ARTIST: Obscura
TITEL: Omnivium
RELEASE: 2011
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Första spåret Septuagint inleds med akustiska gitarrer för att sedan braka loss i en fest av tvåtakt, sylvassa riff, briljant growl och en hisnande snabbhet. Allting även kombinerat med en lekfullhet som verkligen imponerar. Tänk ett mer speedat och progressivt AT THE GATES så kommer ni någonstans i närheten av vad den drygt sju minuter långa låten bjuder på. Standarden är satt och OBSCURA har mig här stenhårt i sitt grepp.

Vortex Omnivium följer sedan med mer av samma medicin, även om bandet här släpper på med lite mer tyngd i vissa delar. Tyskarna har mig fortfarande stadigt i sitt grepp.

Men, nja. Efter det lyckas tyvärr inte ”Omnivium” – den tredje fullängdaren i ordningen – hålla mig kvar. Visst, det går fortfarande i ett imponerande tempo, samtidigt som bandet lyckas att åstadkomma rejält med tyngd, även i efterföljande spår, men när progginfluenserna får ta överhanden dör lite av charmen hos undertecknad. Det känns främst rätt frustrerande när ett gediget death metal-ös blir avbrutet av knepiga taktbyten, malplacerade akustiska partier eller, kanske värst av allt, baspretentioner på sina ställen. Fel, ack så fel. No offense, basister – jag är själv basist – er uppgift är att kompa, möjligtvis lägga subtila basgångar, inte ta över låten i ett skede av psykotisk hybris.

Trots att ”Omnivium” tappar styrfart i mitten av plattan med alla sina proggiga idéer så är det glädjande att skivan igen får ett lyft de sista låtarna. Framför allt A Transcendental Serenade gör sitt för att se till att skivan verkligen får en storslagen avslutning – och räddar på så sätt skivan från ett mediokert resultat för att istället bli en riktigt bra giv med vissa skönhetsfläckar.