ARTIST: Blood Incantation
TITEL: Absolute Elsewhere
RELEASE: 4/10 2024
BOLAG: Century Media

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Såklart förhåller det sig med mig som för väldigt många andra lyssnare av BLOOD INCANTATION. Jag gillade ”Hidden History Of The Human Race” en hel massa och fattade inte poängen med ”Timewave Zero” alls. Respekterade, ja, absolut – det måste man göra när ett band så uppenbart gör vad de vill och struntar blankt i om folk gillar det eller inte.

Men frågan är om jag inte gillar bandet mest som de tar sig just nu, på ”Absolute Elsewhere”? Jag tror nästan det.

För såklart prickar bandet in rätt så många poänger redan innan jag lyssnat på skivan. Omslaget är ju episkt snyggt och det är två långa låtar som utgör skivan. Måste vara rena drömmen att ha på vinyl, dessutom.

Att bandet sedan slevar upp lika mängder av gammeldags MORBID ANGEL och NILE som ljuvt progressiva tongångar med fullständigt episkt gitarrspel. Första stycket The Stargate [Tablet I] är en av de enskilt bästa låtarna jag hört på hela året. Paul Riedls avgrundsdjupa sång som skickar oss rakt ner i 90-talet och växlingen mellan det dödsiga uttrycket och det progressiva hade kunnat bli så fel i många andra bands händer, men här känner jag mig, kanske inte trygg, men definitivt exalterad och investerad.

Jag upplever BLOOD INCANTATION som ett band som, likt en riktigt bra författare, verkligen vet hur hantverket ska bedrivas. Det finns ytterst få stunder på den här skivan som jag känner att bandet inte har koll på vad de vill göra. Eller stryk det, ni har ju sett betygstian redan – detta är en makalöst bra skiva!

Största delen av lyssnandet på ”Absolute Elsewhere” känns mer som en väldigt äventyrlig galaktisk utflykt, ett tillstånd att sjunka ner i, eller drömma sig bort med. Hur många death metalband kan skryta med att lyckas med det?