Alla inlägg av Robert Gustafsson

Skivor

Falls Of Rauros – Vigilance Perennial

ARTIST: Falls Of Rauros
TITEL: Vigilance Perennial
RELEASE: 2017
BOLAG: Nordvis Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

FALLS OF RAUROS är ett band som verkligen gillar att leka med kontraster. Att ställa soniska motsatser mot varandra. Å ena sidan: ljus, skir, vacker och närmast svävande musik. Å andra sidan: malande manglande svärta med dubbelkaggarna som botten för black metal-skrik. De är förstås inte ensamma om den saken, men på ”Vigilance Perennial” lyckas man med konststycket att verkligen få det att kännas äkta och i samklang med den egna identiteten. Att lyssna på skivan känns lite som att marschera genom den svenska våren; det haglar, snöar, skiner varm sol och blåser nordvindar om vartannat. Inledningen på öppningsspåret White Granite (och med inledning menar jag typ de första 2,5-3 minuterna, generellt sett är låtarna på ”Vigilance Perennial” ofta runt tio minuter långa) är inget annat än totalt hänförande. Det startar med en otroligt inbjudande och vacker lågmäld slinga för att sakta byggas upp, och det är svårt att inte dras med och vilja lyssna på det här.

Totalt sett räcker tyvärr magin inte riktigt över hela skivan kan jag tycka. Jag gillar verkligen delar av den – hela första låten White Granite är fantastisk, manglet och drivet i Labyrinth Unfolding Echoes samt Arrow & Kin är favoriter – medan delar av skivan känns som den går lite på tomgång. Tricket med kontraster funkar sämre i Warm Quiet Centuries Of Rains exempelvis, och då blir det tyvärr mest en transportsträcka. Ibland har jag också lite svårt att förlika mig med sångmixningen, men det har antagligen mer med mina förväntningar än något annat att göra.

På det hela taget är ”Vigilance Perennial” en ganska stark skiva. FALLS OF RAUROS behärska konsten att leverera såväl vacker som brutal musik, och man visar det med all önskvärd tydlighet.

 

Skivor

Pillorian – Obsidian Arc

ARTIST: PILLORIAN
TITEL: Obsidian Arc
RELEASE: 2017
BOLAG: Eisenwald Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

AGALLOCH var otvivelaktigt ett av de viktigast, mest inflytelserika och starkaste banden på den amerikanska black metal-scenen, och att de bröts isär var en händelse som skapade lite av ett vakuum. Personligen spelar det mindre roll vad övriga medlemmar hittat på (så som SCULTPTURED), det har alltid varit frontmannen John Haughm som burit själen – och nu är han åter med PILLORIAN och debuten ”Obsidian Arc”. Spotlighten lyser förstås starkt på vad denna trio ska kunna åstadkomma, och man tar verkligen det säkra före det osäkra i inledningen av skivan. Efter lite trevande och stämningsfullt gitarrplock i inledningen av öppningsspåret By The Light Of A Black Sun så släpper man loss ett sånt klassiskt ”AGALLOCH-riff” som har ett sväng och en känsla som får skinnet att knottra sig av välbehag. Det går inte alltid fort, men gosse – känslan är enorm och precis det man väntar sig efter en platta som AGALLOCH-avslutningen ”The Serpent & The Sphere”. Det är ett lika säkert som starkt öppningskort.

Skivan vecklar sedan ut sina 7 spår över dryga 48 minuter. Det är egentligen märkligt, för att PILLORIAN skulle räknas som ett nytt band finns liksom inte. Dels har man erfarenheten, dels har man redan hittat sitt sound- Precis som väntat varvar man sin black metal och sina slingor med en del närmast esoteriska inslag, och skivan innehåller såväl urstarka moment som en del tomgång. Jag är inte förvånad, och frågan är om det varit bättre på något annat sätt? Troligen inte, då känslan är att de lugnare och mer svävande utflykterna behövs för att lyfta fram styrkorna. Allra bäst tycker jag att man är i The Vestige Of Thorns och Forged Iron Crucible samt nämnda öppningslåten By The Light Of A Black Sun, men hela skivan är genomgående stark.

Förutom nämnde Haughm på sång och gitarr så består bandet av Trevor Matthews på trummor )ja – samme snubbe som smiskar skinn i utmärkta UADA!) och Stephen Parker på bas och gitarr. Vi har stängt ganska precis en fjärdedel av musikeåret 2017, och ”Obsidian Arc” med PILLORIAN är en stark kandidat till den kommande årsbästalistan. Det är inte den enklaste eller mest omedelbart tilltalande skivan, utan följer precis i den riktning man kan vänta sig att herr Haughm ska leda oss. Det är en skiva som ger mångfaldigt tillbaka över tid, och betyget ska ses med mersmak…

Skivor

Accept – Restless And Live

Lämna en kommentar

ARTIST: Accept
TITEL: Restless And Live – Blind Rage Over Europe 2015
RELEASE: 2017
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska veteranerna ACCEPT har de senaste åren varvat upp och gått fullständigt bananas i sin nytändning med Mark Tornillo bakom mikrofonen. 3 starka studioalbum i form av ”Blood Of The Nations”, ”Stalingrad” och ”Blind Rage” har gett dem möjligheterna att blanda ut klassikerna med nya starka spår i livesammanhang, och det fungerar väldigt bra. Precis som det fullständiga namnet på den här liveskivan antyder så är det just en kombination av det gamla (”Restless And Wild”) och det nya (”Blind Rage) som är det absolut bästa med skivan. jag gillar skarpt att ACCEPT vägrar falla tillbaka på enbart gamla meriter och dra runt med bara ”Restless-Balls-Metal Heart”-eran. Inte för att det är svaga kort (tvärtom!), utan för att resultatet när klassiker som Son Of A Bitch följs av nyare höjdare som Pandemic och Dark Side Of My Heart blir spännande.

Ljudbilden på ”Restless And Live” är riktigt bra, och man kan nog se detta som en ”best of” snarare än ett riktigt livealbum. Det blir extra tydligt då man valt att mixa ner publikljudet mellan många av låtarna istället för att ge sken av att det är enda spelning som fångats. Ärligt kanske, men skivnörden i mig kan tycka att det är lite trist – jag vill ju bli lurad att jag är på konsert när jag spelar liveskivor…! Nu är dte en petitess i sammanhanget och något man glömmer bort över tiden man spelar den här. Fattas bara annat. Peter Baltes, Wolf Hoffmann, Mark Tornillo, Uwe Lullis och Christopher Williams serverar total 27 låtar ur ACCEPTS låtkatalog med en glöd och en kompetens som gör hela dubbelskivan till en fröjd. Hoffmanns låtskrivarkapacitet framstår som en av de starkaste i hårdrockshistorien när pärlband efter pärlband radar upp sig. Man liksom inte ens räkna upp de starkaste spåren i låtlistan i en recension som den här av rädsla för att utesluta riktiga ess.

Du får kolla in ”Restless And Live – Blind Rage Over Europe” på egen hand. Du kommer inte att bli besviken, det är ett löfte!