Etikettarkiv: Prosthetic Records

Horndal – Head Hammer Man

ARTIST: Horndal
TITEL: Head Hammer Man
RELEASE: 5/4 2024
BOLAG: Prosthetic Records

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Martin Bensch

De av oss som är intresserade av arbetarrörelsens historia hade kanske koll på storstrejken som ägde rum 1909, men av förklarliga skäl så finns det inte någon som kan ge förstahandsuppgifter kvar i livet. Därför är det helt fantastiskt att det band som har vuxit ut till en uttolkare av arbetarklassens historia i Horndal nu levandegör denna konflikt genom “Head Hammer Man”.

Går man in på HORNDALs sida på Facebook så finns det rikligt med länkat material till hur denna rent makalösa skiva kom till, bakgrund till historien om fackföreningsledaren Alrik Andersson vars insatser i strejken och de efterverkningar den fick, inte bara för arbetarrörelsen, men också för Alrik Andersson själv.

För min egen del är det är just det faktum att vi får ta del av Alriks historia som gör denna skiva så oerhört bra. Trots att det har gått över 100 år så är det verkligen inte så att konflikter mellan överheten och utsatta, arbetsgivare och arbetare inte finns idag. Jag tror inte att jag är ensam att tänka på konflikten mellan IF Metall och Tesla. Att HORNDAL lyckas överbrygga alla år mellan Storstrejken  och dagens konflikter ger ett djup till skivan som är svårt att överskatta.

Och skulle detta djup inte räcka till så har bandets Henrik Levahn skrivit en nästan 400 sidor tjock roman om Alrik Andersson.

Ja, ni fattar, detta är mer än “bara” en skiva – och därför blir också betyget därefter. För en historia kan fascinera och fängsla, men när den tonsätts på det sätt som HORNDAL har gjort här – då blir det jävligt bra.

“Head Hammer Man” är i jämförelse med “Lake Drinker”  (som för övrigt är en av få skivor som hela redaktionen hyllat samfällt) aningen mer spretig. Jag pratar då främst om en ökad bredd av musikaliska uttryck och hur det låter om skivan. Att det är HORNDAL som lirar är dock omisskännligt. Här finns det patenterade svänget, drivet och, likt ankaret, tyngden som hela tiden präglat bandets musik. Att bandet strävat efter att låta annorlunda visas så tydligt i hur framför allt trummorna låter. Inspelat i Atlantis Metronome-studion som har en lång och gedigen historia låter Pontus Levahns trumspel fantastiskt på de trummor som finns i studion. Anledningen till att de spelade in där: Janne Loffe Carlsson. Jag menar, det är ju stört omöjligt att inte älska graden av nörderi i enbart denna detalj!

Alrik Anderssons historia slutade, såklart, inte med strejken. Att han svartlistades och inte kunde säkra anställning och lön gjorde att han tvingades emigrera till USA. Där kunde historien slutat om inte Henrik Levahn hittat spår av den och, likt en blodhund, inte släppt taget förrän han hittat mer – däribland Alriks barnbarn Holly – och berättat den. För det är jag honom och HORNDAL evigt tacksam.

“Head Hammer Man” är, såklart, en av årets bästa skivor. Kolla in den.

Horndal – Lake Drinker

ARTIST: HORNDAL
TITEL: “Lake Drinker”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Prosthetic Records

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Bävan. Det är med bävan dessa rader skrivs. För första gången är det dags för denna skribent att dela ut maxbetyget för en skiva på WeRock, 10/10. En sådan sak ska inte tas lättvindigt, och därför har beslutet marinerat i månader från skivans release innan den inre monologen landat i att det är det enda rätta.

“Lake Drinker” är HORNDALs andra fullängdare efter 2019 års bästa svenska skiva “Remains”, och en skiva som rönt stort medial omslag. Artiklar i DN har lyft bandets unika korståg för att belysa historien om hemorten med vilken de delar namn och beröm och höga betyg har under våren duggat tätt. För egen del är det med lätthet den skiva som snurrat flest varv 2021, och ett mycket imponerande statement av bandet som med eftertryck visar att det går att släppa mer än en skiva med historier och fokus på en litet brukssamhälle i Dalarna.

Låtmässigt har bandet tagit ett par snäpp framåt sedan senast. Spår som Rossen, Growing Graves, Town Burner, Ormön eller Horndal’s Blodbad är nästan perfekta i sitt utförande där kvartetten låter sin smutsiga, rockiga sludge bära en historia som berör. Allra bäst kommer det fram i låten Thor Bear – det är kanske inte den personliga favoriten på skivan, men belyser bandets unika sound och identitet mot historien om hur Thorbjörn Fälldin och de andra politikerna svek bygden i samband med nedläggningen av bruket.

Och här hittar vi anledningen till maxbetyget. Låtarna är – förstås – alldeles fantastiskt bra, men det är snarast en grundförutsättning än en anledning och räcker inte på egen hand. Det är historien och bandets inre eld som är pricken över i. Jag kan inte peka på något annat musikaliskt projekt som uppvisar sådan stringens och grundmurad självklarhet för att använda historiska händelser för att påvisa risken med kommersiell blindhet. För i tiden var det nedläggning av ortens bruk och fabrik som utdelade dödsstöten, framöver står striden mot amerikanska IT-jättar som vill exploatera ortens infrastruktur för att maximera sina egna effekter. Sjön Rossen kan nog få stryka med vad Google anbelangar. Tur att HORNDAL inte verkar glömma, slarva eller förlåta, och bestämt sig för att berätta för världen vad som händer.

“Lake Drinker” är skivan att slå på fingrarna såhär långt in på 2021!

Cognizance – Malignant Dominion

ARTIST: Cognizance
TITEL: Malignant Dominion
RELEASE: 2019
BOLAG: Prosthetic

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Sent på att recensera den här skivan som kom redan i september – det var helt oavsiktligt det kan jag lova. Åtminstone om vi jämför med COGNIZANCE som har tagit jämförelsevis god tid på sig att göra debut i fullängdsformat. 2013 bildades bandet – ett gäng EPs och demos har byggt upp intresset kring det Leedskvartetten – och det med rätta.

“Malignant Dominion” serverar en smakrik och varierad melodisk dödsbuffé med rikligt med teknikalitet och viss core-känsla. Det är framför allt i låtarnas grad av genomarbetning som jag faller för COGNIZANCE. Musikaliskt är det oavbrutet intressant – som lyssnare kastas du omkring hej vilt i rifftornados och rent briljant gitarrspel från Alex Baillie som ser till att strängarna glöder. Varenda låt lyfts till de högre nivåerna genom hans spel – det känns både hemtamt och utmanande. Trummisen David Diepolds spel är också, såklart, av det rent häpnadsväckande slaget. Men det tar inte över på bekostnad av låtarna – kännetecknet för verkligt bra trummisar i den här subgenren.

Ska jag nämna något som drar ner betyget något så är det att jag skulle vilja ha lite mer variation i sången – Henry Pryce gör ett bra jobb, men några fler strängar på lyran hade inte skadat. Jag pratar då inte rensång, men det går ju att variera skriken något.

På det hela taget så är detta bara radanmärkningar. “Malignant Dominion” är en i stort sett helgjuten platta som är väl värd att kolla in.