Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: Harbour Of Souls
ARTIST: Within The Fall
VALD AV: Amelie
Martin: Tror ingen blir förvånad av att jag gillar detta. Underbara melodier, djupt vemod och djupt growl brukar kirra biffen för min del. Mycket varmt, med dragning mot hett.
Robert: Riktigt riktigt bra! Inte helt oväntat faller undertecknad för den här typen av dödsdoom, och detta står ut som omgångens hetaste vax. Gillar’t skarpt!
Fredrik: Det är inget fel på att ha pretentioner, men man måste ha substans också om man skall kunna engagera. Det här blir mest högtravande och ganska fantasilöst, trots det konstnärliga anslaget. Ett stort och ointresserat ”meh” från mig på denna.
LÅT: Heads Off
ARTIST: Combichrist
VALD AV: Fredrik
Amelie: Det finns absolut något här att gilla, ryggradsrysningar från skriksång och o-melodiöst skräll. Samtidigt blir det lite för mycket av båda. Ljummet.
Martin: Detta skaver på helt fel sätt. Påminner om RAMMSTEIN, fast mer urvattnat. Texten är djupt cringe. Nä, detta funkar inte alls för mig. Iskallt.
Robert: Detta luktar MINISTRY, RAMMSTEIN och industri. Med Brasses ord från ”En ska bort” i klassikern ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter”: Fel, fel, fel. Visst kan man gilla desperationen, men det är också allt. Midvinterkallt, detta.
LÅT: Bottomless Pit
ARTIST: Wayward Dawn
VALD AV: Martin
Robert: Härligt halvdassig och lite gravlikt unken produktion i kombination med alla de rätta attributen musikaliskt. Det är måhända inte nyskapande, men vad gör det? Det är bra och framförs med hjärta. Termometern drar sig precis förbi ”varmt” och tickar nästa hela vägen till ”hett”.
Fredrik: Jag brukar nuförtiden vara rätt svårflörtad när det kommer till den här typen av relativt konventionell old school-döds, men WAYWARD DAWN gör det faktiskt riktigt bra. Ingen unikt, inget nyskapande, men med skönt driv och behagligt trivsam köttighet. Inte distinkt glödhett, men definitivt fullt godkänd sommarvärme.
Amelie: Dansk döds visar ännu en gång hur skåpet ska dunkas på plats. Och dunkas görs det här, på bästa sätt. Gött slammer även om det skär lite i öronen när growlet glider och närmar sig pig squeal. Ändå. Varmt mot det heta.
LÅT: Swallow The Light
ARTIST: Wake
VALD AV: Robert
Fredrik: Bitvis atmosfäriskt och stämningsfullt, och i de lite mer desperata partierna inte alls dumt. Men lite för stor andel av de sju minuterna låter likartat och jämntjockt, så det lyfter inte riktigt till den nivå man ändå kan höra att finns där hos WAKE. Ljummet, men jag hade nog både önskat och förväntat mig mer..
Amelie: Detta gillar jag! Sanningen är den att detta hade blivit mitt bidrag denna månad om jag inte till sist valt bort den för låten ovan. Precis rätt avvägning av mörker, tyngd och melodi. Av growl och skriksång. Hett!
Martin: Riktigt bra! Älskar den innerliga desperationen som finns här, och melodierna går inte av för hackor heller. Sången är riktigt vass och varierad och produktionen är maffig. Ja, detta är riktigt hett!