Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: Urkraft
ARTIST: Kampfar
VALD AV: Amelie
Martin: Norsk desperation! Jag gillar detta till stora delar. Låten är dock lite för repetitiv för att jag ska gå igång på allvar. Den senare hälften av låten är det bästa – här bränner det till – men som helhet ljummet med känning på varmare temperaturer.
Robert: Riktigt bra detta, det luktar verkligen norsk black metal med drag av pretention. KAMPFAR är inget som jag personligen har en tidigare relation med, men Urkraft är helt klart anledning att ändra den saken. Kanske kanske är detta lite väl långt, men det är ändå en petitess i sammanhanget. Hett!
Fredrik: Svulstigt och betvingande mörker, omväxlande en malande tung dystopi och ett svavelosande mangel, toppad med bitterljuvt ångestladdad sång i det som väl ändå får räknas som refräng. Riktigt, riktigt bra detta!
LÅT: Pipe Dreams
ARTIST: Konvent
VALD AV: Fredrik
Amelie: En fantastiskt debutskiva släppte KONVENT för två år sedan. Deras death/doom med inspiration från brittiska 90-talet med bland annat fortfarande aktiva PARADISE LOST gör sig alldeles utmärkt i dansk 2020-talstappning. Pipe Dreams är ett finfint exempel från årets album. Riktigt hett!
Martin: Åh, så bra! Jag gillar KONVENT sedan innan, detta drog inte direkt ner mina känslor för bandet. Suggestivt, bra tyngd. Gitarrerna ligger vansinnigt rätt i mixen, sången är helt magiskt bra. Det kokar över!
Robert: Dyngbra, som vanligt med KONVENT, och det går liksom inte att komma undan konstaterandet att Rikke Emelie List growlar brallorna av inte bara de flesta av sina landsmän utan också i världen. Blytungt, beckmörkt och stekhett – dessutom kanske bästa låten på nya plattan “Call Down The Sun”. What’s not to like?
LÅT: Behind Closed Doors
ARTIST: Wormrot
VALD AV: Martin
Robert: Åh – ett riktigt rensnummer, med grisskrik och allt? Man vill göra hjärt-emojis och hela paketet! WORMROT bjuder upp till knogmacka och det är (precis som sig bör) föredömligt kort och snärtigt. Måhända är en tretti-trettifem minuter i sträck av detta i mastigaste laget, men såhär i en spellista gör det sig alldeles perfekt!
Fredrik: Tjo, vad det går! Fullt ös medvetslös och med alla aggressioner frisläppta på grönbete. Charmigt i sin kompromisslöshet, men nog är det allt ändå samtidigt lite banalt med de där thrash-riffen och pig squeal-skriken? Ljummet.
Amelie: Hur läskigt det kan vara Behind Closed Doors illustreras gott av WORMROT i detta musikutbrott som avslutas lika abrupt som det inleds. Jag håller kommentaren lika kort; hett detta!
LÅT: Acheron
ARTIST: Nite
VALD AV: Robert
Fredrik: Kul kontrast mellan det luftiga stuken på musiken (AOR-rock möter GHOST, typ?) och den framviskade, grusiga growlen. Jag och sångstilen blir förmodligen aldrig allra, allra bästa vänner, men låten är riktigt snygg och visst funkar sången tillräckligt bra. Inte stekhett, men hygglig temperatur här.
Amelie: Underbart svängigt och uppiggande! Sångens viskningar kryper längs ryggkotorna och ja, detta är bara så skönt gung att en inte vill lämna det – och går således vidare till NITEs nysläppta album Voices Of The Kronian Moon för att finna mer. Glödhett!
Martin: Fan vad jag gillar detta! Fantastiskt sväng, härligt väsande vokal insats. Framför allt är det så oerhört snyggt sammanfogat. Melodierna är fantastiska, produktionen ljuvlig. Jag blir glad och vill dricka öl när jag lyssnar på NITE. Stekhett!