ARTIST: Anaal Nathrakh
TITEL: Vanitas
RELEASE: 2012
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska tvåmannakonstellationen ANAAL NATHRAKH har sedan grundandet av bandet på slutet av 1990-talet sysselsatt sig med att skriva musik som är tänkt att passa som soundtrack till världens rämnande.

Men då får de allt anstränga sig lite mer kring att skriva musik som verkligen skrämmer skiten ur mig än på nya släppet (utgivning 15/10) ”Vanitas”.

Visserligen är V.I.T.R.I.O.Ls skrik i slutet på In Coelo Quies. Tout Finis Ici Basgastkramande, men i övrigt uppvisar bandet en förmåga att skriva musik med urstarka refränger och likaledes en paralyserande kapacitet att paketera oväsen och bisarra infall på ett synnerligen sympatiskt vis.

Faktum är att jag inte kan påminna mig att jag hört gruppen mer lättillgänglig än på ”Vanitas” – produktionen är väl avrundad och synnerligen angenäm i sin mustighet. Även slingorna i gitarrerna fullständigt bölar emellanåt och får håren i nacken att resa sig i njutning.

Det extrema återfinns i två saker – dels att låtarna ligger på en väldigt hög och jämn nivå. Jag har kommit på mig själv att häpna över den stringens bandet uppvisar i låtskrivandet. Den andra faktorn är att Dave Hunt tar sitt skrikande till nya sinnessjuka nivåer – gallskrik som tagna från helvetets yttersta tortyrkammare blandas med ackuratess med rensång och snygga stämmor. Ett lysande exempel på detta är en av skivans absolut bästa låtar To Spite The Face som under sina 4:38 minuter långa projektilbana allt som oftast har lyckats trollbinda mig.

Och det gäller inte bara enstaka låtar – ”Vanitas” är en skiva där bandet bara ytterligare bevisar att de är en kraft att räkna med inom den extrema metallen. Betygsinflation? You bet.