Slayer – Repentless


Slayer - RepentlessARTIST
: Slayer
TITEL: Repentless
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

SLAYER är tillbaka med ”Repentless”, en skiva där Kerry King har axlat den överväldigande lejonparten av komponerandet – bortsett från Piano Wire som innehåller några riff skrivna av Jeff Hanneman.

SLAYER har en tung tid bakom sig – även om King och Araya inte har låtsats om detta utåt. De har bara kört på. Trots att Hanneman dog 2013 och trots att Dave Lombardo lämnade ytterligare en gång. King har gjort klart att det är business as usual som gäller.

”Repentless” är en solid skiva. Det låter tydligt SLAYER om det mesta – bandet har konsekvent kört på en och samma formel karriären igenom – och det är både positivt och negativt. Arayas sångfrasering hade verkligen inte tagit skada av att förändras. Han sjunger som han brukar – och i längden blir det aningens långtråkigt. Den vitamininjektion som Gary Holt har gett bandet live tas inte tillvara låtskrivarmässigt, och jag märker att jag saknar Hanneman lite extra då jag misstänker att den konkurrens han gav King i fråga om komponerande är något SLAYER alltid vann på i det förgångna.

Nu har King oinskränkt fått diktera villkoren. Ofta fungerar det bra. Sent i låtlistan trycker bandet gasen i botten med You Against You som präglas av ett hungrigt riffande och mustigt driv och i skrivande stund tycker jag att det är skivans starkaste låt. Fint muskulösa Vices sticker också ut lite – i synnerhet det klockrena riffet vid 1:40, samt titellåten som har gött pisk. Och ändå: när Piano Wire drar igång så inser jag att det är exakt så här jag vill att SLAYER ska låta. Öppningsriffet är så tungt elakt att jag baxnar.

”Repentless” är en stabil skiva. Vill ni jämföra med tidigare skivor så har bandet äntligen fått till en produktion som heter duga. Jag formligen älskar hur Paul Bostaphs trummor låter (låt vara att han inte är i närheten av Lombardos kreativitet) och gitarrljudet är magiskt brutalt köttigt. Men som revanschskiva betraktad så är ”Repentless” aningen för trygg och tar inte speciellt många risker. En stilla vädjan till nästa gång: släpp in Holt i den kreativa processen. Då kan det blir väldans mycket bättre.

2 reaktion på “Slayer – Repentless”

  1. Bra skrivit.. Helt klart bättre platta än jag förväntade mig. Den har ett par guld korn. Men skivan blir långtråkig i rakt igenom lyssning

  2. Tack för det Martin! Jo, den har inte snurrat helt igenom hemmavid i någon större omfattning, så visst håller jag med dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *