Degradead – s/t

Degradead2016ARTIST: Degradead
TITEL: Degradead
RELEASE: 2016
BOLAG: Metalville

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det är just så här en slipsten ska dras! Eller rättare; det är just så här ett album ska dras igång. Med inte bara ett, utan två avgrundsvrål, så hjärtat sparkats igång ordentligt hos lyssnaren redan inom de första 10-12 sekunderna. Å allas våra vägnar som inte uppskattar långa, sega intron (jovisst det finns undantag, ett fåtal) till den hårda musiken, tackar jag DEGRADEAD och deras nya album.

Det självbetitlade femte albumet kommer femton år in i karriären, och det har hela tiden varit, och är framgent intressant att följa det här bandets utveckling. DEGRADEADs musik är oftast lätt igenkännlig, inte minst när mästaren av falsettgrowl (nä, inte falsett-skrik. Jag kan inte kalla det annat än falsettgrowl) ylar loss igen. Dock nöjer sig Michael Sehlin (även sångare i ENGEL) inte med detta sitt eget patenterade vokaluttryck, utan bjuder här på hela registret, allt från de mest desperata skrik och djupa growl, till den ljuvaste rensång.

Soundet är således sig likt i mycket, och visst finns det trådar bakåt till bandets tidigare plattor, inte minst i låtar som A New Dawn och The Blinding Crusade, och bandets inspiration och stabila grund i svensk melodisk dödsmetal hörs även i t.ex. Morphosis. Samtidgt finns en spänst och spänning i låtmaterialet som gör att det känns både nytt och fräscht.

Inget spår faller ur kvalitetsramen, inga utfyllnader alls bland de elva låtarna, men visst finns det några toppar i låtlistan att lyfta fram lite extra, såsom inledande Afterlife och tidigare nämnda A New Dawn, men också den mer atypiska The Extinction. Ja, jag kunde fortsätta med en hel rad favoriter och sammantaget ger oss DEGRADEAD med sitt självbetitlade album en på alla sätt njutbar platta som du med fördel avlyssnar som helhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *