ARTIST: Ghost
TITEL: Meliora
RELEASE: 2015
BOLAG: Loma Vista Recordings
BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch
Hade jag haft ork att sammanställa en årsbästalista över albumomslag, så hade ”Meliora” hamnat väldigt högt upp. Misstänker jag. GHOSTs tredje platta är skivan som ser bandet växa ut till den institution jag misstänker att bandet lett av Papa Emeritus nummer III i ordningen alltid har eftersträvat att vara.
Låtarna har en annan tyngd – och då pratar jag inte enbart om den fina och väldigt värdiga produktionen – än på de två föregående plattorna. I stort sett varenda låt på ”Meliora” andas självförtroende och mäktighet. Om ni hade förmånen att se bandet under sommarens turnéer så vet ni med er att bandet spelade hela fyra låtar från skivan innan den var släppt. From The Pinnacle To The Pit, Cirice, Majesty och Absolution var när jag såg bandet på Copenhell helt magiska, och jag undrade verkligen om jag skulle kunna bortse från minnena från den konserten med den suveränt uttänkta showen bandet alltid har stått för i livesammanhang, och enbart fokusera på låtarna. Och, jag får väl erkänna det, när jag lyssnar på From The Pinnacle To The Pit och Absolution är det svårt att inte minnas konserten. Därmed inte sagt att dessa är albumets starkaste låtar – en låt som He Is har ett närmast vänt anslag, men övertygar med sina rent fenomenalt genomarbetade melodier. Refrängen är helt oemotståndlig, förföriska Mummy Dust med inledande versen
I was carried on a wolf’s back
Here to corrupt humanity
I will pummel it with opulence
With corpulence and greed
In God you trust
framväst på ytterst teatraliskt vis har fallit mig på läppen varenda lyssning och avslutande Deus In Absentia hamrar in att detta är det bästa som GHOST har klämt ur sig.
Trevlig skiva med en hel del hits men jag tycker att den saknar djup. Det finns liksom inte så mycket att upptäcka i låtarna vilket gör att den snabbt blir ganska tråkig. Antar att det live dessa spöken gör sig bäst.
Såklart är det så Ghost vann över mig – Getaway 2011 övertygade de mig att de är värda att ta på allvar. Sommarens spelning på Copenhell övertygade mig om att detta är ett band som är på väg mot riktigt stora scener. ”Meliora” är, och kommer fortsättningsvis misstänker jag, vara skivan jag återvänder till för att endast uppleva musiken.