Alla inlägg av Robert Gustafsson

Skivor

Vulcano – Eye In Hell

Lämna en kommentar

ARTIST: VULCANO
TITEL: ”Eye In Hell”
RELEASE: 2020
BOLAG: Mighty Music

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ahhhh… Brasilien! Samba, fotboll, strand och stad. Regnskog, en maktgalen president som gör sitt bästa för att skövla densamma – och grogrund för svärtad thrash metal av ett alldeles ypperligt snitt. Band som SEPULTURA, SARCÓFAGO, MUTILATOR och föremålet för dagen VULCANO är förebilder på ett sätt som inspirerat band inte bara i hemlandet. På samma sätt som det finns en ”Bay Area”-thrash och ett ”tyskt” sound borde man kanske prata om ett Brasilianskt thrash-sound? Det är snabbt, rått och skitigt på ett sätt som ibland gränsar till primitivt och som kräver bra låtsnickeri för att det inte ska urarta i en enda hastighetstävling.

Elfte fullängdaren ”Eye In Hell” klarar galant balansen av att leverera bra låtar samtidigt som VULCANO smetar in sig i blod och gegga medan de trampar på gasen. Spår som Evil Empire, Sinister Road, Dealer Of My Curses eller Bride Of Satan behöver inte mer än ett enda varv för att du ska vara med på noterna. Det är musik för moshpiten, för livescenen. Det är musik som inte tar några fångar.

Höj volymen. Rensa undan vardagsmöblerna så åker vi!

Skivor

Winterfylleth – The Reckoning Dawn

Lämna en kommentar

ARTIST: WINTERFYLLETH
TITEL: The Reckoning Dawn
RELEASE: 2020
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Brittiska WINTERFYLLETH gör alltid skivor som är rejält matiga. Långa, med spår på upp mot tio minuter, och att sätta i sig hela skivan på stört är lite som att leka pytonorm: sväljer man bytet helt får man liksom räkna med att det tar ett tag att smälta allt. Den här gången har bandet dessutom gett sig fanken på att ge oss en skiva som drar black  metal-reglaget till max, så ”The Reckoning Dawn” är närmare en timme smisk då ska assimilera. För egen del har det tagit sedan i maj när plattan släpptes, men bättre sen recension än aldrig, eh?

Svepande naturromantisk black metal kan vara underbar och närmast hypnotiserande. En låt som Yielding the March Law går inte att hålla från sig, och lyckas man dessutom med ett avbrytande riff så är vinstlotten dragen. Denna gång sker det i låten Absolved In Fire, där riffet som dyker upp 6:19 in i låten endast kan kallas genialt.

Totalt sett är årets giv fin, men når inte upp till de svindlande höjder som bandet träffade under åren 2010 (”The Mercian Sphere”) till 2014 (”The Divination Of Antiquity”). I sann anda med bandets mastodontleveranser finns heller ingen officiell video på enstaka spår att tillgå… du får hela plattan här!

Skivor

Paradise Lost – Obsidian

Lämna en kommentar

ARTIST: Paradise Lost
TITEL: ”Obsidian”
RELEASE: 2020
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Dra mig baklänges vad bra den här skivan är!

I ett tidigt skede utlovade undertecknad en recension av plattan, för att sedan draaaaa uuuuuut på det, helt enkelt eftersom skivan förtjänat tid att sjunka in och få ett rättvist betyg. PARADISE LOST är inga nykomlingar och gissningsvis krävs ingen egentligen närmare presentation av Halifax egna surputtar såhär 16 fullängdsskivor in på karriären, så låt oss istället placera årets ”Obsidian” i relation till bandets diskografi. Vi får till att börja med gå tillbaka till 2009 års ”Faith Divides Us – Death Unites Us” för att i modern tid komma i närheten på lika bra skiva, men det räcker inte riktigt där. ”Obsidian” håller som helhet en jämn och hög klass som placerar den nästan på par med ikoniska skivor som ”Shades Of God”, ”Icon” och ”Draconian Times”. Inte riktigt där, men nära nära.

Tror du inte på detta uttalande så lyssna på inledande Darker Thoughts. Sektionen från ca 1:45 in när själva låten tar fart? Gåshud. Singeln Fall From Grace som vid första soloanlyssningen kändes lite slentrian lyfts till riktiga höjder där den som andraspår ramas in av Greg Mackintosh bölande vackra gitarrslinga som låter just Darker Thoughts klinga ut och den drivna gotiska Ghosts. Den låten såväl som fjärde spåret The Devil Embraced är såna där låtar som PARADISE LOST egentligen gjort tusen av redan, men här träffar man helt rätt. Känslan och samspelet i bandets grundläggande motor – kompgitarristen Aaron Aedy, basisten Stephen Edmundson och trummisen Walteri Väyrynen – briljerar. Lägg till det att Nick Holmes levererar såväl stenhård och blytung growl (lyssna på Ravenghast), klassisk gothmörker (Forsaken) och känsla så har du receptet för en av de absolut starkaste skivorna vi sett under första halvan av 2020.

”Obsidian” har faktiskt inte ett enda svagt spår, och bjuder på stor variation. Aftonbladet delade ut 4 av 5 i sitt betyg. WeRock ger 9 av 10.  Missa inte den här skivan!