ARTIST: Horndal
TITEL: Head Hammer Man
RELEASE: 5/4 2024
BOLAG: Prosthetic Records
BETYG: 10/10
SKRIBENT: Martin Bensch
De av oss som är intresserade av arbetarrörelsens historia hade kanske koll på storstrejken som ägde rum 1909, men av förklarliga skäl så finns det inte någon som kan ge förstahandsuppgifter kvar i livet. Därför är det helt fantastiskt att det band som har vuxit ut till en uttolkare av arbetarklassens historia i Horndal nu levandegör denna konflikt genom “Head Hammer Man”.
Går man in på HORNDALs sida på Facebook så finns det rikligt med länkat material till hur denna rent makalösa skiva kom till, bakgrund till historien om fackföreningsledaren Alrik Andersson vars insatser i strejken och de efterverkningar den fick, inte bara för arbetarrörelsen, men också för Alrik Andersson själv.
För min egen del är det är just det faktum att vi får ta del av Alriks historia som gör denna skiva så oerhört bra. Trots att det har gått över 100 år så är det verkligen inte så att konflikter mellan överheten och utsatta, arbetsgivare och arbetare inte finns idag. Jag tror inte att jag är ensam att tänka på konflikten mellan IF Metall och Tesla. Att HORNDAL lyckas överbrygga alla år mellan Storstrejken och dagens konflikter ger ett djup till skivan som är svårt att överskatta.
Och skulle detta djup inte räcka till så har bandets Henrik Levahn skrivit en nästan 400 sidor tjock roman om Alrik Andersson.
Ja, ni fattar, detta är mer än “bara” en skiva – och därför blir också betyget därefter. För en historia kan fascinera och fängsla, men när den tonsätts på det sätt som HORNDAL har gjort här – då blir det jävligt bra.
“Head Hammer Man” är i jämförelse med “Lake Drinker” (som för övrigt är en av få skivor som hela redaktionen hyllat samfällt) aningen mer spretig. Jag pratar då främst om en ökad bredd av musikaliska uttryck och hur det låter om skivan. Att det är HORNDAL som lirar är dock omisskännligt. Här finns det patenterade svänget, drivet och, likt ankaret, tyngden som hela tiden präglat bandets musik. Att bandet strävat efter att låta annorlunda visas så tydligt i hur framför allt trummorna låter. Inspelat i Atlantis Metronome-studion som har en lång och gedigen historia låter Pontus Levahns trumspel fantastiskt på de trummor som finns i studion. Anledningen till att de spelade in där: Janne Loffe Carlsson. Jag menar, det är ju stört omöjligt att inte älska graden av nörderi i enbart denna detalj!
Alrik Anderssons historia slutade, såklart, inte med strejken. Att han svartlistades och inte kunde säkra anställning och lön gjorde att han tvingades emigrera till USA. Där kunde historien slutat om inte Henrik Levahn hittat spår av den och, likt en blodhund, inte släppt taget förrän han hittat mer – däribland Alriks barnbarn Holly – och berättat den. För det är jag honom och HORNDAL evigt tacksam.
“Head Hammer Man” är, såklart, en av årets bästa skivor. Kolla in den.