Etikettarkiv: 2007

Apocalyptica – Worlds Collide

Apocalyptica2007ARTIST: Apocalyptica
TITEL:Worlds Collide
RELEASE: 2007
BOLAG: Universal

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Finska cellobaserade hårdrockarna APOCALYPTICA släpper sitt sjätte studioalbum, ”Worlds Collide”. APOCALYPTICA som koncept brukar i ena stunden, med harmoniskt cellospel, inbjuda till skönt avkopplande lyssnande, för att i nästa stund närmast kollapsa i ”kamp” mellan de tre cellisternas instrument, där gränsen till kaos ständigt känns oroande nära, medan trumspelet ömsom gjuter olja på vågorna och ömsom slänger in mer bränsle på konflikthärden. Stundom kompletteras dessa instrumentella excesser med sång. APOCALYPTICA har ingen sångare – och bör ingen sådan ha enligt min mening – men brukar bjuda in olika röster till några av låtarna på sina album. Några av dem som varit med på tidigare plattor är Nina Hagen, Max Cavalera och Ville Valo.

Hittills har aldrig ett nytt APOCALYPTICA-album varit det förra likt, vi har kunnat följa en ständig utveckling. Efter debuten, en platta med METALLICA-covers, och ytterligare ett rent instrumentellt album med mest covers, har de egna kompositionernas andel ökat och sångbidragen brett ut sig alltmer över de påföljande albumen. Sången har nog bidragit till att öka bandets popularitet i bredare skaror och hittills har det fungerat utan att gruppens musik tappat sin själ.

”Worlds Collide” fortsätter utvecklingen med alltfler spår med sånginsatser av skilda vokalister, här sjungs det i var och varannan låt. Namnkunniga röster som Corey Taylor (SLIPKNOT/STONE SOUR) i förstasingeln I’m Not Jesus och Till Lindemann (RAMMSTEIN) svarar var och en för starka sånginsatser. Bäst är ändå de instrumentella låtarna som Stroke, Burn och den explosiva favoriten Last Hope med SLAYERs Dave Lombardo på trummor. Denna låt känns som 100% APOCALYPTICA där gästmusikern bidrar till att höja den apokalyptiska känslan i låten. Precis så vill vi ha dem!

I högre grad än i tidigare album får jag dock känslan att låtmassan så att säga sönderfaller i två olika delar, APOCALYPTICAs eget, instrumentella material uppblandat med ett mer tillrättalagt låtmaterial med sång för att fånga upp en större skala presumtiva lyssnare. Kanske finns inte alls någon sådan tanke bakom men känslan infinner sig. Det här gör absolut inte World Collide till något dåligt album. Många av spåren, både de med och de utan sång, är väl så bra som låtarna på tidigare plattor. Det är helhetskänslan som tar lite stryk och gör att en viss otillfredsställelse ger sig till känna efter genomlyssningarna.

En bra APOCALYPTICA-platta men de högt ställda förväntningarna infrias ändå inte tillfullo och sammantaget ger detta albumet betyg 7.

Oceansize – Frames

ARTIST: Oceansize
TITEL: Frames
RELEASE: 2007
BOLAG: Superball Music

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Olle K

Att greppa musiken som brittiska OCEANSIZE levererar är inte lätt, det ska gudarna veta. Detta femmannaband från industri- och fotbollsstaden Manchester, beläget i Englands egna ”Ruhrområde”, står något ostadigt med ena benet i 1990-talets progressiva pop och det andra något trevande inne i metaldjungeln. Låter det invecklat? Det är det också.

Första spåret på bandets tredje skiva, ”Commemorative T-shirt”, börjar med ett långsamt, upptornande intro som för tankarna till band som TOOL med långa slingor och oregelbundna trumrytmer. Efter drygt 3 minuter hörs sångaren Mike Vennarts stämma för första gången, en stämma som passar in i vilket amerikanskt MTV-metalband som helst. Skivan fortsätter med ”Unfamiliar”, ett spår med högre tempo och baskaggar i refrängen. Låten växlar i tempo på ett spännande sätt, något som verkar vara OCEANSICEs kännetecken och man kan tydligt höra influenser som till exempel RADIOHEAD och MOGWAI.

Skivans absoluta höjdpunkt ligger kring spår 6 och 7. An Old Friend on the Christies består av drygt 10 minuter instrumentalt vemod med taktfast trummande, smäktande vackert och stämningsfullt. Låten, eller snarare resan, mynnar ut i Sleeping Dogs and Dead Lions. Här märks bandets hårdare sida och metalinfluenser tydligare med ett trumkomp och gitarriff som får grabbarna i MESHUGGAH att överväga en stämningsansökan. Mycket skrän och stor kontrast till övriga, mer akustiska spår på skivan.

Frames är en väldigt intressant resa mellan många olika stilar och humör. Dock känns det som att skivan tappar något i vissa partier och att låtarna ibland svävar ut lite väl långt. Men plattan är helt klart värt ett försök.

Intervju: Björn Strid – Soilwork

Många är det som betvivlat om SOILWORK kan hamna i samma musikaliska högform som tidigare då bandet drabbats av en rad medlemsavhopp. Svaret är ett rungande ”Ja!”. När Werock blev uppringda av den skönsjungande vokalisten Björn ”Speed” Strid snackades det en hel del om bandets kommande opus.

Bandbild.jpg

Med den stundande plattan ”Sworn To A Great Divide” tar bandet ytterligare ett steg framåt. Samtidigt består de klassiska elementen som definierade bandet som en given thrash-akt en gång i tiden.
– Man kan väl säga att det är lättare att jämföra den nya skivan med den förra, svarar helsingborgaren. Vi har tagit tillbaka de thrashiga influenserna och de tvåstämmiga gitarrerna vi hade i början av karriären.
– Man kan väl dra referenser till ”Natural Born Chaos” och känslan som omgav plattan. Vi hade en balans där som vi gillade och försökte hitta tillbaka till. Vi ville fånga den viben vad gäller det musikaliska uttrycket. Samtidigt ville vi ju inte göra ”Natural Born Chaos 2” utan vidareutveckla det konceptet och göra det mer kraftfullt.
– Vi har ju utvecklats som musiker en hel del under tiden och ”Sworn To A Great Divide” är en bra sammanfattning av karriären. Vi blandar det gamla med det nya och har fått en rätt skiftande platta.
Undertecknad slås av känslan att det nya opuset andas rätt mycket ”Greatest hits”.
– Ja, det är lite av en ”Best of-karaktär” utan att vara forcerad tycker jag. Men det här är ju inte vår sista platta i karriären även om det kan låta så.

Svuren till vadå?
SOILWORK har osaligt drabbats av en del medlemsavhopp den sista tiden. Förutom ett klippkort till trumpallen, bestämde sig huvudkompositören Peter Wichers för att avstå från det intensiva livet som rockstjärna och istället fullfölja en gammal dröm som producent. Björn försäkrar oss om att det inte hade med interna motstridigheter att göra.
– De var jävligt trötta på att turnera. Det krävs sin person och vi har olika behov. Vi startade bandet i ´96 och man har ju växt upp tillsammans och folk förändras. Vi gjorde ändå 250 gig på ”Stabbing The Drama”. Det tog knäcken på dem.
Det är nog fler än undertecknad som förmodade att den kommande plattans titel kunde tillges situationen.
– Jo, jag kan förstå att folk ser det som så. Visst, man kan dra paralleller till det. Men det kanske var menat så? Att vi skulle få en ny utmaning och ladda batterierna. Inspirationen kom efter ett tag och vi vände situationen till något positivt. Vi har fått en nytändning och nu är vi ett helt band med fasta medlemmar.
– Samtidigt kan man referera till hur SOILWORK alltid varit ett modigt band. Vi har separerat oss från liknande band i samma genre. Vi vågar ta det extra steget och ta ut svängarna. Gå ifrån normen.
– Nu säger jag inte att det bara är SOILWORK som gör unik musik men titeln kan även anspela på alla influenser vi haft genom åren. Som ett stort hav av inspiration.
2005 kom skinnpiskaren Dirk Verbeuren (ex-SCARVE) in som sessionsmedlem men har nu fått en fast plats bland helsingborgarna.
– Dirk har varit fast i två år och det känns fantastiskt. Även om vi har haft många byten på trumpallen har vi haft tur med trummisar. Vi har haft tre bra killar som lätt ligger bland topp 10-20 över världens bästa metaltrummisar enligt mig. Alla har varit otroligt kreativa och Dirk har växt in i bandet. Han spelar grymt på den nya plattan och har kommit in i hela SOILWORK-grejen.
Samtidigt har bandet även fått hjälp av gitarristen Daniel Antonsson (DIMENSION ZERO).
– Daniel har kommit in i bandet och smält in bra. Han kanske inte är anpassad till att skriva SOILWORKs musik men han har varit med och skrivit på den nya plattan. Han satte sin prägel på grejerna och bidrog med någonting nytt. Vi vill ha något som överraskar oss själva och lyssnaren. Varje inspelning är en utmaning.
Hur kom det sig att ni tog med just honom?
– Vi kände honom sedan tidigare. Vi har festat ihop och snackat lite. Vi frågade om han ville testa att spela för SOILWORK. Samtidigt testade vi andra gitarrister som vi turnerat med. Alla är goa gubbar och det var ett svårt val med Daniel hade ”Det”. Det är lite svårt att sätta fingret på vad det var men det blev en nykick.
– Daniel är jävligt lätt att arbeta med och vi delar samma vision. Han förde oss om möjligt ännu närmare varandra.

Galet
Onekligen låter det som om SOILWORK fått en rejäl energikick. Förutom nytändningen såg ”Sworn To A Great Divide” även ett nytt samarbete med galningen Devin Townsend. Hur kändes det att återuppta kontakten med den kanadensiske token och tillika producenten?
– Det var fantastiskt kul. Jag har velat jobba med honom ända sedan ”Natural Born Chaos” med det fanns ingen tid. Han var inte tillgänglig och turnerade en massa. Nu var han ledig och var tänd på att spela in sången med mig.
– Det kändes rätt så jag flög till Vancouver och låste in mig i hans källare i två veckor. Jag har lärt känna honom bättre sedan sist. Det var en väldigt avslappnad känsla i studion. Som två polare som umgicks med varandra.
– Klart det var seriöst jobb för den delen också men pressen fanns inte där. Devin tryckte på rätt punkter och fick mig att sjunga från hjärtat. Du kommer höra det på den nya plattan. Det är mer känsla och tryck än någonsin tidigare.

Sucker för utmaningar
Den invigde vet att Björn är aktiv i flertalet sidoprojekt. Bland annat har han gästat italienska metalbandet DISARMONIA MUNDI. Lägg därtill sidoprojekt med Thomas Stauch (BLIND GUARDIAN, förf. anm.) i COLDSEED och det egna bandet TERROR 2000. Hur hinner killen egentligen med allt?
– DISARMONIA MUNDI och COLDSEED tillhör historien. Jag har valt att skippa det även om vi spelade in bra grejer. Jag är fortfarande polare med banden men kände att jag kommer bränna ut mig fullständigt innan jag är 30.
– Jag är en sucker för utmaningar. Så fort något kommer min väg så går jag igång på det. Jag måste lära mig säga nej. Jag kommer fortsätta med TERROR 2000 när jag har tid. Det är bara ett spontanprojekt som inte kräver någon energi. Nu är det full fokus på SOILWORK.

 Kvinnligt
Efter att ha hittat sin drömtjej var Björn tvungen att gräva lite djupare i lyriken på ”Stabbing The Drama”. Hur gick det till denna gång?
– Ja, på förra plattan dök jag lite djupare. Innan har jag alltid sett mig själv som en betraktare. Av mina intryck skriver jag ner mina tankar. Tyckte nu att det var dags att sammanfatta alla dessa år. Mycket har hänt snabbt och vi alla har gått in i vuxenvärlden nu.
– Hur jag växt upp som person och utvecklats är saker jag frågat mig. Hur reagerar jag på vissa saker och vilka åsikter har ändrats? Mycket av detta speglar lyriken. Man kan se detta som en mental dagbok.

Bland krokodiljägare och farliga djur
2004 turnerade SOILWORK i Australien. Ett land dit undertecknad själv flyttar i början av oktober. Passande nog bad jag vokalisten om tips och en redogörelse för den australiensiska metalscenen.
– Fan vad kul. Det blir en ny utmaning för dig. Ja, du är lite av en Soilmate kan man säga.
Björn och jag instämmer att vi båda är suckers för utmaningar och inte klarar av att sitta still och göra ingenting alltför länge.
– Det var ju ett tag sedan vi var i Australien men jag är säker på att scenen har växt nu. Man kan väl säga att det är en blandning av Europa, USA och Japan. Jävligt skön publik faktiskt och det var en dröm att få spela där.
– Du får hälsa på vår gamle trummis (Richard Evensand, förf. anm.) som bor i Melbourne.
– Det finns ett ställe som du måste se. Det är otroligt vackert. Kommer inte ihåg vad det heter men det är en massa klippor.
Det kan mycket möjligt vara Ayers Rock som den sofistikerade sångaren pratar om. Om detta skulle vara fallet har undertecknad sedan länge noterat resmålet.
– Allt finns där. Alla farliga djur, fortsätter Björn och bekräftar den gamla myten om spindlar.
– Skaka skorna innan du sätter på dig dem!
– Så denna skröna är alltså sann?
– Ja klart. Fast det beror ju vart du bor. Bor på första våningen kan det vara en bra idé att göra det.
Bara ett sätt att få reda på det med andra ord. Testa själv!

Spelning i Ockerboda
250 spelningar gjordes alltså som support till föregångaren och succéalbumet ”Stabbing The Drama”. Vad händer härnäst?
– Först har vi Eastpack Antidote Tour med DARK TRANQUILLITY, CALIBAN och SONIC SYNDICATE som täcker de flesta länderna i Europa. Sen sticker vi över till USA.
– Både DARK TRANQUILLITY och IN FLAMES har gjort Sverigespelningar där de täckt mindre och kanske ovanligare städer. Har ni något liknande i åtanke?
– Ja, vi funderar på en mindre Sverigeturné men det är i dagsläget oklart. Mycket möjligt att det blir av i början av nästa år.
Missa då inte när SOILWORK drar av sina thrashbestyckade projektiler i en stad nära dig!

Tomasz Swiesciak