Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Spellbinder
ARTIST: Gyrdleah
VALD AV: Amelie

Martin: Jag vill gilla detta mera, det vill jag. Men maken till såsighet! Detta faktum drar ner låten i det närmaste totalt för mig. Vid 4-minutersstrecket tänder det dock till, och ett hopp om låten väcks. Men när sedan intensiteten dras ner igen så falnar detta. Fin stämning, och en del utsökta melodislingor förmår inte höja låten för mig, dessvärre.
Robert: Jag gillar detta – det är becksvart och hopplöst och eländigt på ett fint sätt. Däremot kunde låten kanske fått vara lite kortare när den sätts i ett sådant här sammanhang och ska bedömas i en spellista. Då kan (iaf jag) lyssnaren kanske vara lite otålig och inte tillåta sig att nå det där nästan meditativa som ofta lyfter musik av den här sorten. Trots det: hett!
Fredrik: Den långsammaste black metal jag hört? Tja, något åt det hållet, även om det rasslar till lite så småningom. Stämningsfullt, ganska vackert vemodigt, och under de partier där trummorna får smattra loss lite faktiskt riktigt bra. Men det blir lite väl trögflytande under stora delar. Ljummet.

LÅT: The Wretched; The Ruinous
ARTIST: Unearth
VALD AV: Fredrik

Amelie: Upplivande fartfyllt där lyssnaren dras med direkt i UNEARTHs sprudlande energi. Under resans gång förgyller även de behagliga tempoväxlingarna anrättningen. Jag kommer kanske inte springa och köpa albumet när det släpps i maj men det här glöder gott nog för att värma sig vid.
Martin: Ganska bra, men lite för alibi-artat för att jag ska gå igång helt och hållet. Man får vad man förväntar sig av UNEARTH, men dessvärre håller detta inte speciellt hög halt. Klart nöjsamt gitarrarbete, stundtals, men till största delen är detta för mycket mellanmjölk. Innan låten har klingat ut har jag glömt den.
Robert: UNEARTH är ett sånt där band som för undertecknads del försvinner ur sinnet så fort noterna klingat ut, även om det är nog så nöjsamt medan det fortgår. The Wretched; The Ruinous gör inget för att ändra den saken. Gött rens för stunden!

LÅT: The Nuckelavee
ARTIST: Hellripper
VALD AV: Martin

Robert: HELLRIPPER och “Warlocks Grim & Withered Hags” är en platta jag vill/borde gilla mer än jag gör. The Nuckelavee är – av det jag hört – nog starkaste låten, men jag kan inte komma ifrån att det blir lite flipperspel av det. Låten är liksom överallt och plingar. Norsk black följs av ett Maiden-solo som följs av thrash-riff som följs av… Kanske (sannolikt) är det mig det är fel på, men detta har ingen resonans hos mig.
Fredrik: Vad är nu detta? Jag brukar till vardags inte gå igång nämnvärt på varken old school thrash eller blackend thrash, och givet att HELLRIPPER rör sig i gränslandet mellan de bägge torde de gå bort. Men icke –  det här är ju faktiskt riktigt bra! Aningen spretigt, bitvis hetsigt nästan i överkant, och med aningen tunt gitarrljud – men likafullt genuint charmigt och medryckande. Inser lite till min förvåning att jag nog ser detta som omgångens starkaste kort.
Amelie: Brittisk svartmetall av kvalitet är inget det strösslas med. James McBain har varit aktiv i tio år med sitt HELLRIPPER och aktuella albumet Warlocks Grim & Withered Hags är som helhet lysande. Här osar det mycket av gammelnorsk svartmetall och det är ju alltid bra. Bland band närmre oss i tid och rum kan KVAEN nämnas som en referens. Hett som i helvetet!

LÅT: Frozen Kings
ARTIST: Frozen Dawn
VALD AV: Robert

Fredrik: Trivsam, elegant och välproducerad melodeath, med både fina melodislingor och hyggligt bra driv. Kanske aningen för snällt och förutsägbart, men ändock ganska fästande. Mer varmt än kallt åtminstone, det får jag ändå säga.
Amelie: Mysig melodisk metal. Inget man inte hört förut men spanska FROZEN DAWN genomför detta på ett mer än godkänt sätt. Detta kan jag lyssna till närsomhelst men det kommer å andra sidan inte störa mig nämnvärt i vad jag sysslar med för övrigt. Bakgrundsmusik av god kvalitet.
Martin: Riktigt nöjsam! Det är inte svårt att gå igång på detta melodiska dödsgäng som kan sitt hantverk. Låt vara att det inte peakar alls på originalitetsskalan, men när det låter så här kan jag ha överseende med det. Varmt, helt klart.