Etikettarkiv: AFM

Skivor

Arion – Vultures Die Alone

Lämna en kommentar

ARTIST: Arion
TITEL: Vultures Die Alone
RELEASE: 9/4 2021
BOLAG: AFM

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag skulle vilja tycka mer om “Vultures Die Alone” av finska ARION mer än vad jag gör. Den här skivan sorterar jag in, ganska resignerat, under facket “har potential, skulle kunna vara så mycket bättre, men räcker inte hela vägen”.

Om vi börjar med det positiva så låter “Vultures Die Alone” bra. Den har ett episkt anslag,  inte fullt så massivt som exempelvis BOREALIS, men tillräckligt för att jag ska gilla hur mäktigt det låter om bandet. Gitarrspelet, och då framför allt solona av Iivo Kaipanen, är fruktansvärt bra i snart sagt varenda låt. Tre låtar sticker ut som verkligt starka – inledaren Out Of My Life  är betydligt bättre än den lökiga titeln. Den har ett fint driv, snygga riff och så satans bra och fina stämmor. Refrängen är episk, och solot svinbra. Bloodline som följer samma linje, men som lyfter bra på grund av Noora Louhimo från BATTLEBEAST som har en rivig stämma som jag gillar, och  Where The Ocean Meets The Sky, en oerhört vacker och snyggt uppbyggd låt som börjar så skirt och växer till massiva proportioner. Här kommer bandets finska rötter också fram på ett väldigt påtagligt sätt.

Det negativa är att skivan känns väldigt tam i övrigt. De flesta av  låtarna går i samma tempo och visst, här finns potential till mycket mer, men det lyfter på för få låtar för att jag ska ta fram högre betyg. Texterna är också väl lama. Det kan tyckas låta konstigt från mig, som gillar att knappt kunna höra vad som sjungs, men när cringefaktorn rusar i höjden då är jag tvungen att sätta ner foten. Och det gör den på “Vultures Die Alone”.

Skivor

Borealis – Purgatory

Lämna en kommentar

imageARTIST: Borealis
TITEL: Purgatory
RELEASE: 2015
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kanadensiska BOREALIS återvänder med “Purgatory”, en skiva som var efterlängtad för min del. Jag uppskattade svårt bandets förra skiva “Fall From Grace” som bjöd på välskriven och välproducerad metal.

Det tar inte många sekunder in i öppningslåten Past The Veil så kan jag konstatera att bandet åtminstone låter lika fantastiskt som tidigare. Produktionen är väl avrundad och en ren njutning för öronen. Varje enskild medlems instrument kommer fram tydligt i mixen, vilket är bra om ni frågar mig, och Matt Marinellis sång ligger i framkant utan att dominera fullständigt.

Marinelli som sångare är ett kapitel för sig. Jag kan inte säga att han är den mest originella, eller ens en av de bästa sångare jag hört. Men hans röst har en särpräglad och sympatisk ton som gör att det är svårt att inte njuta av varenda ton han sjunger. Bandet har också det goda omdömet att skriva i tonarter som ligger i sångarens register så att det blir lite extra kräm i låtarna.

Det finns gott om låtmumma på “Purgatory” för att jag ska bli mer än tillfredsställd. Inledande duon Past The Veil och From The Ashes är så skrattretande bra att jag kapitulerar direkt. Gunget, det fina instrumenthantverket och Marinellis sång skapar fullödiga låtar. Även episkt fina Rest My Child och Purgatory är låtar i vilka BOREALIS visar att de är ett band att ta på allvar. Framför allt är de ett band där låtarna ställs i centrum på ett oerhört fint vis och där medlemmarna spelar för varandra utan att egentligen framhäva någon på bekostnad av någon annan. Väldigt befriande.

BOREALIS visar på “Purgatory” att de är ett band som är värt vår uppmärksamhet. I foran melodisk metal har jag svårt att se någon skiva som kan klå detta.