Etikettarkiv: House Of Protection

Hot or not? – Maj 2024

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ro
ARTIST: Wormwood
VALD AV: Amelie

Martin: 10-minuterslåtar kan vara episkt tråkiga. Eller så kan de vara just bara episka. Detta är vansinnigt vackert, varierat och mäktigt. Lätt omgångens bästa låt om ni frågar mig. Infernaliskt hett!
Robert: Jag och WORMWOOD kommer inte överens. Har aldrig gjort hittills i alla fall, och det mest beroende på att de tycks ha Näcken som gästviolinist och därmed braka rakt ner i folkviseträsket precis när en låt är på väg att lyfta . Här händer det bara som allra kortast vad 3:47, men i övrigt… baske mig om inte detta är bra, framförallt i de hårdare och drivna stunderna. Lite utdraget kanske, men ändå. Jag överraskar mig själv med att tycka att detta ju är… varmt?!?
Fredrik: Flera av partierna är riktigt, riktigt bra, där min personliga favorit är sekvensen som inleds efter 05:52. Men låten blir lite lång, särskilt som det dröjer ganska länge innan den riktigt vaknar till, och sedan också har en ganska lång insomningsperiod på slutet. Hade WORMWOOD komprimerat detta vemodigt vackra stycke till, säg, sju minuter, hade det varit glödhett. Nu stannar det på varmt.

LÅT: Reaching For Telos
ARTIST: Dvne
VALD AV: Fredrik

Amelie: Snygg låt från en snygg platta. Ibland lite ”för” snyggt kan jag tycka och hade kanske själv hellre valt till exempel den något ruffigare Sarmatæ från skottarnas nya album. Det här smeker lite väl mycket medhårs men är ändå tvivelsutan klart varmt mot det heta.
Martin: Jag har inte svårt att gilla DVNE. Till och med när produktionen drar ner intrycket av låten. Mest stör jag mig på att trummorna ligger helt fel i mixen, vilket är mycket tråkigt. Hade kunnat vara stekhett, men nu blir det ”bara” varmt.
Robert: TJag brukar inte gilla DVNE. Eller, rättare sagt, jag brukar tycka att det är lovande och ganska bra för att sen fejda ut i ingenmansland. Detta kan vara plattan som får mig att ändra uppfattning, ty i samband med Fredriks val har det lett vidare in i fullängdaren.. och den sitter relativt bra än. Hett, detta!

LÅT: Unforgivable
ARTIST: Dark Tranquillity
VALD AV: Martin

Robert: Mikael Stanne är överallt för tillfället – och tur är väl det! Få svenska gaphalsar har som denne veteran förmågan att leverera, och trots alla sidoprojekt och gästhopp så är det hemma i DARK TRANQUILLITY’s varma famn han gör det bäst. Som väntat bra, om än kanske inte bandets absoluta höjdpunkt. Lagom grill-hetta!
Fredrik: Kanske inte så nyskapande från västkust-veteranerna, men kompetent, välproducerat och med funktionellt driv i riffandet. De lite hårdare bitarna är klart bättre än de mer melodiösa, men helheten stannar definitivt i den varma zonen. En klassiker som håller!
Amelie: DARK TRANQUILLITY är alltid DARK TRANQUILLITY, en pålitlig konstant i metal-världen. Och fortfarande blir jag lika glad när det släpps nytt från bandet. Är Unforgivable överraskande? Nej, inte det minsta men lika varmt och gôtt som alltid. Stanne lånar även ut sin röst till ett antal nyare konstellationer. Jag är glad att han inte överger sin grund i detta band. Riktigt, riktigt varmt!

LÅT: It’s Supposed To Hurt
ARTIST: House Of Protection
VALD AV: Robert

Fredrik: Något slags mix av electronica, rap och nu metal? Tja, jag har hört konstigare mixar som har funkat, och bitvis finns partier som gör det här med. Sen är delar av låten lite väl spretiga och kaosiga, så helheten blir kanske inte direkt lysande. Men här finns åtminstone personlighet, och refrängen har ändå en viss hook. Inte varmt, men inte heller någon risk för akuta frostskador…
Amelie: Jaha? Nähä. Kan väl lyssnas igenom en gång och visst finns det några glädjeglimtar här och där. Men när jag ”tvingas” lyssna gång efter gång för detta HorN-uppdrag så nej, tack för mej. Blir inga fler lyssningar nu. Genomfruset.
Martin: Jaså, ska det göra ont? Lyssna då på den här låten. Den gör exakt det.