Etikettarkiv: Copenhell 2019

Live: Clutch på Copenhell

ARTIST: Clutch
LOKAL: Copenhell, Hadesscenen
DATUM: 21 juni, 2019

Total eufori!

I fredagens utbud av band sticker CLUTCH ut. Vid sidan av de mer extrema banden sticker amerikanarna ut som en udda fågel. Och ändå är det som om detta inte spelar någon roll, för CLUTCH sammanför oss alla i en stor, gravt svängande kram.

Jag har förstått att CLUTCH är särdeles bra live, men jag kunde inte verifiera detta själv förrän i går kväll, och då kunde jag instämma med krav – CLUTCH är ett av de bästa liveband jag sett.

Bandets tungt svängande bluesfärgade rock är precis vad Copenhell behöver, inte bara för att CLUTCH visar vad det verkligen går ut på att spela som ett band tillsammans, men också för att bandet gör folk toklyckliga, genuint överförtjusta. Det är som sångaren Neil Fallon säger – They call it Copenhell, but you might just call it a slice of heaven.

Det finns helt enkelt ytterst få band som kan få till det i det närmaste självklara sväng som CLUTCH har anammat efter att ha övat på det sedan starten i början av 1990-talet. I snart sagt varenda låt får CLUTCH publiken att dansa, sjunga med och, ja, crowdsurfa. När bandet drar igång Electric Worry från “From Beale Street To Oblivion” som faktiskt också firar 10-årsdag precis som Copenhell och trummisen Jean-Paul Gaster släpper på ett helvetiskt shufflekomp då har CLUTCH hela den stora publiken totalt i sitt grepp. I en dag av flera höjdpunkter så kändes CLUTCHs konsert som en enda stor, varm omfamning.

Live: Baest på Copenhell

ARTIST: Baest
LOKAL: Copenhell, Hadesscenen
DATUM: 21 juni, 2019

De har hyllats som det mest intressanta dödsmetallbandet i Danmark – BAEST från Århus – klarade de av att leverera?

Den danska metalscenen har de senaste åren verkligen växlat upp till en högst intressant scen med mängder av band som är redo att ta nästa steg och leverera på den internationella scenen. BAEST anses vara det absolut hetaste som Danmark har frambringat på senare år, och det är inte svårt att förstå varför när de kavlar ut sin dödsmetall över en minst sagt engagerad publik. Av de band jag såg igår så var crowdsurfingen som mest intensiv under Århusbandets konsert.

Det märks att BAEST är ett band som är fyllt av självförtroende – det finns en självklarhet i bandets scennärvaro som är påtaglig – och bandet har verkligen kul hela tiden. Det är en sak få höra att ditt band är bra, men att verkligen äga den tanken är ju en helt annan sak. För BAEST verkar detta inte vara något problem alls – de vet att de har låtarna som håller hög klass, och de älskar publikkontakt.

Simon Olsen på sång är född till att fronta ett band – det är helt underbart att inte bara få en krossarinsats på sång, utan också undervisning i hur man kan interagera med en publik. Resten av bandet är också helt lysande på det, och det märks att de verkligen trivs på Hades denna tidiga kväll. Gladast verkar Lasse Revsbech vara – han fyrar av stora leenden mest hela tiden.

BAEST visar med sån klarhet att dödsmetallen sannerligen inte har förlorat sin charm eller sin relevans. Det är helt enkelt en glimrande uppvisning från första till sista ton. Vågar vi säga att om två år så kommer bandet att lira på den största scenen på festivalen? Jag tror det.

Live: Tesseract på Copenhell

ARTIST: Tesseract
LOKAL: Copenhell, Hadesscenen
DATUM: 21 juni, 2019

Musik för musiknördar, eller något helt annat? TESSERACT förvånade Martin Bensch.

Jag hade glatt mig till att få se TESSERACT sedan Copenhell offentliggjorde bokningen, men ställde mig också tveksam till om britternas djent skulle funka på en festival som mest har en annan musikalisk inriktning. När TESSERACT går på scen kvart över tre på den mellanstora av Copenhells scener är detta inget som bandet funderar nämnvärt över. De vet att deras musik har bärkraft och kan påverka en publik.

Det hade också lätt kunnat bli hur trist som helst att se dessa bevisligen oerhört skickliga musiker stirra stint på sina instrument i den hela timme som TESSERACT har fått till förfogande – men är det något som verkligen sticker ut med eftermiddagens föreställning så är det publikkontakten.

Sångaren Daniel Tompkins är en gudabenådad frontman som totalt dominerar scenen och som sannerligen älskar att uppträda. Och det skadar verkligen inte, då bandet genom honom lyckas skapa en innerlighet som kanske inte alltid kommer fram på platta. Denna känsla lyfter TESSERACTs konsert till stratosfären på ett djupt intressant sätt. Visst finns det gott om tillfällen att imponeras av musikernas spelskicklighet, men TESSERACT visar med eftertryck att de är ett band som vill mer än att lira skjortan av publiken.