Live: Darkane

ARTIST: Darkane
LOKAL: The Tivoli
DATUM: 4 april, 2009

Helsingborg som metalstad gör mig förundrad ibland. Lördagens (4/4) konsert med DARKANE gör att jag ställer mig frågande om folk inte vet att de har chansen att se ett av landets bästa band som dessutom inte ger så många konserter i sin hemstad. The Tivoli borde vara fullpackat till sista plats av headbangande metalheads – men är det dessvärre inte.

Anförda av Jens Broman äntrar bandet scenen och öppnar med Impetious Constant Chaosett, om du frågar mig, verkligt starka korten från senaste släppet ”Demonic Art” och redan här blir det påtagligt hur otroligt spelskickligt bandet är. En tre månader lång turné med SOILWORK i USA har gjort sitt till att finslipa tajtheten för varenda låt bandet framför denna kväll sitter som en smäck: Convicted, Execution 44, Demonic Art, Secondary Effects, Emanation Of Fear, Leaving Existence – alla är de kanonlåtar som borde få vilken publik som helst att gå bärsärkargång av glädje.

Men publiken på The Tivoli är inte med på noterna – längst fram står det två rader, sedan är det ett tomrum i mitten av golvet framför scenen, och därefter står nästa klunga – och detta drar såklart ner upplevelsen. DARKANE är dock rutinerade nog att bara plöja på, trots att de i mina ögon förtjänar ett bättre bemötande och uppslutande av sin hemmapublik. Om jag nu hade haft som uppgift att recensera publiken hade jag inte gett godkänt, för bandets insats har jag inget att anmärka på. Det blir trots detta ett medelbetyg eftersom få andra musikgenres kräver publikens energiska medverkan som metal, för att bli en riktig höjdare.

Adagio – Archangels in black

Adagio2009ARTIST: Adagio
TITEL: Archangels in black
RELEASE: 2009
BOLAG: Listenable

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

Franska ADAGIO är tillbaka med sin fjärde studioplatta. Denna gång har man med sig en ny sångare och ett lite mörkare sound.

ADAGIOs musik kan beskrivas som neoklassisk progressiv metal. Den är både teknisk och komplex. Skivan innehåller allt från keyboards och dubbeltramp till klassiska inslag i form av orkestrala partier och små mellanspel på flygel. Här och där kan man t.o.m. hitta enstaka partier med growl och blastbeats. ADAGIOs medlemmar är tekniskt mycket skickliga och vi bjuds på många härligt snabba gitarrsolon.

På ”Archangels in Black” har ADAGIO återgått till ett lite mörkare sound. Bandet har försökt skapa en mörk atmosfär både textmässigt och musikaliskt. Jag välkomnar verkligen denna utveckling. Låtarna har titlar som Vamphyri, Undead och Twilight at Dawn och man sjunger alltså bl.a. om död, mörker och vampyrer. Tidigare nämnda Vamphyri samt The Astral Pathway tillhör mina favoriter, men låtmaterialet håller hygglig klass överlag. Finske Christian Palin har inför denna skiva ersatt Gus Monsanto bakom mikrofonen. Christian var enligt gitarristen, låtskrivaren och bandledaren Stéphan Forté aktuell redan förra gången bandet bytte sångare. Den gången sprack det dock på hans dåliga engelska uttal. Enligt uppgift ska han ha jobbat på det, men bitvis är hans engelska fortfarande riktigt risig. Utan texthäfte hade det varit helt omöjligt att hänga med i svängarna. Rösttekniskt är Christian duktig, men hans dåliga uttal saboterar tyvärr totalupplevelsen.

Gillar du teknisk metal med många gitarrsolon och inslag av klassisk musik bör du definitivt kolla in den här skivan. En mycket stark sexa delar jag ut till ADAGIO. Om de vässar låtskrivandet lite till och skickar Christian Palin på språkresa så kommer betyget sannolikt att höjas minst ett snäpp till nästa skiva.

/Mats Manhammar

 

Akrea – Lebenslinie

Akrea - LebenslinieARTIST: Akrea
TITEL: Lebenslinie
RELEASE: 2009
BOLAG: Drakkar

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Dark Enemy? / Arch Tranquillity?

Riktigt, riktigt bra låter tyska AKREA i sin melodiska death metal med black metal-anstrykning. Jag blir inte det minsta förvånad att läsa att bandet som sina inspirationskällor anger ARCH ENEMY, IN FLAMES, AMON AMARTH, och DARK TRANQUILLILTY, alltså en söt samling svensk melodisk dödsmetall, men också black metal-banden NAGLFAR och DISSECTION. Albumet ”Lebenslinie” inleds och avslutas med sköna instrumentalspår och däremellan får vi njuta av nio låtar med sång av Sebastian Panzers kraftfulla och känslomättade röst. Panzer lyckas med konststycket att låta både som ARCH ENEMYs Angela Gossow och DARK TRANQUILLILTYs Mikael Stanne – i ett och samma andetag. Han gör det på sitt modersmål och han gör det mycket bra.

Det unga AKREA bildades för fyra år sedan och gav 2007 ut sitt självproducerade första album, ”Beginning Of An Inner War”, vilket ledde till skivkontrakt med Drakkar, som nu ger ut andra albumet, ”Lebenslinie”. Hela plattan är fylld med bra låtar, vackra melodier, snabba trummor och gitarrer som bygger på höjden. Kryddat med lite piano och synth som förhöjer smaken utan att ta över. Mycket tyngd och mycket musikalitet.

Låten Dieser Klang representerar bra hela plattans genomgående stil med fångande melodi, tungt growl, ettriga gitarrer och ett trumarbete som löper genom hela registret från markant snabbhet till doomsk långsamhet. Andra spår att notera är Sigmea och Ein Leben Lang, båda med refränger som får t o m mig att sjunga tyska. Och inte minst Rachsucht, med gitarrlir som vore det taget från en klassisk IN FLAMES-inspelning.

AKREA sjunger alltså på tyska. Som varande icke-tyskspråkig förstår jag inte något alls av texterna, även om min allmänna känsla åtminstone säger mig att albumtiteln betyder ”Livslinje”, vilket också illustreras av det osedvanligt snygga omslaget. Enligt bandet handlar lyriken om både det vackra och det fula i våra liv, och omtolkar vardagslivets upp- och nergång till en mörk fantasivärld.

Detta välproducerade stycke melodisk death/black är något som säkert många kan komma att älska. Jag ser fram emot att fortsätta ta del av AKREAs framtida musikaliska alster, och är säker på att bandet har mycket positivt att se fram emot på den musikaliska och artistiska delen av livets väg.

/BiblioteKarin

Worship the Riff!