Etikettarkiv: power metal

Unleash The Archers – Apex

ARTIST: Unleash The Archers
TITEL: Apex
RELEASE: 2017
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tioårsjubilerande UNLEASH THE ARCHERS var tills för några månader ett obekant band för mig. Vad jag hör på ”Apex” får mig dock att bli svårt sugen på att lyssna på mer material från detta kanadensiska band som lirar powermetal.

Det kanske börjar bli lite tjatigt, men jag har kommit att omvärdera powermetal lite grand på samma sätt som jag gjort doomen. Genrerna rymmer mycket som jag inte kan med, men när jag väl hittar de där speciella guldkornen – ja då är jag inte sämre än att jag kan erkänna att det finns just bra musik som får mig att stampa med foten. Den kanadensiska ”versionen” av powermetal har lite mer tyngd och svärta som jag tycker gör den aningens bättre än den framför allt tyska varianten. Det är fortfarande i nån mening glad och hurtfrisk musik, men inte lika tjo- och tjimartad som exempelvis HELLOWEEN.

Det finns såklart vissa låtar på ”Apex” som jag inte riktigt tycker håller måttet – men till stora delar är detta svårt beroendeframkallande musik. Inledande Awakening är en frisk öppnare som sätter tonen perfekt. Riffglädjen är riktigt påtaglig, och så kommer sångaren Brittney Slayes röst till sin rätt. För övrigt så är jag sjukt imponerad av hennes prestation på den här skivan. De höga tonerna sitter som en smäck, och hennes stämma har en fin pondus i övrigt också.

Det finns en fin stadga i UNLEASH THE ARCHERS – jag känner verkligen att det här bandet vet vad det sysslar med – och det är också detta som ger det höga betyget. Erfarenheten som det här bandet har i att skriva minnesvärda låtar skiner igenom på ett fint sätt. Trots att skivan klockar in på nästan exakt en timme i speltid så känner jag att det egentligen bara är en enda låt som inte ligger på samma höga och jämna nivå som det övriga materialet. Bara det borde vara skäl nog för er att kolla in den här riktigt sympatiska skivan.

Orden Organ – Gunmen

ARTIST: ORDEN ORGAN
TITEL: ”Gunmen”
RELEASE: 2017
BOLAG: AFM Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Werocks skribenter är en brokig blandning. Sällan – enas man om vilka skivor som är verkligt bra, och när det är dags att sammanfatta musikåret som passerat brukar debatterna och åsikterna vara spretigare än en argsint igelkott. En sak har dock visat sig över åren: det är rätt sällan som power metal får sin plats i solen på den här sidan då alla texter skrivs på helt frivillig basis… och samtliga skribenter gärna vandrar i mörkare och brutalare soniska landskap än just power metals glada tillrop. Personligen gillar jag power metal ibland, men det är en hårfin gräns på när det glada och smittsamma drivet fungerar väl, kontra när hockeykörer och hejiga klatschigheter gör mig lätt illamående. Den här skivan, nummer sex i ordningen för tyska (såklart…) ORDEN ORGAN, befinner sig mestadels på den sida som ger mig rysningar av välbehag snarare än andra sortens rysningar. Faktum är att ”Gunmen” har den där kvalitén som gör att den är lite svårt att sluta lyssna på när man väl börjat, även om det kanske inte är bara guldlåtar rakt igenom.

ORDEN ORGAN är Sebastian ”Seeb” Levermann på sång, gitarr, keyboard, Tobi på gitarr, Nils Löffler på bas och Dirk Meyer-Berhorn på trummor. På bilderna i konvolut och booklet är de utklädda till någon form av cowboys, och man gör överlag bäst i att kanske inte lägga fult fokus på bilder och lyrik. Det är inte där man excellerar anser jag, utan i förmågan att skriva melodier som fångar intresset och sätter sig fast. Bäst är Fields Of Sorrow, Vampire In A Ghost Town (…ja… du ser ju liksom hur lyriken kan kännas lite sådär genom att bara kolla på den titeln..), Down Here och The Face Of Silence. Låtar som Forlorn And Forsaken, Gunman och One Last Chance är helt okej de med, och det är kanske bara när man inleder opuset Come With Me To The Other Side genom att försöka låta så lika NIGHTWISH som möjligt som jag tycker att det verkligen spårar ur. Annars håller det här sig bra, och jag gillar drivet. Som sig bör nynnar man gärna vidare på flera strofer och refränger när musiken klingat ut.

”Gunmen” är helt enkelt en habil skiva som visar att ORDEN ORGAN är ett bra band. Trots att de spelar power metal. Återstår att se om fler av WeRock-skribenterna plockar upp ett soniskt leende på läpparna såhär på sensommaren…

Firewind – Immortals

ARTIST: Firewind
TITEL: Immortals
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Förra året var doom-året vad mig anbelangar. Ska 2017 bli året då jag knarkar ner mig på power metal? Om jag ska utgå från hur bra ”Immortals” av FIREWIND är så ska jag inte vara sämre än att säga att det kan mycket väl bli så!

Det här är en skiva som underhåller något så fruktansvärt med bra låtar, helt galet shredspel och en överhängande känsla av att alla inblandade verkligen kan sitt hantverk.

FIREWIND är Gus G, gitarrist åt Ozzy Osbourne, skuta att styra, och han har gjort det med en frenesi som visar att här saknas det sannerligen inte arbetskapacitet. ”Immortals” är skivan att kolla in om du vill ha power metal som förutom att bjuda på gott om knuten i näve i luften, alternativt vinden i håret metal lyfts något så otroligt av den mannens gitarrspel. Visst, gillar du musik med mer nyanser och mer tillbakadraget spel så kommer du sannolikt att avsky ”Immortals”, för det hålls inte igen när det gäller teknik och shred, eller ostighet för den delen.

I mångt och mycket har den här skivan en hel del gemensamt med ett annat verk som handlar om samma sak: kung Leonidas slag mot perserna i slaget vid Thermopyle 480 f. Kr som det gjordes en film på för tio år sedan – ”300”. Det var verkligen en film som med stora överdrifter delade publiken i en grupp som älskade filmen och en som avskydde den med stor avsky. De stora gesterna, överdrifterna, de stora orden – filmmakarna tog i så det räckte och blev över. Och lite så är det faktiskt med ”Immortals”, med den stora skillnaden att jag inte har alls svårt med att ta FIREWIND på allvar. Det finns helt enkelt tillräckligt med bra grejer på den här skivan för att jag utan att begå nåt våld alls på  mig själv kan rekommendera den som en riktigt bra power metal-skiva.