Etikettarkiv: 2011

Skivor

Borealis – Fall From Grace

Lämna en kommentar

ARTIST: Borealis
TITEL: Fall From Grace
RELEASE: 2011
BOLAG: Lion Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Är det motiverat att recensera en skiva från 2011 kanske ni frågar er? Jag blir ej svaret skyldigt då ni trots allt läser denna text som avhandlar kanadensiska BOREALIS andra skiva ”Fall From Grace” som metallbibliotekariekollega Susanne Johansson såg till att jag fick upp ögonen på. Detta har lett till ett svårt, i det närmaste totalt beroende av att lyssna på plattan i stort sett dagligen under de ca 3 veckor som jag känt till skivans existens.

Det som jag direkt kom att tänka när jag hörde inledande Finest Hour var att produktionen är så fint uppstyrd. Ungefär där kom refrängen och jag tappade alla tankar överhuvudtaget. Ja, du glade säger jag bara. Efterföljande Words I Failed To Say var den första låten jag hörde från bandet och dess oerhörda värdighet och fruktansvärda elegans gjorde att jag nog måste ha lyssnat på den närmre 60 gånger. Svårt beroendeframkallande som ni förstår.

BOREALIS musik handlar inte om att spela speciellt aggressivt. Metal Archives definierar bandets genremässiga hemmavist till melodic/power metal. Ja, inte det jag brukar hylla eller hur? Så då hoppas jag att ni begriper att detta verkligen är bra på riktigt.

Matt Marinelli heter bandets sångare/gitarrist. Hans stämma är bara så suverän att jag smälter, och trumspelet från Sean Dowell är så smakfullt och späckat av snygga små detaljer att det inte går att inte gilla det. Gitarrarbetet är snyggt och tekniskt väl exekverat.

”Fall From Grace” är en rejält gedigen skiva med ett helt knippe bra låtar. Inledande kvintetten med Finest Hour, Worlds I Failed To Say, Fall From Grace, Where We Started och Breaking The Curse är så vanvettigt stark att jag baxnar, fina och i slutet oerhört mäktiga balladen Watch The World Collapse samt avslutande duonTake You Over och Forgotten Forever gör att det är svårt att inte tycka att skivan är så fantastiskt bra att den bara måste lyftas fram.

Jag har fallit, som ni borde ha förstått vid det här laget, fullständigt för ”Fall From Grace” och det blir – såklart – ett betyg på den övre delen av betygsskalan.

Skivor

Beyond Creation – The Aura

Lämna en kommentar

ARTIST: Beyond Creation
TITEL: The Aura
RELEASE: 2011
BOLAG: PRC Music

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Rubriken på recensionen ska inte uppfattas som en pik på bandets musik på något sätt. ”The Aura” är en av de där plattorna som man förbannar sig själv för att ha missat under 2011 då skivan är en förkrossande upplevelse. Det är såklart självskrivet att Quebecianerna besitter superkrafter som instrumentalister – Guyot Begin-Benoit (trummor), Kévin Chartré (gitarr), Simon Girard (sång och gitarr) och Dominic Lapoint (bas) – lämnar inget övrigt att önska vad gäller att spela på ett oerhört imponerande vis. Mer nörderi – Lapoint spelar på bandlös bas. Det blir inte nördigare eller mer kompetent än så om ni frågar mig.

BEYOND CREATION går aldrig över den gräns som gör att musiken blir en affär för inbördes beundran i en scen som annars brukar söka sig till just denna zon. De gör det med ett knippe låtar som får mig att knyta nävarna i extas: ta No Request For The Corrupted exempelvis. Denna låt erbjuder, vågar jag påstå, något för de flesta – ett riffande att dö för, briljant spel, solon som får det att svartna för ögonen och ett driv som får en att tappa andan. Bandet får det att låta så lätt att det är skrattretande.

”The Aura” är en skiva som satte krokarna i mig från första lyssningen – och det är en skiva som – rätt gissat – växer något enormt för varje lyssning.

”The Aura” är en skiva att dyrka om man likt undertecknad uppskattar DECREPIT BIRTH och NECROPHAGISTs tonala övningar. Det som gör skivan bättre än just dessa gruppers alster är att den känns stringent till vansinnets yttersta gränsmarker, och att den känns som om den tillför subgenren något nytt.

Jag undrar bara, främst på grund av att ”The Aura” är bandets debut, hur i hela världen BEYOND CREATION ska kunna toppa detta?

Skivor

Persona Non Grata – Quantum Leap

Lämna en kommentar

ARTIST: Persona Non Grata
TITEL: Quantum Leap
RELEASE: 2011
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Kitty Rossander

Vissa skivor blir man inte klok på och jag måste erkänna att PERSONA NON GRATAS “Quantum Leap” är en sån. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat lite till men inget fastnar.

Bandet har funnit sedan 2003 och det här är andra albumet. Jag kände inte till dem innan och överraskas av att läsa att det är progressiv rock från Grekland! Det är inte mycket grekiskt i min playlist, det erkänner jag. Mycket spännande.

Skivan drar igång med ett par basknäpp, några slag på trummorna, en ylande gitarr och sedan kommer det som för mig är bandets allra starkaste kort; Aris Pirris röst! Han sjunger på ett sätt som känns nytt för mig. Det är varierat, högt och lågt om vartannat och ibland känns det som att han bara visar vad han kan men ibland är det riktigt effektfullt (och ibland får jag ALANIS MORISSETTE-vibbar). Musiken är pampig och när Aris tar de riktigt höga tonerna är det nästan så jag får gåshud. Evil Feelings hade jag markerat som en favoritlåt tidigt och den och Redemption Of Sins ärnog fortfarande mina favoriter. Inledningen på 9 AM News med den talande rösten (nyhetsreporter, antar jag) tilltalar mig å andra sidan inte alls. Jag gillade det inte när DISTURBED gjorde det, jag gillade det inte när SABATON gjorde det. Det är inte min grej, jag tycker det är störande.

Jag tycker någonstans synd om skivor som denna. Den är bra, det är något nytt (för mig i alla fall) och inte minst är det en magnifik röst. Ändå har jag slitit för att kunna skriva något alls, för att ha en åsikt om den. På något vis faller den, platt, magplask. Något saknas och jag vet inte vad. Kanske är det bara ett grekiskt sound som jag inte är van vid. It just doesn’t do it for me. Jag blir mer än gärna motbevisad.