Hot or not? – September 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ancestral Recall
ARTIST: Emma Ruth Rundle
VALD AV: Amelie

Martin: Sången sticker ut, och är det som räddar den här låten. Det är för generiskt krångligt om uttrycket tillåts. Det är precis som om bandet nästan kalkylerat fram en låt som ska vara tillräckligt kreddig för att gå hem hos folk som inte lyssnar på post-metal. Nä, jag blir inte sugen på att höra mer.
Robert: Ordet man söker är “konstnärligt”. Det krånglas å det grövsta med allehanda olika genrer och stilar, och en låt som växlar mellan finstämd till mera ösiga moment. Svårt att sätta fingret på om det är bra eller anus, men eftersom jag till slut tappar tålamodet och inte orkar vänta på att Ancestral Recall ska visa sina inre hemligheter landar jag i ett kyligt läge. För omständligt för att fatta eld.
Fredrik: En svårfångad post metal-best, detta. Delvis aningen högtravande och kultursvårt, delvis härligt ångestsvärtat och desperat. Lite murrig produktion på gitarrerna stör mig en smula, annars är helheten inte alls oäven. Hög klass på sånginsatsen, som växlar snyggt mellan varm rensång och skrikig, hetlevrad growl.

LÅT: The Sacrificial Flame
ARTIST: Draconian
VALD AV: Fredrik


Amelie: Bra val! Absolut den bästa låten av de singlar som släppts till dags dato från kommande album. Och en gång kommer en undan med viskprat i låten, det blir riktigt effektfullt. Men att köra samma “knep” i alla tre singlarna, vilka också tillsammans inleder DRACONIANs album, nä det håller inte. Låten håller dock ett antal grader över sommarvärme trots september månad med höstkänning.
Martin: DRACONIAN visar hur ett band med nästan miniskula förändringar i hur det låter fortfarande kan ha relevans genom bra låtskrivande och snygg produktion. Det är för mig omöjligt att inte gilla detta, då det är gravt innerlig musik med djup känsla.
Robert: Geni. Det är ordet som i korthet beskriver DRACONIAN som helhet, och funnes det rättvisa vore bandet att skatta som nationalklenod rent generellt. Det vi fått höra från kommande albumet har dock inte varit allt igenom övertygande, och detta är klart bästa singeln. Hett!

LÅT: Funerary Rites
ARTIST: Gadget
VALD AV: Martin


Robert: Ingen hjärna – bara könsorgan. Fullt ställt som sig bör, och det är klart att det funkar, i alla fall för stunden. Över tid och i längden är det ändå lite för enkelspårigt för att få mig att ta fram de stora orden. Ljummet?
Fredrik: När det handlar om GADGET så vet man på förhand att man kommer att få en sonisk örfil levererad med eftertryck. Så även här, det är 1:05 av ren och oförblommerad aggression. Jag tycker mig höra ett något råare, skitigare och mer retro-minnande anslag nu jämfört med tidigare alster. Det är mer kött och mindre mekanik i denna cyborg, och resultatet sitter finfint!
Amelie: När jag själv lägger upp en låt till Hot or Not för kollegerna att lyssna på och tycka till om litar jag helt och fullt på att de alla tar sitt “jobb” på fullaste allvar. Det är också vad jag själv gör; här minst 30-40 lyssningar under veckan. Svaret är nej, det här är verkligen inte min musik. En minut som jag bara önskar att den fort är över. Texten gillar jag.

LÅT: Silent Soul Throes
ARTIST: Selbst
VALD AV: Robert


Fredrik: Atmosfärisk och vackert mollklingande black metal, men ganska länge trots det rätt ljummet. Det avslutande parti som börjar efter fem av de sju minuterna är dock vansinnigt vackert! Räcker kanske inte för att rädda upp just denna låt till mer än godkänt, men det visar att högstanivån hos SELBST är påtagligt god.
Amelie: Balsam för öronen är detta kanske inte direkt, men efter GADGET är det en lisa att lyssna till SELBSTs melodiska svartmetall. Fint intro och snygg känsla. Jag har inte hört bandet tidigare och en kunde tro att skäppan med enmans-black-metal-band för året var fylld men efter detta kan jag gott pröva ett par varv med hela plattan “Relatos De Angustia”.
Martin: Slutet på låten är det bästa. Jag avskyr innerligt produktionen på bas och trummor.  Gitarrerna däremot funkar fint och bidrar till att jag till stor del kan leva med att ha lyssnat alldeles för många gånger på den här låten, för den är till största delen en låt som inte ger speciellt mycket tillbaka ens efter 20 lyssningar. Bra hantverk, men speciellt sugen på att höra mer? Njaej.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *