Kategoriarkiv: Intervjuer

Intervjuer

Intervju: Pär Hulkoff från RAUBTIER

Lämna en kommentar

På fredag släpps det femte studioalbumet från RAUBTIER – ”Bärsärkagång”. Martin Bensch tog ett snack med bandets odisputabla ledargestalt – Pär Hulkoff. 

Egentligen är det bara förväntat att Pär Hulkoff på frågan hur läget är svarar att det är synd att klaga, för det är ändå ingen som bryr sig. RAUBTIERs frontman har inte gjort sig ett namn för att vara den som viker ner sig i första laget. I gengäld är han dock inte sämre än att han kan trösta mig med att det är flera som är sjuka då jag berättar om senaste i den närmaste episka sjukdomsperioden i familjen med kräksjuka.
– Människor verkar vara utslagna till höger och vänster tycker jag.
Men du står pall som vanligt eller?
-Jajemän. Jag gillar inte det där att vara sjuk. Jag ser till att inte bli det, vet du!

Bärsärkagång
Nya skivan som släpps i dagarna – ”Bärsärkagång” – är RAUBTIERs femte album och som vanligt flankeras Hulkoff av Jonas Kjellgren (ex-SCAR SYMMENTRY) på bas och Buffeln på trummor. För en lyssnare som undertecknad som kom att uppskatta bandet först som liveakt innan poletten trillade ner även vad gäller studioplattorna markerar nya skivan ett fint bevis på att RAUBTIER nu även fått till det vad gäller ljudbilden på skiva. När jag undrar hur responsen varit hittills verkar det dock vara ganska mycket negativt. Att frontmannen, som inte är mycket för fjäsk, blir rörd när jag säger att skivan är fantastisk, förvånar mig faktiskt.

Hur pass nöjd är du själv med skivan?
– Jag är faktiskt väldigt nöjd med den. Den innehåller en del element som är ganska ovanliga egentligen i den hårdare metallen överhuvudtaget. Jag har lagt mycket själ och hjärta i komponerandet av den här skivan. Jag tycker personligen att det hörs att materialet är genomarbetat.

Hur tycker du att själva skrivprocessen var den här gången, om du jämför med de andra skivorna?

– En gång såg jag en intervju med Magnus Uggla av alla människor där han berättade att låtskrivande var det värsta han visste för det var så jävla jobbigt. Jag var ung då och minns att jag tänkte att det är väl inget jobbigt med det. Det är ju bara kul! Men tiden går ju, och när du inser att allting hänger på de här låtarna och pressen ökar. Perspektiven förändras, och inte så lite utan till och med ganska mycket. Man vill ju verkligen prestera det bästa man kan. Det följer med lite ångest i bagaget så att säga som påverkar arbetet och man blir väldigt, väldigt självkritisk om du förstår. Mitt gebit och det som jag verkligen lägger ner själ och hjärta i är ju låtsnickeriet – lyrik och musik i kombination. Jag vill naturligtvis flytta barriären hela tiden, och göra låtar som är mer intressanta och nå ut till fler människor utan att för den sakens skull bli löjlig och larvig och kommersiell även om det finns många som tycker att det är precis det vi är. Det får stå för dem. Jag skulle aldrig släppa en platta som jag inte tycker är bra nog. Det är mycket prestige för mig själv som ligger bakom naturligtvis.raubtier_press

Hur gick tankarna kring hur skivan skulle låta?
– Alltså, överhuvudtaget är den här skivan, om man går ner till botten av kompositionerna, mer riffburen på det stora hela. Riffen har fått mycket större plats. Lite mindre schlager, lite mer riffande. Och när riffen blir riktigt täta och mer intensiva så blir det lite kaka på kaka om du försöker mata på med fräna syntar och symfoniska inslag och vad i helvete det kan vara. Jag kom ganska nyss hem från replokalen och vi jobbar på setlistan och de låtar från det nya materialet som vi prövar, de funkar väldigt väldigt bra i liveformat.

Vilka är det ni har provat?
– Ja, det är hemligt och kommer så förbli tills vi står på scen.

Det symfoniska inslaget.
RAUBTIER har ju alltid haft ett väldigt episkt anslag. Å ena sidan det brutala thrash-tugget och sen ovanpå detta, det episka nästan symfoniska anslaget. Det blir ju en väldigt intressant kontrast.
– Jo, det är just det, den här kontrasten som intresserar mig så mycket. Jag kan ju inte sticka under stol med att jag är en stor konsument av klassisk musik, ju mer pompöst desto bättre liksom – och därför gillar jag Wagner så mycket. Maffiga horn – det är svårslaget. De kan vara de vackraste ljuden jag känner till. Just de här elementen, jag tycker de gör sig bra i metallformat. Det är inte så många som gör just den här blandningen som vi håller på med. Förstår faktiskt inte varför, för jag tycker att den är fruktansvärt bra. Men det är som du säger, det är kontrasterna som gör det intressant i mina öron i alla fall.

Tror du att vi någonsin kommer att få se och höra RAUBTIER med en symfoniorkester?
– Du skulle bara veta hur många gånger jag lekt med tanken, men det är ju ett stort projekt att förverkliga som kräver extrema monetära insatser. Men det är inte många dagar i veckan som jag inte funderar på vad man skulle kunna göra med en symfoniorkester. Jag har gott om idéer – mindre med pengar säger Pär och lägger av ett skratt.

Ska vi ta en stor fråga här som avslutning? Jag tänker på låten Levande Död där du sjunger att du hellre dör levande än lever som en levande död. Men vad är levande för dig?
– Livet för mig, det som jag tycker är det primära och det som jag fäster allra störst vikt vid – det är friheten. Friheten att kunna fatta sina egna beslut utan att påverkas av agendor från höger och vänster. Jag vill agera utefter mitt eget välbefinnande och värdesätter frihet framför säkerhet.

Utan att ha varit så långt norrut som Hulkoff befinner sig så tror jag i alla fall kunna säga att detta innebär något helt annat än vad det gör här nere i Skåne.
– Jo, sannolikt. Jag är ju inte någon särdeles urbaniserad människa utan jag lever ju ute i marginalen 15 meter från jaktmarken. Här känner jag mig levande. Skulle jag inte ha det som jag har här så – ja då är jag hellre död än levande. Eller hellre död än levande död i alla fall.

Intervjuer

Intervju: Miguel Espinosa från Persefone

 2013 utnämnde WeRocks Martin Bensch PERSEFONEs ”Spiritual Migration” till 2013 års med råge bästa album. Nu har samme man haft ett brevledes snack med bandets keyboardist Miguel Espinosa, strax innan bandet lämnade hemlandet Andorra för en turné i Japan.

Först och främst, Andorra. När jag tänker på Andorra så tänker jag snarast på småstater och inte på metal.

– Verkligen, Andorra är inte precis platsen som folk förknippar med metal. För att vara helt ärlig så har det funnits tillfällen i bandets historia där faktumet att vi kommer från just Andorra har varit negativt för bandet. Vi fick till och med svar från olika skivbolag där de kallt konstaterade ”att vara från Andorra är inte coolt”. Men sedan en tid har vi märkt att det snarare är tvärtom – folk verkar tycka att det är intressant att vi kommer från Andorra.

Själv då – hur intressant är det enligt dig att komma från Andorra?

– Det är ett fint litet land, väldigt inspirerande om man gillar berg och natur. Sedan har vi faktiskt en växande metalscen, även om den såklart inte kan komma i närheten av den svenska.

Bandet har, likt flera andra band, haft sina medlemsbyten.

– Jo, det stämmer. När vi höll på att spela in vårt första album (”Truth Inside The Shades”, 2004, redaktörens anmärkning) så lämnade vår trummis bandet. Sedan kom Aleix Dorca in och spelade på ”Core” för att sedan lämna bandet. Men det stämmer att från det att vi började jobba på ”Shin-Ken” så har vi inte bara fått än större framgångar utan vi har fått behålla samma medlemmar. Visst har det funnits stunder då vi har haft konflikter men inte tillräckligt för att någon medlem har känt sig tvungen att lämna.

Jag kom först i kontakt med er genom förra årets magiska skiva ”Spiritual Migration”. När jag lyssnade på era tidigare alster så kände jag att det alltid hade funnits något väldigt speciellt med er musik, men det var först på den skivan som allt verkligen klaffade. Hur ser du på detta?

– Tja, nu när vi har haft samma medlemmar så pass länge så lyckades vi hitta en kreativ ådra som det verkligen var njutbart att följa och det är kanske så att det avspeglar sig i den slutgiltiga produkten. Som musiker strävar vi alltid efter att växa, bli bättre på våra instrument och att aldrig sluta lära oss saker. Vi är stolta över vart och ett av de album vi har gjort eftersom vi gjorde det bästa vi kunde vid varje given tidpunkt.

Om vi ska prata lite om ”Core”. Den släpptes först 2006 och ges nu ut i ommixad version. Vad vad det som fick er att vilja ge ut skivan igen?

– ”Core” är skivan som vi alltid har känt aldrig fick en rejäl chans i mediebruset. Den gavs ut på ett väldigt litet bolag efter det att väldigt många bolag hade refuserat den. På det rent musikaliska planet var vi väldigt nöjda med skivan, så där kände vi att vi inte ville ändra på något. Det var faktiskt bara en sak som vi har gjort: när vi hade avslutat inspelningen och mixningen så upptäckte vi att vi hade glömt en keyboard. Så den har vi lagt in. Får se om folk märker någonting, hehehe!

Skivan är ju helt baserat kring historien om Persephone. Vad är det kring den historien som är så lockande att ni valde att basera ett helt album kring den?

– Vi letade efter ett koncept, och vi tänkte att just historien om Persephone verkligen var cool. Vi kollade upp legenden lite närmre och upptäckte att den var mer än lämplig att basera ett helt album kring. Historien innehåller tre karaktärer så vi gjorde tre låtar som berättade historien från karaktärernas olika synvinklar.

Hur jobbade ni fram albumet?

– I PERSEFONE kommer alltid musiken först. Vi känner oss först och främst som musiker och inte som textskrivare. Processen är i stort sett likadan från skiva till skiva. Någon i bandet kommer med en idé. Det kan vara ett riff, en ackordssekvens, vadsomhelt egentligen, och så tar processen sin början där. Vi gillar dock att hålla kvar vid den ursprungliga idén och istället för att avfärda den så jobbar vi på den tills dess att den reflekterar bandets stil.

Har ni funderat på att framföra skivan i sin helhet?

– Vi har faktiskt gjort det en gång! Hela skivan rakt igenom – 70 minuter av musik och sen gick vi av. Reaktionerna från publiken var lite annorlunda. Vi har ju vår dödsmetallsida, och ”Core” innehåller en hel del ”proggiga” inslag. Om man går för att se oss så kommer man att inse att vi gillar att visa upp vår mer extrema sida, så att spela ”Core” rakt igenom var faktiskt ganska konstigt för oss. Men man ska aldrig säga aldrig – kanske vi kör skivan rakt igenom nu när den släpps igen.

Det var det hela! Tack ska ni ha för er musik, och jag hoppas verkligen att vi får chansen att se er här uppe vid våra breddgrader någon gång?

– Tack så mycket, Martin! Vi känner till att PERSEFONE har börjat bli i alla fall något kända i Sverige på något sätt. Kanske kommer vi att spela där snart! Jag skulle också vilja inbjuda till att man kollar in vår Facebook-sida och vår officiella hemsida. Tack så mycket!

Intervjuer

Intervju: System Annihilated

Vi är redan kommit en bra bit in på 2014, och kanske har du redan glömt förra året. På WeRock har vi dock inte helt släppt 2013, eftersom tekniska problem fram till nu hindrat oss från att få bjuda på en segerintervju med bandet som tog hem förstaplatsen i vår läsaromröstning ”Årets bästa svenska debut 2013”, SYSTEM ANNIHILATED. Nu är dock problemen undanröjda, och WeRocks Robert Gustafsson har fått ta pulsen på bandet!

Vad är det som gör ert album till den bästa debuten 2013?

– Vad som gör vårt album till årets bästa debut är, om man tillåts vara lite partisk, att det är åtta bra låtar. Inte för många, inte för få, inte för snabba, inte för långsamma, inte för mycket och inte för lite. Anledningen till att det är så, är nog förmodligen för att vi inte skrev dem i syftet att ”okej, nu skriver vi åtta låtar till den här skivan som ska heta så här, och så här ska det låta och så här ska det vara” utan vi skrev dem, vi tyckte det lät bra och skulle bli ett schysst album. Så då spelade vi in dem och resultatet blev en genombra platta. Tycker vi iallafall, trots att den är lite uttjatad vid det här laget. Speciellt p.g.a att vi spelade in dem ett år innan skivan släpptes, så några av låtarna skrevs för många långa år sedan. Men bra blev det iallafall!

För de läsare som inte känner till SYSTEM ANNIHILATED sedan tidigare, kan ni berätta lite om bandets bakgrund, vilka ni är och vad ni vill med er musik?

– Vi är fem killar som har känt varandra sen barnsben. Egentligen har nog System hållit igång i åtta år nu, om man går tillbaka till hedlundaskolans musiksal där vi började spela kiss och ac/dc när vi var tio, elva år. Och vi vill göra det klart och tydligt för alla att vi spelar bra låtar som alla borde höra. Vi försöker spela musik som vi själva tycker är kul att lyssna på, och hoppas helt enkelt att annat folk gillar det också. Något annat vi vill göra är att ta över världen och turnera land och rike och bara spela spela spela.

WeRocks läsare har gjort sitt val i omröstningen, men vilken skiva tycker ni själva var den starkaste debuten förra året (förutom er egen då)?

– Av de som deltog i omröstningen, så måste jag nog lägga min röst på Postures. Tyckte verkligen att de hade en cool grej, och ett snyggt omslag dessutom.

Vi och läsarna är givetvis också nyfikna på era framtidsplaner. Finns planer på kommande spelningar/turnéer, gör ni några spelningar i Sverige under våren? Blir det kanske några festivalspelningar i sommar?

– Just nu ser det inte så bokat ut på sommarfronten, men ett par spelningar här i Umeå och några mil söder har vi planerat för våren iallafall. Vi är just i skrivande stund i full färd med att försöka boka upp lite datum för sommaren!

[EDIT: Här har tiden faktiskt dragit ut så pass mycket att vi på redaktionen kan meddela att bandet bland annat agerar support till skivbolagskollegorna (och tillika vinnarna av ”Årets Bästa Svenska Debut 2010” på Werock) PRAY FOR LOCUST, när dessa den 16/5 har releasefest för kommande skivan ”In The Shadow Of The Colossus” i Stockholm.]

Det är inte länge sedan sedan debutalbumet släpptes, planerar ni redan nu för ett andra album. Vad finns i så fall att berätta om det?

– Vi har redan spelat in en singel på två låtar som vi kommer att släppa i vår. En uppföljare till ”Furor” däremot ligger nog lite längre fram, men vi filar på material och har ett fåtal låtar klara. Håll utkik så får ni ett kort smakprov i och med singeln. Vi hoppas kunna behålla samma grej och sound till nästa skiva men ombyte förnöjer så nytt blir det.

WeRock säger (sent omsider) ett hjärtligt GRATTIS!