ARTIST: Behemoth, Cannibal Corpse, Legion Of The Damned, Misery Index & Suicidal Angels
LOKAL: Trädgår’n, Göteborg
DATUM: 28 februari, 2012
Årets hårdaste turnépaket drog under gårdagen in i Göteborg. Headlinat av CANNIBAL CORPSE och BEHEMOTH med supportbanden LEGIONS OF THE DAMNED, MISERY INDEX, SUICIDAL ANGELS och NEXUS INFERI erbjöds publiken verkligen valuta för pengarna.
Jag dyker upp på Trädgår’n mitt under SUICIDAL ANGELS konsert. Är man som jag svårt förtjust i thrash metal är detta ett gäng som jag tycker man ska kolla in. På platta är de inte det bästa av band, men på en scen med en publik som är med på noterna lyfter bandets musik flera snäpp. SUICIDAL ANGELS är besatta av två-takt, och jag gör en kvalificerad gissning att tidiga SEPULTURA är musik som bandet lyssnat en hel del på. En trevlig inledning, helt enkelt.
Anten uppas en hel del när MISERY INDEX går på. Du glade vilket ställ! Att bandet bevisligen har avsevärda krafter som de demonstrerat med all önskvärd tydlighet på platta må vara en sak. Live är MISERY INDEX en juggernaut som smular sönder det mesta i sin väg. Leveransen av låtar som The Carrion Call, The Illuminaught, och The Great Depression övertygar i alla fall mig om att detta gäng bör man ta varje chans att se som man får. Det finns en ilska i MISERY INDEX konsert som går igenom det mesta. Sångaren/gitarristen Mark Kloeppel lyckas skrika sönder mikrofonen inte mindre än tre gånger. Trummisen Adam Jarvis står för den mest fysiska uppvisningen av trumspel hittills och när bandet går av känns det som om de fått alldeles för kort speltid. Imponerande!
Det är såklart inte lätt att gå på efter en dylik uppvisning, och LEGION OF THE DAMNED har inte heller låtmaterialet på sin sida om ni frågar mig. Höjdpunkten är faktiskt det förinspelade introt. Resten blir en enda lång transportsträcka med musik som i många fall känns påtagligt ooriginell. Bandet har visserligen en skicklig gitarrist i Twan van Geel, men detta räcker i jämförelse med de andra banden knappast långt.
WeRock-kollegan Fredrik Sandberg anmärkte att det är märkligt att turnén heter Full Of Hate när det mäktiga vrål som möter BEHEMOTH när frontmannen Nergal stiger ut på scen är så fyllt av respekt och kärlek som det faktiskt är. BEHEMOTH är tillbaka med kraft, och de är det med en av de mäktigaste föreställningar jag sett på bra länge. Majestätiskt är ett synnerligen lämpligt ord att använda i fråga om bandets konsert igår. Ljusshowen är så äckligt snygg att jag häpnar. Låtarna har bandet sedan innan – nu ökar man på med en dimension som tar prestationen till nästa nivå. Bara en sån sak som att de byter backdrop tre gånger under giget visar på att bandet dels har råd att göra det såklart, men också att de tänker mycket på den visuella presentationen som en konsert är.
Nergal har vuxit ut till en frontman av rang – det finns en värdighet och en kraft i hans prestation som tränger under huden på rätt många denna kväll, underteckad inkluderad. Innan konserten undrade jag om Nergal skulle köra sin vanliga stenhårda attityd han hade innan cancern. Det gör han, men den är parad med en känsla av nåt annat – innan Conquer All brister han ut i “it feels good to be alive, it feels great to be alive!” och han flikar in små vänliga hälsningar till publiken under hela konserten. När BEHEMOTH går av efter avslutande Lucifer står jag och tänker att detta nog kan ha varit en av de bästa konserterna jag sett på mycket länge.
CANNIBAL CORPSE handlar inte om finess, utan om ren urkraft. Det är påfallande stor skillnad mellan detta gäng och BEHEMOTH – ljusshowen är inte särskilt speciell. Det är däremot musiken som pendlar mellan synnerligen olätt och halsbrytande snabb. Trummisen Paul Mazurkiewicz har emellanåt faktiskt svårt att hänga med och får ibland öka upp hastigheten för att kompensera för det han sackat. Gitarrljudet är lika brutalt som bandets musik. Nåt annat ska man inte förvänta sig med låttitlar som I Will Kill You, Fucked With A Knife, nya låten Demented Aggression, I Cum Blood och Hammer Smashed Face. Publiken har tunnats ut något, men de som är kvar bjuder på det mäktigaste öset under hela kvällen. Det moshas i varenda låt, det crowdsurfas mycket och det skriks med kraft med i de av George ”Corpsegrinder” Fisher framvrålade texterna. Det är kul att se ett band som trots att de varit igång sedan 1988 fortfarande tycker det är svinkul att stå på scen. Många skulle nog säga att bandets musik är olyssningsbar och att det låter likadant hela tiden. Dessa människor, vågar jag påstå, begriper inte den musikalitet som främst demonstreras i det knäckande riffandet från gitarristerna Rob Barrett och Pat O’Brien och basisten Alex Webster.
Jag gillar CANNIBAL CORPSE mycket, men denna kväll står de inte som segrare i den mån man nu ska se dylika tillställningar som tävlingar – BEHEMOTHs och MISERY INDEXs konserter står ut som de starkaste denna kväll på Trädgår’n. Upplevelsen av att ha bevittnat något mycket bra följer med mig hem i göteborgsnatten och fanns kvar när jag vaknade i morse. Det, kära läsare, säger något om hur kvällen upplevdes.
