizen CIA. Ett undantag bör dock noteras, och det är splitternya Sandlot. Trots att plattan där låten kommer att återfinnas inte släpps förrän kring årsskiftet och folk därmed knappast lär ha kunnat plugga in numret, får Sandlot en av kvällens mest distinkta allsångsgensvar från publiken. Snacka om att ha funnit hit-receptet!

Låten, som enligt charmige basisten/sångaren Ken Casey handlar om “att vara liten och ha små problem, innan man växer upp och får stora problem”, innehåller för övrigt den mest underbara textraden jag har hört på länge. Fritt ur minnet, men någotsånär träffsäkert:

We knew nothing of girls or of bars / We only stole candy and the occasional cars

Pur poetiskt briljans! Apropå bandmedlemmarnas individuella insatser, förresten, bör sångaren Al Barrs publikkontakt berömmas. Han lämnar sällan den absoluta scenkanten, där han konstant fist-bumpar publiken. Trots detta hamnar han (åtminstone för mig) aningen i skymundan av gitarristen/mångsysslaren Tim Brennan. Han är en sådan där som man nästan skulle vilja bli lite irriterad på; en lång och ståtlig karl som inte bara kan lira gitarr med den äran, utan därtill en lång rad andra instrument. Det mest imponerande är nog hur han lyckas spela dragspel på ett sätt som får instrumentet att se genuint coolt ut…

Nåväl, ursäkta sidospåret. DROPKICK MURPHYS avslutar starkt med spår som Rose Tattoo, The State of Massachusetts och givna signaturmelodin Shipping Up To Boston. Efter det en kort sorti, innan man på publikens begäran ändrar scenen på nytt för de två extranumren Kiss Me I’m Shitfaced och Sam Cooke-covern Having A Party. Under dessa två låtar bjuder bandet på underhållande publikfrieri, när de låtar i princip alla tjejer ur publiken som så önskar komma upp på scenen. Till slut är de så många att bandmedlemmarna knappt får plats själva, vilket i och för sig inte verkar bekomma Ken Casey nämnvärt där han glatt valsar runt med olika damer medan han sjunger in i micken över deras axel.

Dropkick Murphys - Liseberg - 160622 v2

Som helhet är det en trevlig kväll och en klart godkänd spelning. Det riktiga lyftet uteblir, delvis på grund av det trista vädret. Delvis även på grund av att Liseberg (trots god uppslutning i antal huvuden räknat) erbjuder en något ofokuserad publik; det märks att många är där minst lika mycket för Liseberg i allmänhet som för DROPKICK MURPHYS i synnerhet. Sammantaget är det ändå kul att ha fått se Boston-sönerna live, och fick jag chansen att göra om det under mer festivalliknande omständigheter skulle jag inte tveka!

Spelningens setlista på Setlist.fm
Upptagning av “Barroom Hero” på YouTube
Upptagning av “Rose Tattoo” på YouTube