Alla inlägg av Robert Gustafsson

Skivor

Bad Religion – Age Of Unreason

Lämna en kommentar

ARTIST: BAD RELIGION
TITEL: ”Age Of Unreason”
RELEASE: 2019
BOLAG: Epitaph Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

BAD RELIGION behöver givetvis ingen närmare presentation, det skulle förvåna mig om någon som läser den här siten är obekant med bandet och dess relativt lättsmälta men ändock bitska punk. ”Age Of Unreason” är inte annorlunda än tidigare alster,men man får ändå ge Close-Up Magazine och Mattias Kling helt rätt när han konstaterade  i sin recension: det tycks som om bandet blir liksom bättre ju värre det tycks ställt i världsläget, och ju mer högerställda de styrande amreikanska politikerna tycks vara. Med andra ord: tiderna kan knappast vara mer gynnsamma för en ny skiva från BAD RELIGION, och visst levererar sextetten efter den devisen.

”Age Of Unreason” avviker inte nämnvärt från grundreceptet. Det är realtivt korta och snärtiga låtar vi serveras, med en bra mix av ”stök” och snyggt lättlyssnade spår. Här finns nog något för alla BAD RELIGION-fans, oavsett om din guilty pleasure är att lyssna på när Greg Graffin flörtar med country eller när bandet manglar loss.

Det viktigaste? Att det finns en puls, ett driv, en ”sense of urgency” och ett budskap, och på den fronten kan man tydligt svara ja. En låt som End Of History handlar om hur du egentligen vill bli ihågkommen om du är en makthavare, Candidate om just det amerikanska lurendrejeri-landskapet när det gäller politiker och My Sanity om vikten av att hålla sig sund och under kontroll när allt mer avgörs av digitala media och ”influencers”.  Viktiga budskap överlag, det fattar ju alla, och kanske är det därför man blir så glad över ”Age Of Unreason”.  Det är som en storebror som liksom kommer och tar en i örat när man vet att man gjort fel, och man vill egentligen aldrig att det ska sluta. BAD RELIGION behövs.

Skivor

Enforcer – Zenith

Lämna en kommentar

ARTIST: ENFORCER
TITEL: Zenith
RELEASE: 2019
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

ENFORCER balanserar sin musik på en skör tråd. Det är nämligen inte helt enkelt att spela melodibaserad heavy metal på liv och död utan att det pendeln slår över i melodifestival och nästan komik, och att man (oftast) klarar det tricket gör mig full av beundran. Redan i öppningsspåret Die For The Devil är ett alldeles lysande exempel, löjligt lättlyssnat och med en refräng som biter sig fast utan att vara en stenhård riffkaramell – och samtidigt kan man riktigt känna hur allt är på riktigt för ENFORCER. Det är ingen lek, och när Olof Wikstrand sjunger om att det är dags att dö för djävulen så förstår man att det är ett uttryck för den inre glöden och övertygelsen han har. Ingen gimmick.

Utmaningen – och anledningen till att det inte delas ut högre betyg – är såklart att om man vågar gå på slak lina så faller man kanske ibland. På ”Zenith” finns ett par riktigt starka låtar (One Thousand Years Of Darkness, Forever We Worship The Dark, Ode To Death), och ett par där det kanske inte håller hela vägen (Regrets, Sail On). Vågen balanserar sedan ut det hela, några i vågskålen med ”toppen”, några  i ”utfyllnad” och så ett par mittemellan ger 7 av 10.

Och ändå.

Jag tycker att ENFORCER är så jäääävla coola. Det är heavy metal med näven i luften, med eld i själ och hjärta. En långhårig snubbe i jeansväst som står längst uppe på ett berg och hyttar med näven, typ. Och vem gillar inte sånt?

Skivor

Children Of Bodom – Hexed

Lämna en kommentar

ARTIST: BCHILDREN OF BODOM
TITEL: Hexed
RELEASE: 2019
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Okej, jag ska erkänna med en gång: jag gillar inte CHILDREN OF BODOM. Har inte lyssnat på någon av deras skivor mer än sporadiskt om jag tittar i backspegeln, och de erfarenheter jag har av bandet är grälla keyboardmattor som ekar över festivalbesökare på det mest gräsliga av sätt. Det är med andra ord med rätt stor förvåning jag konstaterar att jag faktiskt spelat nya skivan ”Hexed” en hel massa gånger, och att jag finner bandets leverans välavvägd och snygg. Har de alltid låtit såhär utan att jag fattat det? Antagligen.

”Hexed” är förstås Alexi Laihos skapelse, han är bandets motor och driver allt framåt, det framgår tydligt även om man inte är ett långtida fan. Här finns drivna och snygga låtar som This Road, Under Grass And Clover, Plattitudes And Barren Words, och det är egentligen bara ett tag under titelspåret som jag tycker att man borde rycka strömsladden ur keyboarden då den tillåts ta över för mycket. I övrigt har detta vuxit ut till en träningskompis som får mig att reflektera över att den här skivan ger mig en hel del av det som IN FLAMES inte längre gör. ”Mello-death” med snyggt gitarrspel. Hyggligt enkla refränger som sätter sig i skallen. Leende på läpparna.

Känns lite som om man är en surgubbe som yrvaket tittar upp och konstaterar att saker och ting inte är som man trodde. Exempelvis lyssnar jag på CHILDREN OF BODOM, och det är riktigt bra. Tur man vaknade i tid för att ha chansen att ta igen saker man missat… betyget har mersmak. Jag velar och ändrar mig fram och tillbaka mellan 7 och 8 mest hela tiden.