Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: A Daydream Of Sorrow
ARTIST: Burden Of Grief
VALD AV: Amelie
Martin: En låt som lämnar mig med, ja vad? Inte mycket i alla fall. Jag hatar stora delar av trumspelet, sången är generisk, mellanspelet innan solot är för långt och dåligt. Solot är kanske okej? Jag har vid det laget slutat bry mig om låten. Kallare än permafrosten.
Robert: Fint riffande i den här dängan, men sången skrapar mothårs på ett sätt som över ett knippe lyssningar har jag svårt att komma undan en lätt irriterad känsla. Låten har ändå potential och stundtals tycker jag just riffen sitter fint!
Fredrik: Skön crossover mellan growl och raspig vrålsång från vokalisten, och en tämligen trivsam köttighet i soundet som helhet. Sen är låten i sig lite slätstruken, det saknas tillräcklig mängd hooks för att riktigt engagera. Melodisk dödsmetall på tomgång – låten är där, och sen är den inte det längre, och jag blir varken glad eller ledsen över endera…
LÅT: Greed
ARTIST: Theraphosa
VALD AV: Fredrik
Amelie: Småmysigt ändå… Och att låten som heter girighet skulle visa sig vara ”vinnaren” bland kollegernas låtval denna omgång, Greed kan absolut få snurra i bakgrunden medan jag sysslar med annat. Ljummet på ett sådär inte helt oävet sätt.
Martin: När jag lyssnar på den här låten så tänker jag att det kanske inte enbart är av godo att folk kan göra musik och sprida den helt utan eftertanke. Detta är nämligen fruktansvärt dåligt. Maken till ursäkt till låt. Iskall.
Robert: Inte oävet, men man kan ju undra om inte THERAPHOSA borde betala royalties till GOJIRA för att man försöker sno soundet rakt av? Med det sagt (det är inte lätt att vara originell i musikvärlden så de är ju långt från ensamma om att låta lite väl lika en annan akt…) så är det en trevlig låt. Ljummet!
LÅT: To The Core
ARTIST: DGM
VALD AV: Martin
Robert: Det luktar SYMPHONY X på ett härligt sätt detta, och sången från Mark Basile är snygg och passande till de musikaliska krumbukterna som bjuds i övrigt. Ett lite typiskt Frontier-släpp som kanske inte är världsomvälvande men härlig lyssning för stunden. Varmt är det!
Fredrik: Väloljad gitarr-onani i snyggt motljus och med vindmaskinen uppskruvat till max. Det är elegant in absurdum, tekniskt oerhört kompetent, och tämligen själlöst. To The Core är inte en dålig låt, den är bara inte särskilt intressant.
Amelie: Jag hittar inget kul alls med denna låt… Kanske kunde det vara ett plus att refrängslingan ”down to the core” fastnar som klister på hjärnan – eller så är detta det största minuset i en i övrigt alldeles icke minnesvärd låt. Iskallt.
LÅT: Thy Kingdom Will Come
ARTIST: Sorcerer
VALD AV: Robert
Fredrik: Bitvis lite väl melodramatiskt och storvulet, men inte helt utan visst tryck. Refrängen är (om man har överseende med de teatraliskt knutna nävarna) hyggligt mäktig, och produktionen svulstig på ett för ändamålet välanpassat sätt. Ocreddig men inte helt charmlös hjälte-metal, kanske man kan sammanfatta detta som?
Amelie: … och det här var inte särskilt kul det heller. För visst har man hört denna låt många gånger tidigare, eller så snarlikt att det inte går att skilja. Rejält kylslaget detta. Tilläggas kan att SORCERERs nya album har ett par låtar som ändå är något mer intressanta än denna, såsom titelspåret Reign of the Reaper där faktiskt lite CANDLEMASS-känsla uppstår emellanåt.
Martin: Texten är så fruktansvärt ostig att den stundtals gör ont att lyssna på. Nödrim dessutom – i första textraden! Nä, bättre kan ni! Musikaliskt är det något bättre. En del snygga grejer på trummorna, och ett fint gitarrspel men nä, detta lyfter inte för mig. Avsvalnande till kallt.