ARTIST: Postures
TITEL: Halucinda
RELEASE: 2016
BOLAG: World In Sound Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag skrev om göteborgska POSTURES 2013 i uppskattande ordalag. Mycket av det jag uppskattade då har bandet tagit till nästa nivå på aktuella ”Halucinda”.

Det svänger fortfarande rejält om bandet. Till största delen känns kompet som ett instrument, och det är bra när ensemblen älskar krånglig rytmik. De får det att låta så enkelt basisten David Petersson och trummisen Isak Björhag utan att plocka bort komplexiteten från låtarna. Redan vid andra lyssningen slutade jag leta efter taktslaget ”1” och lät mig bara försöka känna in låtar som öppnande titellåten och oerhört fina Myriad Man.

Ofta är POSTURES musik väldigt vacker. Smäckra och avskalade Every Room där Paulina Nyströms röst får stå i centrum ger en fin andningspaus utan att kännas det minsta irrelevant.Och förresten – Paulina Nyströms röst är fortfarande så bedövande vacker som den var på debuten.

Totalt sett har bandet vuxit väldigt mycket på de år som gått sedan ”Postures” kom ut. Samspelet har, om möjligt, blivit ännu starkare, låtarna känns fullvuxna och självförtroendet större. En av få saker jag vill anmärka på är att A Million Sequences känns aningen överflödig och att bandet hade vunnit lite på att strama upp låtarna något – men jag vet själv med mig att när du har hittat ett ställe du tycker är så gott att vara på – då vill du gärna vara kvar där aningens för länge.

POSTURES musik fortsätter att intressera mig och gör mig oftare på ”Halucinda” rejält hänförd än på debuten. Det blir än intressantare att följa bandet med det svåra svänget.