ARTIST: Tesseract
LOKAL: Copenhell, Hadesscenen
DATUM: 21 juni, 2019

Musik för musiknördar, eller något helt annat? TESSERACT förvånade Martin Bensch.

Jag hade glatt mig till att få se TESSERACT sedan Copenhell offentliggjorde bokningen, men ställde mig också tveksam till om britternas djent skulle funka på en festival som mest har en annan musikalisk inriktning. När TESSERACT går på scen kvart över tre på den mellanstora av Copenhells scener är detta inget som bandet funderar nämnvärt över. De vet att deras musik har bärkraft och kan påverka en publik.

Det hade också lätt kunnat bli hur trist som helst att se dessa bevisligen oerhört skickliga musiker stirra stint på sina instrument i den hela timme som TESSERACT har fått till förfogande – men är det något som verkligen sticker ut med eftermiddagens föreställning så är det publikkontakten.

Sångaren Daniel Tompkins är en gudabenådad frontman som totalt dominerar scenen och som sannerligen älskar att uppträda. Och det skadar verkligen inte, då bandet genom honom lyckas skapa en innerlighet som kanske inte alltid kommer fram på platta. Denna känsla lyfter TESSERACTs konsert till stratosfären på ett djupt intressant sätt. Visst finns det gott om tillfällen att imponeras av musikernas spelskicklighet, men TESSERACT visar med eftertryck att de är ett band som vill mer än att lira skjortan av publiken.