Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: Vishedens Ulidelige Lethed
ARTIST: Angstkríg
VALD AV: Amelie
Martin: Ganska bra detta! Jag gillar den här typen av black metal, låt vara att den känns ganska hemtam vid det här laget. Men någonting händer verkligen med låten då gitarrsolot börjar, för satan så bra det är! Då höjs den känslomässiga intensiteten något så vansinnigt mycket att det är omöjligt att inte gå igång. Låten som helhet=varm och trevlig. Gitarrsolot=hetare än helvetets eldar!
Robert: Gillar’t! Det är bra, detta, må vara att det kanske inte är världsomvälvande – men vaddå? Pizza är gott alla gånger. Black metal av gammalt snitt och på skandinaviska är lite samma sak, sen är det lite som med ingredienser som det är med språk. Norska är bättre, precis som räkor på pizza. Svenska med, som champinjoner. Ändå: gött, detta!
Fredrik: Förhållandevis trivsam men ganska standardiserad mellantempo-black. Svårt att hitta några uppenbara skönhetsfläckar att anmärka på, men också ganska svårt att hitta något som höjer just detta nummer över massan av all annan tillgänglig musik. Ljummet.
LÅT: Stone Of Duna
ARTIST: Stygian Slumber
VALD AV: Fredrik
Amelie: Meen, det tar ju aldrig slut… För långt och för tradigt detta här. Har också svårt för den alltför ”perfekta” skönsången. För mig är detta knappt över ljummet-strecket.
Martin: Inte helt osympatiskt detta, även om det verkligen känns som om jag hört detta innan. Det är också detta som gör att jag lätt glömmer bort låten när den är slut, det finns för lite som dröjer sig kvar annat än att den knappt gör en fluga för när. En stunds trevlig underhållning, men inte så mycket mer.
Robert: Underground och malande evighet – what’s not to like? Avgrunden, här står vi nu igen och stirrar på varandra. Trevligt att se dig igen. Du ser het ut…!
LÅT: Scorched Quadrant
ARTIST: Scar Symmetry
VALD AV: Martin
Robert: Oooohhhh… lite väl tryggt val kanske för att vara redaktör Martin? Såklart otroligt bra, en av Dalarnas bäst bevarade hemligheter SCAR SYMMETRY levererar ju som vanligt och det är ju såklart alla rätt vad gäller låten. Men.. känns det kanske lite väl tryggt, allting? Valet, men även låten?
Fredrik: Extremt välproducerat (läs: snudd på sliskigt elegant) nummer med bra balans mellan hårt och mjukt. Refrängen är snygg, om än på ett närmast musikal-aktigt sätt. Skön jazzighet, med imponerande baslir, i breaket. Höjning på slutet? Jajamensan! Schlager så det förslår, men i kombination med dubbelkaggarna som drar iväg i samma veva, så funkar det faktiskt. Överlag ändå lite för polerat för min smak, så omdömet blir även här “ljummet”.
Amelie: SCAR SYMMETRY har vi inte hört mycket från de senaste decenniet men nu är ett fullängdsalbum på väg. Jag kan inte påstå att jag specifikt saknat dem i floran av svensk melodisk metal men det här gör inte alls ont att lyssna på. Riktigt varmt och gôtt!
LÅT: Departure
ARTIST: Sermon
VALD AV: Robert
Fredrik: Att SERMON har en hög högstanivå visste jag sedan innan, är svag framför allt för spåret Golden. Här når de kanske inte riktigt samma höjd, men kombinationen mellan en rivigt manglande rytmsektion och eteriskt smekande sångmelodi är ett vinnande koncept. Även om Departure möjligen är i längsta laget, skulle jag ändå säga att det är det spår denna omgång (förutom, måste jag här inflika, mitt eget bidrag STONE OF DUNA med Stygian Slumber, som jag personligen verkligen tokdiggar) som når högst temperatur. God vårvärme här!
Amelie: En låten som vinner på många lyssningar. Tyckte i förstone den var lite väl lam men ju mer jag lyssnar desto mer vill jag ha! Varmt, vättande mot hett.
Martin: Massa känsla i detta! Bra sång, snygg produktion, och en härlig variation i hastigheter i trumspelet. Som mest går jag igång på blandningen mellan blastbeatsen och de smäktande melodierna. Mersmak, helt klart!