Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: Myling
ARTIST: Marekvist
VALD AV: Fredrik
Amelie: Det är inte så att det här får mig att kasta mig ut efter MAREKVISTs nysläppta album för genomlyssning men för all del, detta går gott att lyssna till. På det hela taget gillar jag låten, även om den bitvis känns lite tunn och ogreppbar. Ljummet.
Martin: Inte alls så tokigt detta! Bra och härligt sväng, fin stämning och produktionen klär verkligen låten ypperligt. Jag gillar till och med sången, som trots att den har en viss trygghetskänsla har några otroligt vackra harmonier på vissa ställen. Varmt, helt klart!
Robert: Word of the day när det gäller den här låten: ambivalent. Å ena sidan är det alldeles för mycket tjo-och-tjim och folkmusik för att det ska falla undertecknad på läppen egentligen, å andra sidan finner jag mig själv diggandes framförallt refrängen mer än jag borde. Ljummet, då, som slutresultat?
LÅT: The Bodhi Tree
ARTIST: Lunar Chamber
VALD AV: Martin
Robert: Tuggmotstånd! Jag gillar det här, men ska också villigt erkänna att det tog ett tag och att jag med tiden ändå kan tycka att det blev än bättre om det kortades lite. Oavsett, detta skaver skönt tycker jag. Hett!
Fredrik: Rent musikaliskt finns det en hel del trivsamma passager i det här överlag ganska spretiga spåret. Framför allt på riff-fronten, även om basliret också är rätt kreativt här och var. Sen har jag generellt alltid lite svårt för ett rakt igenom konsekvent användande av sådan där extremt guttural tjock-i-halsen-growl. Lite mer variation där hade varit nyttigt, särskilt i ett spår som klockar in på sju minuter. Inte iskallt, men inte alltför varmt heller.
Amelie: Låten i sig är helt ok, om än något för lång för sitt eget bästa. Men sen är det det där med sången. Denna typ av kväkande growl faller aldrig väl hos mig. Särskilt inte när det mal på minut för minut. Tyvärr ger inte LUNAR CHAMBER mig något alls av den upplysning som Buddha fann under sitt Bodhi-träd, och ingen värme heller.
LÅT: En krona av is
ARTIST: Blodtår
VALD AV: Robert
Fredrik: Ja, vad fanken, det här funkar ju! Härligt rivig black metal som bottenplatta, och så lite fornnordiska vibbar som lyckas undvika att bli kitchiga ovanpå det. Sången ligger lite väl lågt i mixen, annars är produktionen rätt väl utformad för låtens sound också. Gillar detta!
Amelie: BLODTÅR är genomgående en trevlig bekantskap med sitt debutalbum utgivet nu i april på Nordvis Produktion. I En krona av is har bandet den där nöjsamma balansen mellan black metal och folkmusik som ofta sökes men som alla inte finner. Riktigt varmt och mysigt!
Martin: Här kommer folkmusiken in från ovan och nu ska det gnolas! Märkligt nog tycker jag detta funkar finfint. Jag stör mig inte särskilt mycket på den i mina öron stockholmska dialekten i sången. Bra driv, och bra stämning. Varmt!
LÅT: Blood of slaves
ARTIST: Thulcandra
VALD AV: Amelie
Martin: Helvetiskt bra! Otroligt fin och laddad stämning i låten, sjukt bra närvaro i sången. När första versen tar vid får jag gåshud, och den släpper inte på hela låten. Skållhett!
Robert: THULCANDRA är ju erkänt bra, och tidigare släpp som ” A Dying Wish” och “Ascension Lost” dyker upp då och då i spellistan. Årets “Hail The Abyss” som släpps kommande fredag blir inget undantag, och detta är med lätthet omgångens bästa låt. Hett!
Fredrik: Bra även detta spår, som utgörs av ett stycka (huvudsakligen) black metal med bitvis överraskande tydliga drag av mörk thrash. I sina bästa stunder finns här närmast en BEHEMOTH-aktig verkshöjd, lyssna till exempel på partiet från fyra minuter och en knapp minut framåt – här är det svetslåge-hett! De mer thrashiga partierna drar i mina öron ner helheten något, men överlag landar THULCANDRA ändå (måhända tematiskt riktigt) på ett påtagligt varmt ställe.